Innan var jag ju så fruktansvärt nervös ... och den största farhågan var väl egentligen att de andra skulle vara så mycket bättre än mig ... kunna en massa mer och att de skulle ha mer nyliga sångkunskaper. Visst ... vissa av de hade precis tagit sånglektioner med just den läraren vi hade på kursen ... vissa sjöng i kör och en kvinna hade sjungit i dansband, så hon var antagligen rätt van vid att framträda (även om det var ett tag sedan). Men ... överlag, så tror jag nästan att jag var den som hade mest "sångutbildning" av allihopa (eller kanske att jag kom rätt lika med en ung tjej som verkade sjunga en del opera, typ) ... och nog räckte både min röst och mina sångkunskaper till.
Sen var jag ju orolig över vilka de andra deltagarna skulle vara ... en oro som lugnade mig så fort jag fick se dem. Det var faktiskt den sammansättning av folk som jag hade hoppats på. En småbarnsmamma, en lite yngre tjej, två män i typ 40-års åldern, två lite äldre kvinnor (den ena var visst 56 år och jobbar på Amandas fritids, så Amanda hade koll på hur gammal hon var :D) och så var det då jag.
Det tog nog ett tag innan min nervositet började släppa ... tog nog hela presentationen och hela den långa uppsjungningen innan jag började kunna slappna av mer. Men sen ... sen släppte nervositeten nästan helt. Då kunde jag hur lättvindigt som helst sjunga inför alla andra. Ju mer jag sjöng, desto säkrare blev jag ju ... säkrare på mig själv som person och säkrare på att min röst verkligen höll.
Efter uppsjungningen, så sjöng vi en sång gemensamt. När vi sjungit igenom den en gång, så testade vi att sjunga var för sig ... då ropade sångläraren upp namnet på den som skulle sjunga och så turades vi på det sättet om tills sången tog slut. Det var ett bra sätt att inleda på ... så fick man börja lite lätt ... och lyssna en snutt på de andra ... så då blev det inte så jätte scary.
Sen tog vi en ny låt och gjorde likadant med den. Tyckte det var bra att man fick "känna på" varann lite grann på så sätt. Ja, både för oss och för sångläraren.
Efter dessa gemensamma låtar, så tyckte sångläraren att vi kunde testa att komma fram var och en och sjunga en sång helt själva inför hela gruppen. Vissa tyckte nog att det skulle bli hemskt läskigt, men de flesta av oss tyckte nog mer: "Visst! Det kan bli kul!"
Jag VAR faktiskt inte särskilt nervös, men var ändå lite glad över att jag slapp börja. Hur som helst, så blev jag 2:a ut att sjunga. Jag visste ju inte riktigt vilken låt jag skulle ta, men sångläraren frågade om jag kunde "Gabriellas sång" och den har jag ju sjungit några gånger hemma, men är inte HELT säker på tonerna i vissa partier, men sa att det nog skulle gå om jag hade noter att titta på. Så ... jag fick sångboken och kunde därmed tjuvkika på noterna under tiden som jag sjöng och så framförde jag sången inför de andra.
Jag måste säga att det gick sååå himla bra. Inte var det väl perfekt, men det var så mycket bättre än jag hade trott ... och hoppats på. Kanske var det uppsjungningen som gjorde sitt till också, för jag tyckte att rösten lät bättre än vad den gjort på länge.
Sen var det ju det här med nervositeten ... jag tror inte att jag alls lät nervös. Jag kände mig ju inte alls nervös. Där stod jag och sjöng inför 8, för mig okända personer ... och tyckte bara allt var så himla superkul! Jag vågade ju t o m titta på dem när jag sjöng ... det lilla jag vågade släppa blicken från texten. Tror egentligen aldrig att jag varit så bra tidigare ... aldrig någonsin. Nu låter jag väl som värsta egot, men vad jag menar är just grejen att jag VÅGADE stå där och sjunga inför dessa människor. Jag VÅGADE och verkade nog dessutom rätt självsäker. Det är en markant skillnad mot när jag gick i skolan och hade sånglektioner eller hade framföranden. Då var jag blyg ... extremt blyg. Nog lät det rätt bra, för det, men jag vågade ju inte titta på folk på den tiden. Jag tittade nog mest ner i golvet då, skulle jag tro.
Jag ÄR mycket mer självsäker idag. Har inte tänkt på det så mycket tidigare, men idag märktes det så oerhört tydligt. Nu är jag ju vuxen ... och mer mogen. Kanske att det kan vara en orsak till min självsäkerhet. En annan sak som nog kan spela in är min vikt och mitt utseende. Jag är inte överviktig längre ... vilket jag ju alltid tidigare varit när jag sjungit för folk (om man räknar bort mammas begravning) ... och det gör nog att jag känner mig mer självsäker.
Så nu ser jag verkligen jätte mycket fram emot nästa tillfälle! Ska verkligen bli jätte roligt att fortsätta med detta! Älskar ju verkligen att sjunga! Det har jag alltid gjort och kommer troligtvis alltid att göra det. Det var så roligt att sjunga tillsammans med andra också ... och inte bara hemma för mig själv ... så detta var verkligen en riktig hit!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar