Vår Nyårsmeny

Nu har vi bestämt årets Nyårsmeny. Det blir lite annorlunda i år, för vi bestämde oss för att köra på gryta till huvudrätt i år. I och för sig blir det en annorlunda gryta än vi annars brukar ha, men ändock en gryta. Fick tips av en vän på Facebook och tyckte det lät intressant, så då bestämde vi oss för att laga till det. Annars brukar vi för det mesta ha typ oxfilé eller fläskfilé som huvudrätt, men det här kan nog också bli bra.

Så årets Nyårsmeny ser ut så här:

Förrätt 

 Krämig hummersoppa med oststänger

Huvudrätt 

 Lövbiffgryta med kantareller och charlottenlök, pressad potatis, sallad

Efterrätt 

Vit chokladpannacotta med färska hallon

Jag tror nog att det kan bli rätt gott. Amanda har velat ha pannacotta länge nu, så det var hon som fick välja efterrätten ... och Viktor valde vilka bär vi skulle ha.
Maken valde förrätten och pappa fick ge förslag till huvudrätt (han sa då gryta och det var då vi nappade på min väns tips). Själv står jag ju för matlagningen ... och lite förfining av ingredienserna och så.
Idag var jag till Alko och köpte hem en flaska vitt vin. Vi hade bara rött vin hemma, men jag ska ju ha vitt vin i hummersoppan, så då var jag ju tvungen att handla det. Jag ska visserligen bara ha 1,5 dl ... men då kan vi ju dricka resten till maten. Blir nog bra, det.

Nu ska jag gå och göra varm choklad med vispgrädde till barnen. Har lovat de det.

Letar recept

Jag håller på att leta efter recept just nu ... på Hummersoppa. Vi tänkte ha det som förrätt i morgon ... på Nyårsafton, alltså. Vi hade det förra året också. Det är ju bara sååå gott. Dock, så tyckte jag att smaken i fjol blev lite för vek, så nu köpte vi två humrar (istället för 1, som vi hade förra året). Vet inte heller var jag har receptet från i fjol någonstans, så nu letar jag efter ett nytt recept. Behöver ju kolla efter recept på 2 humrar. Brukar alltid kolla runt på nätet om jag ska ha recept. Där finns ju allt ... nästan så att det finns för mycket, till och med ... så man får svårt att välja. Nå ... något recept lär jag nog hitta i alla fall.
Sen måste vi ju ha en varmrätt och efterrätt också ... och än så länge har jag ingen aning om vad vi ska ha. Annars brukar det vara tvärtom ... att vi kommer på varmrätten och efterrätten först och sen har svårt att hitta en bra förrätt. Men nu är det bara förrätten som är spikad. Får se vad resten blir. Vi ska ju handla idag, så före det måste vi ju bestämma menyn. Lär ju återkomma här senare och berätta om vår Nyårsmeny.

Nu åker granen ut

Idag blir det julgransplundring för oss. Granen börjar sloka så hemskt och dessutom skymmer den TV:n en del ... så därför tänkte vi att den lika gärna kunde få åka ut redan idag.
Så då blir det till att plocka av allt pynt och sen dammsuga massor efter att den kastats ut. Blir skönt på ett sätt ... att få bort den. Det kommer nog kännas lite renare och fräschare sen efteråt. Resten av julgrejerna har vi ju kvar, så julstämningen tar vi ju inte bort bara för att granen försvinner. Vi har ju fortfarande alla julstjärnor, ljusstakar, tomtar och allt annat kvar ... och en himla massa stearinljus. Det är ju så himla mysigt med stearinljus. I år har vi verkligen bränt otroligt mycket ljus. Det ger en så härlig stämning, tycker jag. Jag fick ett doftljus av Viktor i julklapp också ... som doftar kaffe och karamell. Tror vi ska tända det ljuset lite ikväll igen. Sååå mysigt!

Vår jul

Nu funkar vårt Internet igen, så nu kan jag berätta lite mer om julen ...

I år var nog den bästa julen jag upplevt på länge, måste jag säga. Allt var helt perfekt ... granen, maten, klapparna, vädret och så det faktum att vi hade alla våra närmaste samlade. Både makens föräldrar och min förälder var här ... vilket var riktigt roligt och supermysigt. Förra julen var vi ensamma, så det var ju stor skillnad nu mot då.
Sent på kvällen den 22:a, så kom min pappa hit. Sen kom svärföräldrarna dagen efter ... på eftermiddagen ... när jag var på jobbet.
På kvällen den 23:e, så fixade jag lite mer med maten ... griljerade skinkan och lagade revbensspjällen. Senare blev det dags att klä granen och plocka fram julgodiset.
En stund efter att barnen lagt sig, så åkte de flesta klapparna fram under granen, så då blev det ännu mysigare och ännu mer julstämning.

Så här fin blev granen

Tidigt på julaftonsmorgon ... tror inte klockan ens var 6.30 ... så hörde jag röster i vardagsrummet (där jag låg på en madrass). Det var två ivriga och ovanligt morgonpigga barn, som klivit upp för att checka in alla julklappar. Jösses! De brukar verkligen inte gå upp så tidigt på lediga dagar. Men den här dagen var ju speciell. Jag minns ju själv hur glad jag var på julaftonsmorgon när jag var liten. Man vaknade tidigt ... fylld av glädje och förväntan. Precis så var det ju nu för mina barn också ... glada ... ivriga ... förväntansfulla.
Sen blev det frukost, påklädning och så allmänt julfix för oss vuxna. Hm ... åtminstone för mig och svärmor. ;-) Barnen underhöll sig en del med sina morgonpresenter. Amanda fick ett spel och Viktor fick en slags experimentlåda.
Så småningom blev det dags för julbordet ... det riktigt supergoda julbordet. Alla rätter blev verkligen riktigt toppenlyckade ... både svärmors lådor och de rätter som JAG hade lagat. Allt blev så fantastiskt gott! Mums, mums!

Dags för julbord

Sen, efter avdukning, en stunds vila och framplockning av julfikat, så blev det dags för Kalle Anka ... vilket ju är ett absolut måste på julafton. Jag har nog sett det alla år och kommer nog fortsätta att se på det varje julafton. Än så länge vill även barnen titta på Kalle. Man har ju hört om barn som hellre ser på annat nu för tiden, men mina barn förstår verkligen vitsen med traditioner ... än, åtminstone. De älskar traditioner och vill gärna att det är lika varje år ... särskilt Viktor är mycket för återkommande traditioner ... och det gillar jag skarpt.
Nå ... när Kalle var slut, så dröjde det inte länge förrän Tomten kom på besök. Amanda påstod dock att det var morfar, men jag tror nog ändå att det var den riktiga Tomten.
Julklappar fick vi sen i massor ... särskilt barnen. Hur mycket som helst, fick de ... och jätte bra grejer. De blev nog väldigt glada, i alla fall ... och jag med. Och Viktor blev MYCKET förvånad över en gemensam present till barnen. De fick nämligen Playstation 3 i julklapp. Det var ju vad Viktor helst av allt ville ha, men trodde att han inte skulle få ... så tala om en snopen ... och överlycklig pojke.

Resten av kvällen gick åt till att leka med de nya grejerna och att kolla på TV lite. Så småningom blev det även dags för julgröten som jag kokade medan de andra var ute på promenad i det iskalla vinterlandskapet.

Lite fler bilder från julafton:

Jag ser hemskt trött och sliten ut på den här bilden, tycker jag

Utetemperaturen ... var dock ännu lite kallare en stund senare

Resten av julen blev väldigt lugn. Jag var inne hela julen, jag ... och bara slappade. Så åt man såklart en massa mat och godis, spelade spel, kollade på TV och bara myste.
Sent på Annandagen, så åkte svärföräldrarna hem igen. Men pappa stannade kvar och är kvar hos oss fortfarande. Idag fyller min man år, så då bakade pappa en smörgåstårta till honom ... ja, vi åt ju av den allihop, förstås. Den åt vi till middag ikväll.
Igår och idag har jag ju jobbat, men nu ska jag vara ledig resten av veckan. Ska bli sååå himla skönt med lite extra ledighet. Ska bara mysa med familjen, har jag tänkt ... och planera Nyårsafton.

Internetstrul

Det har blivit en lång bloggpaus för mig nu under julen. Vi har ju haft gäster ... och har det fortfarande, eftersom pappa är kvar hos oss ... och tiden till att sitta vid datorn har varit väldigt begränsad.
Så hade jag tänkt blogga igår kväll ... och då redogöra för vår jul ... men då hade vi strul med vår Internetleverantör, så det gick inte att komma ut på nätet på hela kvällen. Hoppas det funkar bättre ikväll, för då kanske jag får tid att skriva om julen då. Annars får det bli i morgon först.
Jag jobbade igår och jobbar idag också, men sen ska jag vara ledig resten av veckan.

Jobbig, men rolig dag

Det har varit en rolig ... och lite jobbig dag idag. Har rätt ont i fötterna nu. Inte hann jag väl riktigt med allt jag hade tänkt, men det viktigaste ... och nu tänkte jag inte göra mer idag.
Hade ju dubbelt så många barn här hela eftermiddagen, men de skötte sig så bra, så det var bara roligt. Flickorna lekte massor och så gjorde de chokladbollar. Själv gjorde jag under tiden knäck och så vit choklad med Marianne-crush i. Pojkarna ... de spelade mest TV-spel ... och så lekte de lite med lego.
Innan barnen kom, så hann jag få köttbullarna klara och lagda i frysen och lite senare så fick jag även skinkan färdigkokt. Jag vet att många tillagar julskinkan i ugnen, men jag gör på samma sätt som pappa alltid gjorde när jag var liten ... och det sätt som jag tycker blir allra godast. Jag tycker skinkan blir för blöt och för salt när man lagar den i ugnen ... ja, jag HAR smakat sådan skinka flera gånger, faktiskt. Så därför väljer jag att koka min skinka i en kastrull på spisen ... tillsammans med lagerblad och kryddpepparkorn. Då blir den PRECIS som jag vill ha den. Sen, när den svalnat, så tar jag bort nätet och svålen ... och så småningom griljerar jag den i ugnen. Antagligen kör jag griljeringen i morgon kväll.

Nå ... en stund före 17, så kom våra gästers mamma hit och strax efter 17 så kom även pappan. Jag hade lagat köttfärssås, som vi bjöd på tillsammans med spaghetti och riven parmesanost. Det är enkel vardagsmat som lätt går att bjuda många på ... och Alexandra (Amandas bästis) verkade uppskatta maten mycket, för hon tog till och med om. Det är verkligen ovanligt för att vara henne, så det kändes kul!
Efter maten så fikade vi lite ... och snackade en massa. Sen åkte de iväg en stund efter 19. Jag skickade med ca hälften av allt godis som vi gjort ... så vi slapp äta upp allt själva. ;-) Det blir nog tillräckligt att äta ändå nu i jul. Haha!

Förresten så fick maken tag på revbensspjäll när han var på affären ... så nu blir det sådana på julbordet i alla fall. Ska nog laga de i morgon kväll efter jobbet.
Gran, har vi fått hem också. Maken hämtade den i skogen tidigare idag och nu står den utanför ytterdörren och väntar på att lyftas in i morgon kväll ... och senare på kvällen ska den klädas.

Idag var ju barnens sista skoldag före jullovet och Viktor fick sitt betyg innan han fick sluta ... och nu ikväll så tittade vi på det. WOW, kan jag säga till det betyget. Det var så otroligt bra och jag är supernöjd. Han hade högsta betyg i massor av saker och dessutom var frökens skriftliga omdöme också jätte fint. Han verkar verkligen ha tagit till sig tidigare kritik och har rättat till de grejer som han varit sämre på innan. Min jätte duktiga pojke. Är så enormt stolt över honom!

Nu väntar vi på att min pappa ska komma med färjan. Han har åkt ända från Luleå idag och kommer hit vid 22-tiden. Ska bli jätte kul att fira jul med honom igen. Det har vi inte gjort på typ 10 år, så det ska verkligen bli riktigt roligt!
Sen kommer makens föräldrar hit i morgon eftermiddag, så vi blir mycket folk här i jul. Tycker det ska bli väldigt mysigt. Trångt, men mysigt. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum, som man säger.
Vet inte hur mycket jag kommer hinna blogga nu i jul. Blir väl inte så mycket datortid när vi har gäster. I morgon ska jag jobba, men sen blir det julledigt i tre dagar.

Om jag inte har nån tid för detta under dessa dagar, så kan jag önska God jul nu ...

Så ...

GOD JUL önskar jag alla er bloggläsare!

Nu luktar det jul

Jag har tagit ledigt från jobbet idag ... fast det blir knappast någon vila. Har nog rätt fullt upp hela dagen, skulle jag tro. Just nu har jag bara en kaffepaus.
Inte fick jag någon sovmorgon i morse heller ... jo, en liiiten stund extra fick jag ju sova ... fast inte mycket längre än vanligt. Före 9 åkte vi hemifrån i morse. Först lämnade vi av Amanda till hennes skola. Sen skjutsade vi Viktor till hans skola. Därefter skjutsade maken mig till Sveriges generalkonsulat för jag skulle makulera mitt pass. Jag ska ju få ett nytt, men det ligger just nu på Sveriges ambassad i Helsingfors och de skickar inte hit det förrän mitt gamla pass är makulerat ... men nu är makuleringen gjord, så då kommer väl passet hit snart.
Efter konsulatet så åkte maken iväg till jobbet på kansliet och jag gick till Mathishallen för att köpa hem det allra viktigaste (resten får inhandlas i morgon) och därefter gick jag hem för att börja med julmaten.
Nu har jag julskinkan på kokning, så det luktar riktigt gott i lägenheten. Det tar ju en del timmar att få den klar, så därför var jag tvungen att ta ledigt från jobbet för att hinna koka skinkan.
Nu ska jag alldeles strax börja göra köttbullar och sen ska jag väl städa lite grann också. Kanske att jag slänger ihop en mjuk pepparkaka också. Egentligen hade jag tänkt göra revbensspjäll också, men vi hittade inga när vi handlade i söndags och det fanns inte heller några på Mathishallen, där jag var idag. Förhoppningsvis går det att få tag på imorgon. Annars blir det ett julbord utan revbensspjäll. :-( Men ... jag lär ju inte behöva gå hungrig för det.

Idag är det sista skoldagen för barnen. De slutar 13.05 och idag var Amanda så, så glad ... för hon ska ta med sig sin bästis hem ... och bästisens bror. Deras familj är nog våra närmaste vänner, så vi känner varann rätt bra. Jag är ju hemma, så då funkar det ju bra att alla barnen kommer hit. Jag tänkte att de skulle få göra lite godis när de kommer hit. Chokladbollar, hade jag tänkt. Det är förvisso inget julgodis, men är enkelt för barnen att göra själva. Eventuellt att vi gör nåt med vit choklad också. Så måste jag väl göra knäck. Amanda ville ha det, men det är ju inget som barnen får göra. Det är alldeles för hett och krångligt. Vill ju inte att nån bränner sig. Nå ... får se vad det blir.

Nä, nu ska jag gå och göra köttbullarna ...

11 år av saknad

Årets mörkaste dag ... årets längsta och mörkaste dag ... den 21:a December år 1999 ... den dagen blev en ovanligt mörk dag i mitt liv. Det var den dagen som jag såg min mamma ta sina sista andetag. Det var då jag såg hennes sista dödsryckningar och sista dagen jag såg henne leva. Det var den dagen jag blev moderlös och därefter påbörjade ett helt nytt liv.

Ca tre månader tidigare hade vi fått cancerbeskedet ... och de sa att man inget kunde göra. Jag fattade egentligen inte det. Jag VILLE nog inte förstå. Visst ... de sa att mammas cancer inte gick att bota ... att det gått för långt ... men ändå så tänkte jag ändå att vändningen snart skulle komma. "Någon" skulle komma på att det faktiskt visst skulle gå att bota. Vem denne "någon" var, hade jag ingen aning om. Jag var ju bara en naiv, omogen 23-årig tjej ... och levde väl antagligen på hoppet. Mamma levde ju. Det var så jag tänkte. Och så länge mamma levde, så levde jag också. Den hösten ... när mamma låg hemma hos oss ... döende i cancer ... så började jag leva. Jag började söka mig utåt allt mer ... lära känna folk och vara glad tillsammans med andra. Ju sjukare mamma blev ... desto mer levde jag upp. Jag kände mig lycklig ... trots att mamma var så sjuk. 

Jag ville ju egentligen inte tänka på att hon skulle dö. Hon SKULLE ju inte dö. Ens mamma kan ju inte bara dö, så där. Hon var ju levande och snart skulle hon bli frisk igen. Jag ville inte förstå ... och på ett sätt, så var nog det bra. Mamma såg mig lycklig. Hon såg mig leva och hon såg mig bli mer social. Jag tror det gjorde henne lugn ... och hon kände att jag skulle klara mig bra sen ... även utan henne. 

Så kom den där morgonen ... den 21:a December. Mamma hade så ont, så pappa ringde till hemsjukvården och bad de komma för att ge henne morfin. Jag gick ner till mitt rum med hundarna, men en stund efter att sjukvårdarna kommit, så ropade min bror upp mig. Han sa att jag skulle skynda mig för mamma var på väg att dö. :-( Jag rusade ju då upp och hann se henne plågas i de sista kramperna. DÅ ... DÅ ... förstod jag att det var på riktigt. Ingen räddning skulle komma ... inget mirakel. Allt var över. Det fanns inget mer att göra. Mamma hade rest bort ... för alltid. Det kom lite som en chock för mig ... trots att jag ju egentligen borde ha varit förberedd.

Då började jag gråta och kunde inte sluta på hela den dagen. Tårarna bara rann. Jag lade mig i min säng och bara grät. Det var inte så jag hade tänkt mig att allt skulle sluta.

Hela dagen låg jag i min säng och grät. Hela dagen ... hela kvällen ... och en bit in på natten. Sen tänkte jag att jag kanske skulle börja skriva ... en ny låt. Jag tog fram mitt block och min keyboard och började skriva. Tårarna slutade falla. Jag var ju så koncentrerad på skrivandet. Sen ... efter några timmars skrivande, så var jag äntligen klar ... min låt om mamma var färdig ... och plötsligt kände jag ett sådant lugn och kunde lägga ifrån mig allt och lägga mig ner och somna.

Efter den natten, så grät jag inte någonting mer. Inte när vi var på begravningsbyrån, inte när jag var på stan och köpte julklappar, inte när vi firade jul och inte heller på Nyårsafton. Min bror kallade mig känslokall och pga det, så var jag tvungen att sätta på en slags ledsen fasad. Jag VILLE inte gråta mer. Jag hade gråtit tillräckligt, kände jag ... och mina ord hade jag satt ner i en text. Det räckte för mig just då ... den sorgen jag hade. På ett sätt, så kändes det ju lite som om mamma var på semester ... och att hon så småningom skulle komma tillbaka till mig. Det kändes inte direkt ledsamt. Mest konstigt.

Jag grät inte heller på mammas begravning den 13:e Januari ... trots att jag då framförde min nyskrivna låt. Just då, så kunde jag verkligen inte gråta. Man kan nog inte riktigt bestämma hur man ska känna ... och man kan inte styra över hur man reagerar på sorg. Just då ... i början ... så kändes allt mest konstigt. Den riktiga sorgen ... den riktiga längtan ... den kom långt senare. Jag känner idag mer sorg och längtan efter mamma än vad jag gjorde på begravningen. Jag tycker inte alls att sorgen blir bättre med åren ... snarare tvärtom. Jag saknar mamma så oerhört mycket. Jag vill göra saker med henne, prata med henne, krama henne ... och jag vill ha henne som mormor till mina barn. Ibland känns det hemskt tungt i hjärtat och jag tror inte riktigt att folk kan förstå. Om jag skulle visa mig ledsen och berätta att det är för att jag saknar min mamma ... då skulle det uppfattas som konstigt eftersom det faktiskt är 11 år sedan hon dog nu. 11 ... väldigt händelserika år ... men för mig, så blir inte sorgen mindre.

De sista åren mamma levde, så kom vi oerhört nära varann ... och jag kan nog säga att hon faktiskt var min allra bästa vän. Hon var den jag pratade med om allting ... om allt och inget, pratade jag med henne. När hon inte var hemma hos mig och pappa, så ringde jag till henne ... ibland flera gånger om dagen ... bara för att höra hennes röst. Jag älskade henne verkligen ... även om jag aldrig berättade det för henne ... och nu saknar jag henne så oändligt mycket. Först var jag rädd för att jag så småningom skulle glömma bort mamma ... glömma bort hur hon var och allt ... men nu vet jag att jag aldrig kommer glömma henne. Aldrig någonsin. Hon kommer för alltid finnas i mitt hjärta ... och alltid kommer jag minnas den fantastiska person som hon var.

För några år sedan, så filmade jag när jag sjöng låten jag skrev till mamma under natten efter att hon dött ... så nu tänkte jag lägga in den här ...

Ljudet är väl inte det bästa ... inte bilden heller, för den delen. Jag filmade ju i vårat sovrum, bara. Men man hör ju en del i alla fall.

 

En lite underlig händelse till sist ... angående mammas död ...

Tidigt på morgonen, den dagen mamma dog, så gav jag mormor frukost (mormor bodde också hos oss just då). I vanliga fall, så brukade mormor gå och lägga sig efter att hon ätit, så jag tänkte ju föra mormor till sängen ... precis som vanligt. Men den här morgonen ville hon inte lägga sig. Hon blev riktigt arg när jag försökte få henne i säng och så utbrast hon: "INTE FÖRRÄN SIGBRITT ÄR BORTA!" (Sigbritt var alltså min mammas namn).

Så hade hon ju aldrig burit sig åt tidigare, men antagligen kände hon på sig att det nu var dags för mamma att ta farväl. 

Självklart fick hon sitta uppe då ... precis som hon ville. Sen ... när mamma dött ... då gick mormor lugnt och lade sig i sängen ... tyngd av sorg efter att ha förlorat sitt enda barn.

Detta blev ett hemskt trist inlägg, men jag kände verkligen för att skriva ner det här. Saknaden efter mamma är enormt stor ... men jag har en underbar familj som kompenserar den förlusten rätt bra, måste jag säga. 

Dagens pinsamma lunch

Jag höll nästan på att tappa hakan när jag såg dagens lunch idag på jobbet. Faktiskt så var jag riktigt nära att börja fnissa, men lyckades hålla fnissattacken inom mig. Det var nämligen julkorv till lunch och den korven kunde nog få de flesta människor med normal tankeverksamhet att komma på snuskiga tankar. Lila-beige-gråa korvar med tunt skinn och småspruckna i toppen. Det påminde något oerhört om det manliga könsorganet.
Det såg verkligen ut som en plåt full av eregerade snoppar. Jösses, vad det var svårt att inte skratta.
Jag tog ju ändå bort den värsta snopp-känslan genom att sätta på en massa senap och ketchup ovanpå min korv. Då kunde jag äta i lugn och ro utan att associera alltför mycket.
Gott, var det i alla fall ... faktiskt. Julkorv med potatismos ... mums, var det! Fast utseendet var, som sagt, något annorlunda. Haha! Fast ... det kanske bara är jag som har ovanligt snuskig fantasi. ;-)

Nu är kylen full

Idag var vi iväg och handlade det mesta av julmaten ... ja, faktiskt allt som håller (eller går att frysa ner) till jul ... av det som fanns på min inköpslista. Några revbensspjäll, hittade vi ju inte, så det får vi köpa en annan dag ... och hoppas att det finns då. Jag hade ju tänkt laga dem på onsdag, så till dess vill jag helst ha dem hemma.
Allt annat fanns i alla fall ... och vagnen blev verkligen helt proppad av mat. Hua! Massor, massor, massor ... och dyrt blev det. Fast nu kan vi nog få till ett riktigt gott julbord. Kylskåpet är ju tämligen fullt nu i alla fall ... fast jag fick ju ändå plats med grejerna, vilket jag inte riktigt trott. Men efter att ha slängt lite gamla grejer och efter att jag planerat om lite, så funkade det.
Skönt att ha julhandlingen avklarad nu i alla fall ... så kan man ägna sig åt matlagning och bakning den här veckan. Dock så måste det ju handlas lite mer ... lite grejer som inte fanns eller som jag glömde ... och så måste vi ju ha färskvaror sen närmare jul.
Sen var det ju tänkt att jag skulle baka nu i kväll, så under tiden som jag hade middagen i ugnen så satte jag igång med att baka en saffranssockerkaka. Jag smälte smöret och satte igång med att vispa ihop ägg och socker. So far so good. Men så skulle jag ju ha i mjölet och DÅ gick det inte längre lika bra. Woups, utbrast jag när jag tog fram mjölpåsen från skåpet. Den var nämligen VÄLDIGT lätt. Aldrig att den kunde innehålla så mycket som 4 dl (den mängd jag skulle ha). Jag tittade in i skåpet och jag tittade bakom sovrumsdörren (där vi förvarar vissa oöppnade livsmedel) ... men ingenstans såg jag någon ny, oöppnad påse. Hjälp! Vi hade inget mer mjöl! Hur skulle jag göra då? Baket var ju redan igång och affärerna inne i stan hade stängt. Suck!
Men så kom jag på att vi faktiskt hade en påse grahamsmjöl hemma ... och i sådana lägen så får man ju ta vad man har ... och det gjorde jag. Vi hade väl drygt 2,5 dl vetemjöl och sen fick jag fylla på med grahamsmjöl så att den totala mängden mjöl blev rätt. Så fick det bli som det blev.
Nå ... det luktade ju rätt gott i alla fall ... fast hur det smakar, det vet jag inte än. Tror kakan blev lite för torr. Det verkade så. Men jag ska väl provsmaka om en stund.
Egentligen hade jag tänkt baka mer idag, men det gick ju inte nu. Så det får vi ta en annan dag. Det är dock viktigt att vi skaffar hem mjöl så snart som möjligt. Jag tycker inte om att ha helt slut av någonting så där.

I morgon är det i alla fall jobb igen. Fast jag ska ju vara ledig på onsdag så jag kan laga lite julmat. Sen jobbar jag igen på torsdag och på fredag är JULAFTON! :-)

Är rätt slut nu

Nu är jag helt slut, måste jag säga. Har gjort en himla massa ... och det känns verkligen i hela kroppen. Har tvättat flera maskiner, har varit ute på stan och handlat lite fler julklappar + födelsedagspresenter till maken, som fyller år precis efter jul och så har jag städat ... mer ordentligt än vanligt. Barnen har också städat en massa ... så nu är det nog hyfsat fint hemma i alla fall. :-)
På stan var det hur mycket folk som helst idag ... de skulle väl ha tag på julklappar, antar jag. En riktig trängsel var det inne på affärerna. Inne på bokaffären fick jag nästan jobbigt att andas bra ett tag, pga alla människor och stress. Det var INTE vidare kul! Fast jag hittade ändå lite grejer ... och gick sen därifrån så fort jag var klar.
Idag köpte jag inget till barnen. Amanda har nog redan allt hon behöver, tycker jag, men däremot skulle man kunna köpa nåt mer till Viktor. Men det får maken fixa sen. Jag orkar inte handla mer nu, känns det som.
Vad jag köpte idag, var lite julklappar och födelsedagspresenter till maken (har inte riktigt bestämt vad jag ska ge på vilken dag än, men bestämmer det före jag slår in dem) ... och så köpte jag en julklapp till min pappa. Hoppas han blir nöjd med den. :-)

Nu blir det i alla fall till att ta det lugnt resten av kvällen. Ska kolla på Grinchen-Julen är stulen, som kommer på 3:an ikväll. Jag har faktiskt inte sett den, trots att jag faktiskt velat det ända sedan den kom ut. Men det har inte blivit av. Så nu blev jag jätte glad när jag såg igår på reklamen att den skulle komma idag. Den ska jag ABSOLUT se! Mys-pys! Nu har vi ju så julfint inne också, så det ska bli riktigt mysigt att få koppla av och se en julfilm. Längtar faktiskt!

Jobbig vecka

Äntligen är denna extremt tunga arbetsvecka över! Tror detta varit den jobbigaste veckan på hela året. Bitvis, har den ju varit rolig också ... pga videoklippet vi gjorde och sen den efterföljande responsen (idag har jag nästan fått höra ännu mer än i går ... massor av fina komplimanger ;-)). Fast ur jobb-synpunkt, så var den här veckan inte ett dugg rolig. Har haft intensiva dagar från morgon till kväll. Härom dagen så tittade jag till exempel på klockan vid ett tillfälle och insåg att jag hade 1 minut på mig att vila ... EN hel minut, liksom. Jag kände då ett extremt behov av att sätta mig ner en stund, men hann ju inte mycket mer än att sätta mig förrän det var dags att springa iväg igen.
Det har varit så otroligt mycket den här veckan ... från alla håll. Kortutskick, brevutskick, julklappsutskick, ännu mer brev ... som dessutom skulle räknas (i förrgår räknade jag flera tusen brev) ... och mitt i allt, så var jag ju tvungen att gå till posten några gånger för att få hem fler julfrimärken ... och dessa kom folk och ville köpa av mig, så jag var tvungen att avbryta mitt arbete med att sälja frimärken också. Ja, så började folk nojsa om ett paket igår också ... ett paket, som jag skickade i måndags, men som inte hade kommit fram. Flera stycken ringde mig angående det där paketet ... vissa var dessutom väldigt otrevliga. Jag gjorde dock allt jag kunde ... ringde posten och fick prata med en väldigt trevlig person som hjälpte mig att reda ut var paketet kunde finnas. Vi konstaterade ju då att paketet åtminstone fanns på fastlandet (Finland, alltså), men mer kunde vi inte göra just då. Men så ringde människorna tillbaka och frågade efter det där paketet ... och det var ju bara sååå bråttom. Men ... säg då TILL vad som är bråttom med! INNAN det skickas. Då hade jag ju skickat det på ett annat sätt. Hur ska JAG kunna veta vad som är extra bråttom med om ingen säger det till mig? Annars väljer jag ju såklart vad som är enklast och mest förmånligt. Sen vill de att jag ska lösa allting från Mariehamn, när försändelsen finns i Finland och när det är Itella (Finska posten) som krånglar! Suck!
Idag fortsatte de ju att ringa om samma sak också ... och faktiskt så var jag tvungen att avbryta den där människan innan hon hann ge mig en utskällning ... och berättade att jag nyss sökt på paketet och att jag visste var det var någonstans. Jag tror inte hon var riktigt beredd på det svaret, för hon blev först helt tyst. Sen ville hon att jag skulle maila henne försändelsekoden, så hon kunde fortsätta söka själv. Skönt, tyckte jag, för jag ville inte alls prata med henne. Tala om att ha alla taggar ut. Men jag är en lugn och sansad person, så jag kan hantera sådant rätt bra ... utåt sett ... inombords så kokade jag.
Den andra personen jag pratade med idag, var bra mycket trevligare och förstående. Då är det inga problem. Men sådana där aggressiva personer har jag inte mycket till övers för.
Nå ... jag hoppas att de lär sig nåt av detta strul ... att vara mer förutseende och att meddela om det är nåt som är mer bråttom än annat. När det skiljer typ 100 Euro i pris, så väljer jag ju självklart det billigaste och smidigaste sättet. Då tycker jag att de får skylla sig själva om de inte får grejerna inom den tid de vill.
Men det är väldigt energikrävande att hålla på med sådant här tjafs. Utöver allt annat jobb jag haft, så har jag dessutom fått prata i telefon en massa och försöka reda upp saker som jag egentligen inte alls kan påverka. BLÄ!
Nästa vecka blir det väl antagligen något lugnare på jobbet. Kommer dock få en massa brev att räkna, men utöver det, så blir det nog rätt lugnt.

I helgen, har jag tänkt att vi ska städa. Måste ju ha det lite fint till jul ... och när vi får besök nästa vecka. Tänkte även hinna med att baka lite ... saffranssockerkaka och mjuk pepparkaka. Eventuellt ska jag kolla efter lite mer julklappar också. Antagligen blir det i morgon vi tar städningen och de eventuella julklappsinköpen. Sen är det tänkt att vi ska handla julmaten på söndag. Jag måste ju få hem lite grejer till dess att jag ska förbereda inför julbordet. Hoppas bara vi får in allt i kylen. Blir väl till att puffa lite, antar jag.

Nu är jag så trött att jag knappt kan tänka klart längre. Bäst jag avslutar här. Får se hur mycket jag hinner eller orkar blogga i helgen ...

Måste man sjunga i kör?

Är det automatiskt så att man ska sjunga i kör om man sjunger ... och om man har en rätt bra röst? Folk verkar liksom ta det för givet.
Idag har jag ju fått en del kommentarer på min sånginsats i "vår" lucka nr. 15 på Marknadsavdelningens julkalender. De som öppnade filen via den nedre länken (som gick till mediauppspelaren direkt), såg ju inte någon text, där det stod vem som sjöng ... så då har vi ju fått en del frågor om vem sångaren var. De flesta ser nog mig som en väldigt tystlåten och anonym person, så säkert har vissa blivit väldigt förvånade. Men hur som helst, så har jag idag fått en fråga från folk ...
"Vilken kör sjunger du i?"
Det är alltså inte bara en person som ställt den frågan. Inte två heller, utan fler än så. De frågar liksom inte OM jag sjunger i någon kör, utan tar för givet att så är fallet eftersom jag sjunger.
Varför är det så?
Alla kanske inte gillar att sjunga i kör? Själv har jag ju alltid älskat att sjunga, fast jag känner mig inte som någon körmänniska. Visst har jag ju varit med i körer ... i skolan och så ... fast har aldrig varit med i någon "riktig" kör. Det känns inte riktigt som min grej. Jag vill hellre sjunga solo och i mindre grupper ... så, som på Bel Canto, där jag går.
Det svarade jag också idag till en som ställde vilken-kör-frågan till mig. Då sa jag att jag inte är så mycket för att sjunga i kör, utan att jag hellre sjunger själv eller i mindre sammansättningar ... och när jag förklarar det för folk, så verkar de ju förstå.
Antagligen kanske folk tar för givet att jag sjunger i kör eftersom jag mer ser ut som en anonym kör-människa än som en solo-artist. ;-) Jag gissar att det är orsaken i alla fall.
Fast ... skenet kan bedra. ;-) Jag VILL inte vara anonym ... inte egentligen ... åtminstone inte när det kommer till sången. Det är ju något som jag KAN ... något jag behärskar och ett område där jag verkligen känner mig hemma ... och där jag faktiskt känner mig rätt självsäker. Visst ... jag är ingen person som sjunger i tid och otid ... men det tror jag knappast att kända sångare gör heller. Det verkar ju bara skrytsamt ... och nog rätt fånigt. Däremot så sjunger jag gärna i rätt sammanhang och jag vill gärna att folk ska veta om att jag kan sjunga. Om folk vet om det, så leder det till att man får fler tillfällen att visa upp sig och sin talang på. Att jag fick sjunga nu på vårt videoklipp, berodde ju på att jag sjöng med Bel Canto i Jomala kyrka ... och att Marknads avdelningens gruppledare var där just då och hörde mig (eftersom hennes son var med i ungdomsensemblen). Annars hade jag aldrig blivit påtänkt. Men nu var det hon som kom med förslaget till min chef ... att jag skulle sjunga på vår film ... och det blev jag ju faktiskt väldigt glad över ... särskilt eftersom jag tyckte att det blev väldigt bra. Fick en fråga idag om jag hade sjungit i någon mikrofon. Hennes avdelning skulle snart filmas och hon tänkte väl att man kanske lät bättre för att man hade en mic, eller nåt? Men ... det hade jag ju inte. Jag LÅTER  faktiskt så. På RIKTIGT! Helt utan musik, utan mikrofon eller några andra förskönande instrument eller verktyg. Vi spelade ju bara in sången i ett mötesrum. Jag stod bakom kameran och tittade på den röda pricken. Haha. En tagning, tog vi det på också. Faktiskt, så tyckte jag att det blev mycket bättre än vad jag förväntat mig. Jag trodde inte att det skulle bli så bra ... och det sa jag sen till den som filmade.
Nå ... någon superkändis är jag inte än i alla fall ... inte ens på banken. ;-) Dels så tror jag inte alla har sett filmen än (vissa kanske inte kommer se den alls) och dels så kanske inte alla som ser vet om att det är jag som sjunger (om de går in via den nedre länken, utan namn). Sen finns det kanske också sådana som inte bryr sig alls eller som tycker det är dåligt (hur otroligt det än må verka). Fast vi har i alla fall fått en del positiv kritik från folk som sett den, åtminstone. Vissa känner oro för sina egna inslag också ... att det blir svårt att slå. Men det är deras problem. Jag blev ju nöjd med vår video. :-)

Nu måste jag lägga mig, för jag ska upp tidigt i morgon. En kollega är ledig, så jag måste köra morgonprintningarna i morgon bitti. Dessutom börjar ju Viktor tidigt i morgon också.

Massor av mat den här veckan

Idag serverades det julbord på jobbet ... Julbord nr. 1. I morgon vankas Julbord nr. 2 och sen blir det Julbord-Finale på fredag, dvs rester från de tidigare dagarna. ;-) Så har vi varje år på jobbet, fast förra året blev det ingen final på fredagen, för då hade all julmat tagit slut, så kökspersonalen fick byta ut menyn till nåt annat. Kanske blir det så i år också? För det var verkligen sjukt mycket folk som var där och åt idag. Crosskey (vårt dotterbolag), var ju också ditbjudna och det verkade nästan som om hela Crosskey hade bestämt sig för att äta samtidigt ... och samma tid som VI brukar äta ... så det var nätt och jämnt att vi fick plats vid vårat vanliga bord. Men plats fick vi ... och gott var det. :-) Jag lär väl typ rulla fram efter att den här veckan är slut efter all julmat jag stoppar i mig. Hua!
Anledningen att vi får flera olika julbord, beror nog på att de vill få med så mycket ... både svensk och finsk mat ... så att alla blir nöjda. Idag var det mer av den "svenska" maten ... massor av sillar (som ju också är Finskt, såklart), lax, köttbullar, korvar, Janssons frestelse, revbensspjäll, rödbetssallad m.m. Så var det efterrätt också ... passionsfruktsmousse på vit choklad.
I morgon är det dags för julskinka och olika lådor. Vad det blir för lådor vet jag ju inte riktigt, så det får jag återkomma om i morgon kväll.

Barnen fick också julbord idag ... i sina skolor. Viktor hade visst gillat köttbullarna mest och Amanda sa att hon tyckt bäst om Morotslådan och kålrotslådan. Konstigt, egentligen, eftersom hon inte varit så förtjust i de lådorna när vi haft det hemma. Hemma har hon mest gillat leverlådan.

Måste ju förresten börja planera vårt eget julbord snart. I helgen är det ju dags att handla hem alla grejer (förutom mjölk, grädde och sådant som inte håller om man köper det för tidigt). Nästa onsdag ska jag börja laga en del av maten, för då har jag tagit ledigt från jobbet.

Var filmstjärna idag ...

... eller nåt liknande. ;-) Man kanske inte kan kalla ett 45 sekunder långt klipp för en film? Och inte kan jag väl kalla mig själv för någon stjärna heller? Man ser ju mest min bakdel, typ. Haha! Fast jag sjunger ju i alla fall ... och rösten hörs väldigt bra.
Vad jag pratar om är alltså Marknadsavdelningens julkalender som vi spelade in igår. Den kom ut redan idag ... fast först mot slutet av dagen, så jag tror att de flesta får se filmen först i morgon. Igår kände jag mig ju väldigt missnöjd med inspelningen, men när jag såg den färdiga filmen idag, så kände jag mig rätt lättad. Det blev mycket bättre än jag tänkt mig. Efter att vi filmat klart nere på lagret, så gick vi upp till ett mötesrum, där jag fick spela in sången separat utifall att den som skulle sätta ihop filmen hellre ville ha på det sättet ... och tydligen hade de använt det röst-klippet och lagt in det på filmen (istället för det jag sjöng när vi filmade allihopa). Det var ju precis vad jag hade hoppats på, eftersom det lät mycket bättre i mötesrummet ... så nu känner jag mig väldigt nöjd med min insats.

Jag skickade faktiskt hem klippet med mail till mig själv, så nu kan jag lägga in det här ... om jag får det att funka ...

Det är jag och mina närmaste kollegor (och chefen) som är på filmen. Jag, är den som är kortast ... och yngst. ;-)
När själva "luckan" öppnades, så stod det även mitt namn under filmklippet. Det stod: "Sång:  Åsa Carlsson - Kontorsservice" ... så då får ju folk veta att det är jag som sjunger (om de inte fattar det av filmen).
Får väl se om man får några kommentarer i morgon. Vissa lär väl åtminstone säga något. Den här filmen visas ju för hela banken ... både på Åland, i Finland och troligtvis även i Sverige ... så det är väl några hundra anställda. Vet inte exakt hur många ... men en hel del lär ju se det ... så därför kändes det rätt viktigt för mig att rösten lät ok. Och jag blev ju hyfsat nöjd när jag såg resultatet.

Stressig dag

Fy, vilken dag det har varit idag! Hade hur mycket som helst att göra idag på jobbet ... verkligen stressigt och intensivt. Dels var det en himla massa kort som skulle skickas iväg rekommenderat och i samband med alla dessa kort, så skulle det skickas iväg högvis med kortbrev ... och dessa brev var ju tvunget att räknas. Hua! Tur i alla fall att vissa avdelningar är så duktiga att de själva räknar sina brev och buntar ihop dem 50 stycken åt gången. Då behöver ju inte jag räkna lika mycket. Fast sen kom det ju en massa brev från andra avdelningar också och de breven var jag ju tvungen att räkna.
Utöver alla dessa kort och brev, så var det även folk som kom och ville köpa julfrimärken med  jämna mellanrum (jag brukar tillhandahålla sådana till jul). Eftersom så många frimärken gick åt, så var jag ju dessutom tvungen att gå över till posten och köpa mer.
Ja, så hade vi ju vårat veckomöte också, där en timme gick åt. I början av mötet, så spelade vi in den där filmen till Marknadsavdelningens julkalender. Det gick väl så där, måste jag säga. Blev inte riktigt nöjd med mitt eget framträdande. Men, men ... får se hur den slutgiltiga produkten blir sen. Hoppas bara att den som sätter ihop filmen tar den bästa versionen. Känner mig ju lite nojig över att det (hm ... jag) inte alls såg bra ut eller lät bra. Nå ... det visar sig.
Hur som helst ... eftersom jag haft en så stressig dag i dag, så resulterade det i att jag blev snurrig på eftermiddagen. Var tvungen att ta allt riktigt långsamt och det gjorde ju såklart att jag kände mig ännu mer stressad. Men så kom min kollega och då bad jag honom om hjälp. Hade ju svårt att hinna med allt riktigt under mitt snurriga tillstånd. Så han hjälpte mig jätte mycket då, faktiskt. Sen tyckte han att jag kunde gå hem lite tidigare, så då gick jag väl ca en kvart tidigare än vanligt. Han erbjöd sig faktiskt att skjutsa mig hem, men jag sa att jag kunde gå. Det är ju inte så långt hem och det kanske bara skulle vara bra med lite frisk luft.
Det funkade ju att promenera hem ... även om jag kände mig lite groggy. Fast sen kändes det oerhört skönt att komma innanför dörren hemma. Ville verkligen vila och slippa tänka på all stress på jobbet. Har väl funkat hyfsat, fast bra känner jag mig inte än. Är sjukt trött och känner mig fortfarande väldigt ostadig. Blir nog tidig sänggång i kväll.

Fast nu tänkte jag skriva adresser på en massa kuvert. Maken hämtade ju ut våra julkort idag ... som faktiskt blev klara redan igår ... OTROLIGT vad de är snabba på det där stället. Bra, blev bilderna också ... ser till och med bättre ut än vad de gjorde på datorn.
Så nu blir det till att skriva adresserna ... så kan jag ta med de till jobbet i morgon och skicka de därifrån ... helt inom deadline. :-)

I morgon lär nog allt kännas mycket bättre också. En god natts sömn brukar gör underverk för ett snurrigt huvud och en stadig kropp.

Lucia utan barntåg

Idag är det ju den 13:e December, dvs Lucia-dagen ... och mina syskonbarns 20-års dag. Otroligt att det redan gått 20 år sedan de föddes ... små, pluttiga bebisar, som bara vägde dryga kilot. Ida väntar ju nu sitt första barn. Han ska komma vilken dag som helst nu ... fast är väl beräknad till den 24:e. Hoppas han inte håller sig till det datumet, dock. Vore ju lite trist att fylla år på julafton. Fast blir det så, är det ju inte så mycket att göra åt. Tänk om han kommer den 28:e. Det vore ju lite kul. Det var ju den dagen mamma var född ... och den dagen min man fyller år ... så det vore ju rätt märkligt om han kom på just den dagen.
Nå ... får se när lilla Milo kommer. Har en känsla av att min syster hör av sig så snart den lille har kommit. Hon är sååå glad över att få bli mormor.

Tillbaka till ämnet "Lucia" ... i år var första gången på flera år som vi inte hade något barn i nåt Lucia-tåg. Vi har ju inget dagisbarn längre och i båda barnens skolor, så är det bara årskurs 6 som får vara med i Luciatåget. De andra eleverna får bara titta på. Så i år blev det då inget barn-lussefirande för oss. Men på julfesten nästa vecka får vi ju se våra barn uppträda (dock sammanfaller båda skolornas julfester, så då måste familjen dela sig, tyvärr).
Men ett Luciatåg, fick jag ju se i alla fall ... på jobbet. Ålands Lucia, var och besökte banken idag, så då fick jag både se och höra dem. Det var ju rätt trevligt och stämningsfullt.





Jag tycker väldigt mycket om Lucia. Har ju själv varit med i en hel del Luciatåg och har ju mycket minnen kring det. Det var ju i Lucia-tågen som jag hörde hemma. Det var ju lite mitt område. Att sjunga, har ju alltid varit en stor del av mitt liv ... och i skolan hade jag alltid en självklar plats i tågen (de gånger vi fick vara med). På skolan jag gick, så var det elever från 3:an, 6:an och 9:an som fick vara med i Luciatåget. Vår klass, var dock den första, sista och enda 9:an som hade elever med i Luciatåget (högstadiet flyttades ju från den skolan efter oss). Tror vi var 6 tjejer från klassen som var med i Luciatåget det året. Vi älskade ju att sjunga, så varför inte? Vi skämdes inte för att vara med, utan tyckte bara det var kul ... och vi VAR ju väldigt duktiga. ;-) Vi sjöng lite stämmor och sådant ... och själv hade jag en helt egen sång. Jag sjöng "Det strålar en stjärna" helt solo. Det var jätte roligt ... och gick väldigt bra. När vi hade ett extraframträdande för föräldrarna sen på kvällen, så spelade dock läraren lite fel på min sång, men det gick bra ändå. Hon tyckte nog att det var väldigt pinsamt och bad mig ordentligt om ursäkt efteråt.
Även på gymnasiet så var jag med i Luciatågen. Vet inte om vi hade nåt det första året, men år två och tre så hade vi ... och då var jag med. Sjöng solo då också, för den delen. Det gjorde jag även vid julavslutningarna på gymnasiet ... sjöng solo, alltså.
Det är lite konstigt, egentligen ... jag är ju ingen person som framhäver mig själv. Jag är inte en sån som sjunger för folk i tid och otid och är ingen som räcker upp handen och ropar högt: "JAG kan SJUNGA! JAG vill! JAG kan! Ta MIG!" Nej, sådan är inte jag. Ändå hamnar jag ofta på att sjunga solo. Så har det varit hela livet ... ända sedan jag gick på dagis, faktiskt. Varför? Jo ... för att jag sjunger, kanske? Jag sjunger ju tillsammans med andra och då hörs ju min röst ... och antagligen så gillar folk vad de hör? Sen berättar jag ju för folk att jag sjunger, så då får ju folk reda på att jag kan sjunga. Sen om någon ställer en direkt fråga till mig ... om någon frågar mig ifall jag kan tänka mig att sjunga solo ... då tackar jag aldrig nej. Jag VILL ju sjunga solo, men gillar inte att själv begära att få göra det. Vill hellre bli tillfrågad ... och det brukar jag faktiskt bli. Konstigt, men sant.
Jag älskar ju att sjunga för folk, men vill inte verka framfusig. Men på något sätt, så kommer min "talang" alltid fram, och det leder ju då till att jag får förfrågningar.
Apropå sångförfrågningar, så fick jag faktiskt en sådan idag. Det var en på jobbets marknadsavdelning som frågade mig om jag kunde sjunga lite på ett videoklipp i morgon. De håller på att göra en slags julkalender i videoformat, där de filmar från olika avdelningar på banken och lägger ut en film varje dag. I morgon är det tänkt att vår avdelning ska filmas och då förslog hon att jag skulle sjunga. Hon var ju i Jomala kyrka, när jag sjöng där, så därför visste hon att jag kunde sjunga ... precis så som jag vill ha det.
Så nu ikväll har jag funderat över lite tänkbara låtar. Blir ju lite spännande. Får se hur det går. Har ju inte ens sjungit för mina kollegor än, men ska nu sjunga för hela banken. Haha. :-D Är ju inte live, dock ... tack och lov.

Nu ska jag i alla fall lägga mig ... så jag är utvilad i morgon. Natti, natti!

Får nog en lycklig dotter på julafton

Idag var jag förresten till KappAhl och handlade en hel del. Har ju sagt tidigare att jag skulle köpa lite mer kläder till Amanda, eftersom hon önskat sig det ... så det gjorde jag idag. Blev himla dyrt, fast jag hittade ju så bra grejer, så nu tror jag att jag kommer ha en väldigt lycklig dotter på julaftonskvällen.
Jag hittade vissa av kläderna på KappAhls hemsida, så jag kan ju lägga upp bilder på lite av vad jag köpte ...

Den här svarta klänningen, tror jag är precis Amandas stil. Hon älskar svart (hennes favoritfärg) och så är den rätt tuff, så jag tror absolut att hon blir nöjd med den.

Linnet jag köpte var lila, men på hemsidan fanns bara det turkosa. Hur som helst, så är det ett slags långt linne ... nästan som en klänning ... så jag tror det blir jätte snyggt med ett par svarta tights under. Jag köpte ett par sådana med, för den delen (svarta tights, alltså), eftersom hon vuxit ur sina gamla.

Så köpte jag en svart kofta också. Det är något som jag länge har tänkt köpa till henne ... så hon kan ha det på sig när hon har klänning till exempel. Fast jag har inte hittat någon bra tidigare, men nu fanns det ... och i hennes storlek också. :-)

Utöver detta, så köpte jag 3-pack med trosor och ett par tunna svarta strumpbyxor med silvriga stjärnor på. Så nu tror jag inte vi behöver köpa mer julklappar till Amanda. Hon har ju verkligen fått jätte mycket ... åtminstone har hon fått en himla massa kläder ... precis som hon önskat sig.
Sen köpte jag också ett par handskar till Viktor ... så att jag kunde slänga hans gamla, trasiga handskar. Hittade inga när vi var i Sverige och inte hittade jag några när vi var på Sparhallen igår ... men NU hittade jag äntligen. Det behövs ju verkligen nu, när det är så mycket snö ute.

Apropå snö, så gick barnen ut och byggde en snökoja idag efter maten. När de var klara, så hade det blivit mörkt ute, så då tog maken med sig ett värmeljus och gick ut till dem och tände ljuset i kojan. De hade ju gjort ett fönster, så han satte det där inne ... och då syntes det utifrån. Jag tittade ut från köksfönstret och såg hur det lös så fint från kojan. Riktigt mysigt, var det. :-)

Sen, vid middagen, så tände vi det tredje Adventsljuset ...

Så ... Trevlig tredje Advent till er alla!

Årets julkort

Som jag skrev tidigare, så är jag nu klar med årets julkort. Det blev ju dock en snabbvariant. Brukar ju annars göra en massa olika alternativ, som vi sen väljer utav. Men i år hade jag inte riktigt tid med det, så det fick bli första bästa. Är nog faktiskt första gången jag lagt ner så pass lite tid på kortet ... sedan jag började göra egna julkort, vill säga. Men, men ... blev väl hyfsat nöjd ändå.

Så här ser det i alla fall ut:

 

Sen försvinner en bit upptill  och nertill på kortet när det framkallas ... och på korten har jag våra namn med också ... som en rad nertill.
Som tidigare år, så har jag även gjort kortet i en finsk variant ... för makens finska släktingar.

Nu är kortet skickat till labbet för framkallning och förhoppningsvis kan vi hämta ut de på tisdag, så att vi kan får iväg de på onsdag ... då deadline är för att få skicka som julpost till Sverige och Finland (inom Åland är deadline först på fredag). Men nu verkar det ju i alla fall BLI några julkort. Det var ju lite tveksamt ett tag.

Blev lite stressigt, fast väldigt nice

Gårdagen blev riktigt lyckad, måste jag säga. Maten blev supergod ... enkel att laga ... inte så fet ... och ändå jätte god! Alla uppskattade middagen. Amanda dukade fint också ... och så tände vi ljus. Var verkligen otroligt mysigt.
Blev lite stressigt ett tag, bara, för jag skulle ju tona håret. Så samtidigt som jag hade håret fullt av löddrigt toningsschampo och en plastkasse knuten runt huvudet, så lagade jag mat. Ingen tröja, hade jag på mig heller, utan hade endast en handduk knuten runt mig ... och så hade jag tights till. Måste ju säkert sett jätte lustigt ut. ;-) Fast jag hade ju, som sagt, lite tidspress.
Nå ... efter att soppan var igång på spisen, köttet puttrade i såsen och potatisen var fixad och insatt i ugnen, så kunde jag göra mig i ordning. Sköljde bort toningen, torkade håret, klädde mig och sminkade mig lite lätt. Sen var jag i lite bättre skick och kunde slutföra matlagningen.

Sen hyrde vi ju film igår också, så det blev filmmys i soffan sen efter middagen. Var riktigt nice!

Så har jag nu fixat färdigt årets julkort ... och skickat iväg det för framkallning. Förhoppningsvis hinner vi få de till på tisdag, så att vi kan skicka iväg korten sen på onsdag.
Lägger in kortet här sen. Måste gå till den andra datorn först. Skriver mer senare ...

Mys-lördag

Idag har jag faktiskt fått lite gjort ... trots att klockan inte ens är 13. Har tvättat några maskiner tvätt, lagat lunch, funderat ut middagen till ikväll och skrivit en inköpslista, så vi kan handla mat för den kommande veckan.
Ska väl iväg till affären om en stund ... bara de andra spelat färdigt Super Mario, så ...

Ikväll har jag tänkt att vi ska äta 3-rätters. Det var ju Nobel-dagen igår, så jag tänkte att vi kunde fira lite idag, istället. Är enklare att fixa sådant på en lördag och dessutom är ju lördag vår "ätardag", så då kan man få äta lite extra. Vi försöker ju dock äta hyfsat nyttigt nu för tiden, så nu har jag klurat ut en lite mindre onyttig meny. Bara man äter mindre portioner och inte vräker på med en massa fett, så ska det nog funka bra med att äta 3-rätters också. Så det ska nog går bra.

Menyn jag bestämt mig för ser ut så här:

Tomatsoppa

                                                                                                                         

Ugnsstekta potatishalvor med fläskfilé kokt i rödvinssås, körsbärstomater

                                                                                                                          

Lättglass (frysta bär, som mixas med florsocker och mager kvarg)

                                                                                                                          

Det är en rätt enkel meny, men jag gillar när det är enkelt. Har ju liksom andra saker att göra också. Tänkte ju att jag skulle försöka hinna med att tona håret idag. Det börjar skymtas vita hårstrån igen ... och det gillar jag INTE! :-( Så då borde jag få det fixat ... så jag blir fin till jul. Om jag gör det nu, så hinner ju den intensivaste färgen lägga sig lagom till jul. I början är det ju kanske lite väl starkt i tonen. Men ... får se om jag hinner. Måste ju fixa klart julkorten idag också. Det MÅSTE verkligen fixas ... så de hinner bli framkallade i tid. Är ju inte säkert att det hinns med ändå, men då får man väl betala ett dyrare porto i värsta fall.

Sen pratade vi om att hyra film idag också. Hoppas det blir av, för jag älskar verkligen filmkvällar. Tycker det är supermysigt att kolla på film. Älskar film!

Oavsett, så blir det nog en riktigt mysig December-lördag ....

 

Vi blev av med ett barn ikväll ...

... för Viktor åkte hem till en klasskompis efter middagen och skulle sova över där. Det är första gången han sover hos nån kompis. Han har bara sovit hos sin farmor och farfar innan, så vi får väl se nu hur det går. Han ringde vid 22.45 för att säga godnatt och till dess hade det gått bra i alla fall. Nog tror jag väl att det ska gå bra. Han är en sådan person som inte oroar sig särskilt mycket ... typ inte alls ... så han såg väl inte att detta skulle vara nåt problem heller. "Det ordnar sig alltid", tycker han. Där brås han extremt mycket på sin far. Amanda är raka motsatsen. Hon oroar sig för allt ... precis som sin mor ... fast hon är faktiskt ännu värre än vad jag är. Nå ... tur att hon inte har fått ALLA mina negativa sidor åtminstone. ;-)

Nu blir det snart läggdags och äntligen är det ju helg, så man får sovmorgon i morgon bitti. Det kommer ju bara vara jag och Amanda till frukost i morgon, eftersom Viktor är borta och maken ska iväg och skriva en tenta ... så vi får väl se vad vi hittar på för nåt att äta. Lär ju inte bli så tidigt uppstigning heller, eftersom vi båda gillar att sova på lördagmorgnar. Men man måste ju passa på när man äntligen är ledig, ju.

Trött

Det har varit en lång dag idag, känns det som. Har känt mig hemskt trött hela dagen och när jag var på jobbet, så längtade jag bara hem till min säng. Inte har jag fått nån riktig vila än, dock. Hade ju en massa tvätt att reda upp när jag kom hem och så var det ju matlagning och middag som måste avklaras.
Sen började jag fundera lite över julkorten jag ska göra. Tog ju bilder på barnen för några dagar sen, men så tog kamerabatteriet slut när vi höll på ... så då fick jag avsluta innan vi egentligen var klara. Men jag tänkte att jag kanske ... kanske ... hade hunnit knäppa någon användbar bild.
Ikväll laddade jag in bilderna till datorn ... och av de 11 bilderna jag hade tagit, så tyckte jag bara det var 1 bild som skulle kunna funka. :-( Barnen larvade sig ju en del ... gjorde fåniga tecken, knasiga miner och annat knäppt ... och riktigt så tokiga julkort vill jag inte skicka. Visst är det kul med nåt annorlunda, men kanske inte så kul med en bild där Amanda räcker ut tungan?
Hur som helst ... denna bild, skulle man kanske kunna göra nåt av ...

 

Bara jag kommer på en bra idé, så. Har letat lite bakgrundsbilder ikväll. Måste ju liksom färdigställa bilden SNART! Egentligen borde den redan varit färdig, men jag har ju inte haft tid. Men som man säger ... Bättre sent än aldrig.

Nu tänkte jag försöka hinna med att slå in lite julklappar innan jag lägger mig ... åtminstone det som är till barnen. Tror dock inte att de somnat riktigt än, men förhoppningsvis kommer de inte upp mer i alla fall. Jag vill ju inte riskera att de letar upp mitt "gömställe". Hade de varit jätte-nyfikna, så hade de hittat det för länge sen, för det är verkligen enkelt att leta upp alla klappar. Så antagligen vill de inte riktigt hitta dem, tack och lov.
Fast det skulle ju kännas bättre för mig att ha de inslagna ... utifall ATT de skulle gå på julklappsjakt i lägenheten.

Otroligt olika önskelistor

Barnen skrev ju varsin önskelista för ett tag sedan ... är ju rätt praktiskt, så man vet vad de vill ha i julklapp (och så Tomten också kommer med önskade grejer) ... och när jag såg Amandas lista, så blev jag helt paff. Den innehöll nämligen oerhört vettiga saker ... och inte mycket prylar alls ... och den skiljde sig väsentligt mycket från Viktors lista.
Kan det ha att göra med att hon är tjej? Eller är det för att hon är yngre? Eller kanske en kombination?

Vi handlade ju en del grejer när vi var i Sverige ... en del från önskelistorna ... och så lite annat, som de inte önskat sig. Dessutom hade vi ju redan handlat några grejer innan vi åkte.
Tänkte jag skulle lägga upp deras önskelistor här ... och stryka över vad som är fixat ...

Amandas önskelista 2010

En killdocka

Godis 

Klänningar (jag tänkte dock köpa en klänning till)

Pyjamas

Trosor

Strumpbyxor

Mjukisbyxor

Modellera (fick hon till Lilla jul)

Strumpor

Learn to walk-docka

Utöver detta, så har vi köpt färgpennor och ett Nintendo DS-spel och i klädväg, har jag köpt en tröja och ett par tights. Tänkte ta mig till KappAhl någon dag och köpa underkläder och en klänning. Kläder, är ju verkligen vettigt att önska sig ... och det behövs ju alltid.

Viktors önskelista 2010

The Sims3 till Wii

Epic Mickey till Wii

Pengar

Spy-net klocka

Harry Potter lego

Playstation 3

Super Smasch bros brawl till Wii

Kemi grejer 

Ja, det är ju en viss prisskillnad på barnens önskelistor. Viktors grejer är ju värda sååå mycket mer. Därför kan han omöjligt få allt han önskar sig ... han får nog rätt långt därifrån. Istället får han ju andra saker ... som kostar lite mindre, men som han garanterat blir glad för. Han ska ju bland annat få de två Harry Potter-böckerna som han ännu inte har ... och lite godis, ska han också få. Antagligen blir det något mer också, men det blir INGET Playstation 3. Han har ju redan Playstation 2 + hur mycket spel som helst till det ... och jag har ju Nintendo Wii, som han får använda ... och det har vi ju köpt spel till nu ... så det får räcka med det.

Kanske att han får någon CD-skiva? Han sa i bilen härom dagen att han skulle vilja ha en skiva med Eminem. Hua! Inte riktigt min musiksmak. Men, men ...

Något till lär det väl bli, i alla fall ... fast inte i den dyrare prisklassen. Nu har vi ju redan köpt två väldigt dyra spel, så mer dyrbarheter kan vi inte slänga ut pengar på. Vi är ju liksom inte gjorda av pengar, heller ... särskilt inte nu när maken studerar.

Sen måste ju barnen lära sig att man faktiskt inte kan få allt man önskar sig ... även om de trots allt får otroligt mycket av sina önskningar uppfyllda. Men jag gillar att uppfylla önskningar ... och jag älskar att se barnen glada. ALLT kan de inte få ... men jag vill ändå ge de så mycket vi bara har möjlighet till. 

Sen är ju julen så mycket mer än bara att få julklappar ... och det hoppas jag barnen förstår. Men det tror jag. De är ju båda väldigt snälla och omtänksamma ... hela året om. Amanda älskar att ge andra saker. Igår kväll ritade hon till exempel 12 julteckningar, som hon skulle ge till alla sina klasskamrater plus fröken. Det är så typiskt henne att hitta på en sån grej. Min gulliga tjej. :-)

Viktor är nog också sådan att han blir glad för allt han får ... och han är mer medveten, så han förstår nog att vi inte har råd med lika mycket för tillfället. Därför tror jag verkligen inte att han förväntar sig allt han skrivit på listan. Det är, som sagt, bara önskningar.

Hemma efter intensiva dagar

Nu är vi hemma igen ... efter att vi varit till storstan och slängt iväg en massa pengar. Igår varken orkade jag eller hann jag blogga nåt. Klockan var ju nästan 22.30 när vi kom hem och då var det till att bära in all packning, få barnen i säng, packa undan det allra viktigaste och så kolla igenom mailen lite snabbt. Maken var dessutom tvungen att skotta en massa, för vi kunde inte köra in bilen eftersom plogbilen kört förbi på vägen och kört upp en stor snövall precis utanför infarten. Sen, när vi äntligen var klara med allt jag planerat, så blev det läggdags för mig också. Var verkligen oerhört trött.

Nå ... vi fick ju en del gjort, i alla fall ... även om vi inte hann med exakt allting jag hade tänkt ... och eftersom jag inte hade skrivit någon inköpslista, så glömde jag bort att köpa vissa saker på Coop. Men det viktigaste blev nog ändå avklarat.
Jag kan ju redogöra lite över vad vi fick gjort ...

På söndagen, så åkte vi först och checkade in på hotellet. Det låg precis vid Hötorget och rummet var verkligen riktigt snyggt, med stooora fönster åt flera håll.
När vi lämnat av grejerna, så gick vi till bilen och åkte mot Södertälje ... till Coop, närmare bestämt. Där köpte vi ett gravljus, en hel del matvaror (som inte behöver stå kallt) och så hittade vi faktiskt några små julklappar också.
När vi handlat klart, så åkte vi till Kyrkogården, där mamma ligger begravd ... ja, mormor också, för den delen ... och morfar (fast honom träffade jag aldrig och han var dessutom inte min biologiska morfar). Hur som helst, så tände vi ljuset vid graven. Det var otroligt vackert när ljuset lös upp i mörkret ... och när det dessutom var fullt av snö överallt. Riktigt vackert och rofyllt.
Efter kyrkogårdsbesöket, så åkte vi tillbaka upp mot Stockholm igen. Klockan började bli rätt mycket, men vi insåg att barnen måste få sig nåt kvällsmål innan läggdags, för annars skulle de bli hungriga rätt snart ... så därför slank vi in på ett café innan vi gick tillbaka till hotellet.
Så nyttigt blev det dock inte ... jag och barnen tog varsitt smaskigt bakverk, haha. :-D Fast maken var duktig och tog en macka.
Det var mysigt att fika så där i alla fall. Så insåg jag att det var nästan exakt tre år sedan jag var på det caféet senast. Den 7:e December 2007, var nämligen jag och maken där ... under en julshoppingrunda. Att jag minns datumet så väl, beror på att jag senare den kvällen fick känningar av mitt första MS-skov. Vi var hos svärföräldrarna, efter att ha shoppat hela dagen, och så domnade plötsligt min vänsterhand bort. Den dagen minns jag oerhört tydligt ... allt som hände då ... och den närmaste tiden efter. Fast det ska jag inte rabbla upp nu.

 Hur som helst ... tillbaka till hotellet, så blev det duschdags för mig och barnen ... och sen bums i säng för barnen. Själv blev jag att kolla på TV medan maken låg i sin säng och pluggade.

Så blev det måndag ... efter den goda hotellfrukosten, så checkade vi ut från hotellet och begav oss ut på stan. Inget var dock öppet så tidigt, men vi kom ju på att vi kunde ta oss till en polisstation för att fixa ett nytt pass till mig. Efter att ha frågat några polismän om vägen, så blev det till att ta tunnelbanan en station och sen blev det en lång ... lång ... väntan inne på stationen. Det var massor av människor som skulle ha pass ... så först 1,5 timme senare blev vi klara. Suck! Barnen gillade inte den tiden nåt vidare.
Men ... när vi väl var klara med det, så tog vi oss tillbaka till Hötorget och direkt in på biografen. Vi hade ju lovat barnen att gå på bio ... och vi hann precis till filmen. Dumma mej, hette den ... och var i 3D, så vi fick ha på oss sådana där roliga glasögon. :-D Var riktigt kul, faktiskt. Tror nog att vi gillade filmen, allihop.
Sen efter filmen, så tog vi oss nåt snabbt att äta och efter det så blev det shopping för hela slanten. Jag tog med mig Viktor och maken tog Amanda med sig.
En hel del julklappar fick vi avklarade ... nog det mesta, faktiskt. Jag  och maken hittade ju lite grejer till oss själva också ... som vi ska slå in och få som paket på julafton. Bland annat, så köpte jag mig ett par svarta stövlar. :-) Till barnen fick vi ju också tag i en massa bra grejer, fast jag ska nog vidareutveckla det i ett eget inlägg här någon dag. Vi köpte nog i alla fall det mesta som de önskat sig ... är nog bara något ytterligare som man kan komplettera med senare ... bland annat tänkte jag köpa en till klänning till Amanda ... och lite underkläder ... JA, hon har faktiskt önskat sig underkläder. :-D

Vi hann faktiskt med väldigt mycket under vår Sverigevistelse ... och det var nog trots allt en rolig upplevelse för hela familjen ... och barnen var VÄLDIGT nyfikna på alla påsar och hemlisar. Men ... de hemlisarna får de reda på först på julafton.

Det är i alla fall skönt att vara hemma igen. Borta bra men hemma bäst, som man säger. Ikväll har jag ägnat mig åt att packa upp en massa matvaror. Har fortfarande liiite grejer att packa upp än, men jag orkar inte ta allt på en gång. Behöver ju lite vila också.
Snart ska jag i alla fall sova ... för sömn, behöver jag också. Är faktiskt rätt tröttsamt att vara på resa ...även om det så bara är för några dagar.

Nu bär det iväg

Nu har jag packat ... det lilla vi ska ha med. Blir ju bara borta en natt, så vi behöver inte ha med så förskräckligt mycket grejer.
Ska sticka alldeles strax, så det blir bara ett kort inlägg här idag. Sen kommer jag antagligen inte skriva någonting mer här förrän på tisdag ... om jag inte kommer mig för att skriva efter att vi kommit hem i morgon kväll. Fast vi kommer ju hem rätt sent, så jag tvivlar på att jag verkligen orkar det då ... måste väl antagligen packa upp en del när vi kommer hem också.

Nå ... trevlig 2:a Advent till er!

Blir inte så lugnt ändå

Det blir nog inte en så lugn helg i alla fall. Vi sticker nämligen till Sverige i morgon. Vi har ju länge planerat för att åka ... handla julklappar och åka till mammas grav ... fast vi har inte planerat in exakt NÄR. Men nu kollade vi lite och tyckte att det faktiskt skulle passa bäst att åka just den här helgen. Så då bokade vi resa till i morgon ... och hotell i Stockholm.
Nu, sedan svärföräldrarna flyttade till Helsingfors, så har vi ju inte längre någon att sova över hos i Stockholmstrakten ... så då måste vi ju ta en hotellnatt om vi har mer att göra ... som vi inte hinner få avklarat på en dag. Att handla julklappar brukar ju kunna ta sin tid, fast egentligen är det väl mest för att vi ska till graven också, som vi inte kommer hinna åka över dagen. Nu är det ju ledigt på måndag, så då passar det ju bra att åka över i morgon eftermiddag och sen hem igen med sista färjan på måndag.
Det lär väl bli några rätt intensiva dagar ... fast det blir nog roligt också.
Först tänkte vi åka till Södertälje ... till Coop och handla lite och sen till kyrkogården och tända ljus vid mammas grav. Sen beger vi oss nog mot hotellet.
På måndagen tänkte vi gå runt och handla julklappar och eventuellt hinna in till en polisstation för att fixa ett nytt pass till mig (eftersom mitt pass går ut nästa år). Så tänkte vi hinna med ett biobesök också. Det blir inte alltför ofta, så det blir nog himla kul för hela familjen.
Den största nackdelen med att inte ha svärföräldrarna kvar i Sverige längre, är väl det att man nu måste ha med sig barnen när man handlar julklappar. Tidigare så kunde vi ju lämna barnen hos deras farmor och farfar och sen kunde jag och maken åka iväg själva och shoppa loss. Men nu funkar ju inte det längre. :-( Får väl dela upp oss på nåt sätt ... och köpa lite i omgångar eller nåt. Nå ... det blir nog bra ändå.
Jag tycker det ska bli rätt mysigt att shoppa lite julklappar. Får väl ta med oss barnens önskelistor ... och så borde väl jag och maken också skriva varsin lista. Är liksom enklare att handla då.

Faktiskt, så handlade vi julklappar idag också ... maken var till bokaffären och köpte till Viktor. De hade ju rea på Harry Potter-böcker, och Viktor har inte de sista två böckerna, så antagligen köpte han någon sådan. Själv, så köpte jag en klapp till Amanda. Var på Lekplaneten och då såg Amanda en docka, som hon kallade för den "RIKTIGA" Ken ... som är med på reklamen. Hon önskar sig ju en kill-Barbiedocka, och helst Ken ... så då passade jag på. Det var ju extrapris och allt, så ...
Sen promenerade vi hem via Citylivs (där vi köpte hem lite mat) ... och när vi slutligen kom hem, så såg vi alla ut som snögubbar. Det var ju värsta snöfallet ute ... vitt, vitt, vitt ... vart man än såg. Riktigt vackert och juligt, faktiskt. Lite jobbigt att promenera i, bara.

Utöver denna tur på stan, så har jag även tvättat lite idag ... och dammsugit. Sen photoshoppade jag till en bild på mig ... som jag tänkte ha som profilbild på Facebook. Vi tog ju hem en trial på den senaste Photoshopversionen. Min photoshop-dator är ju trasig, så då tog vi hem detta till den stationära ... och det funkade jätte bra. Tyvärr kommer jag ju bara ha det i 30 dagar ... sen får jag se hur jag löser det efter den perioden är slut.
Det var kul att trixa lite med bilder igen i alla fall ... i ett program som verkligen funkar ... och som funkar precis som jag vill. ;-)

Den här bilden gjorde jag:

Hoppas vi hinner ta några kort på barnen, så att jag kan fixa till lite julkort nu i veckan. Har ju gjort egna i flera år nu, så det vore kul att fortsätta med den traditionen.
Kul i alla fall att ha ett fungerande program igen ... även om det så bara är för en kort period.