Lugn dag och filmkväll

Idag har det varit rätt lugnt. Sov väldigt länge i morse ... nästan till 10. Viktor gick upp först, hörde jag, men han sa ingenting. Han satte sig bara i soffan och läste Kalle Anka pocket ... utan att störa någon. Strax före 10 kom Amanda upp. Jag låg då och halvdåsade i sängen. Var ju vaken, men hade ingen lust att gå upp. Kände mig bara så hemskt seg i kroppen. Fast längre än 10 ville jag inte sova, så då gick även jag upp och när jag varit på toa och kom tillbaka till sovrummet för att klä på mig, så vaknade även maken.
Så blev det frukost och därefter blev det en väldigt lugn dag ...
På förmiddagen redigerade jag lite gamla bilder och på eftermiddagen var vi till Kantarellen och handlade mat. Före affären var vi också förbi videobutiken och hyrde några filmer, så efter middagen så blev det film för hela slanten. Till filmerna blev det ostbågar ... en ny sort, som jag hittat ... pepper&cheese, hette de visst ... och goda, var dem.
Nu har vi sett de barntillåtna filmerna. Eller ... "Alice i Underlandet" var visserligen från 11 år, men vi lät barnen se den ändå och Amanda fick blunda under vissa delar av filmen ... så det funkade bra.
Jag tyckte den filmen var väldigt bra ... och spännande. Tycker Johnny Depp spelar så otroligt bra. Han är riktigt duktig i sådana roller.
Nu ska strax barnen lägga sig och då blir det ännu mer film för mig och maken. Vet inte riktigt vad det var för film vi tog, men det var nog en action i alla fall.
Jag älskar att kolla på film. Tycker det är jätte mysigt ... och jag lever mig lätt in i karaktärerna ... kanske för mycket. Kan bli oerhört tagen av filmer ... särskilt bra filmer ... och kan bli fruktansvärt känslosam. Med andra ord, så börjar jag lätt gråta när jag kollar på film ... både av glädje och sorg. Läskiga filmer vågar jag inte se alls ... inte om jag är ensam. Men om maken är med, så vågar jag se. Då kan jag ju alltid gripa tag i honom om det blir alltför otäckt ... vilket nog inte alltid är så jätte uppskattat ... men jag BLIR hemskt rädd.

Nu ska jag i alla fall se till att barnen får sina tänder borstade, så att de kan lägga sig sen, så vi kan börja kolla på filmen innan jag blir alldeles för trött. Får väl hinka i mig en massa cola så att jag blir lite piggare.

En hemsk upptäckt

För en dryg vecka sen, så gjorde jag en fruktansvärd upptäckt. Jag flätade mitt hår på morgonen innan jag skulle till jobbet och då såg jag nåt riktigt hemskt där i hårbotten ... där fanns en hel drös med vita hårstrån! Hittade först ett ... och det drog jag bort direkt ... så som jag alltid brukar göra med de vita strån jag hittar. Så hittade jag ett till ... och det drog jag också bort med en gång. Men ... så började jag kolla lite mer noggrant i håret och upptäckte då att det fanns massor av vita hårstrån där under allt mitt mörka hår. Jag insåg ju då att jag inte kunde rycka bort varenda hårstrå som hade fel nyans. Då skulle jag ju bli alldeles skallig tillslut ... eller åtminstone väldigt tunnhårig ... och tunnhårig vill jag inte heller bli, eftersom jag alltid haft väldigt tjockt och fint hår.
Jag har ju inte färgat mitt hår på nästan 9 år. Färgade håret strax före vårat bröllop 2001, men sen lät jag håret återgå till sin naturliga färg ... för första gången sedan jag var typ 16 år ... och då upptäckte jag att min riktiga hårfärg var väldigt vacker ... precis den nyans jag ville ha på håret ... möjligtvis något för mörk, men annars helt perfekt. Har en brunaktig nyans med röda strimmor i håret ... ganska många röda strimmor, faktiskt ... och de lyser upp håret så fint. Därför kände jag väl att det egentligen inte var så viktigt att färga eller tona håret längre, eftersom jag faktiskt var väldigt nöjd med min egen, alldeles naturliga hårfäg.
Men ... jag sa till mig själv ... och till min man ... att när jag börjar få grått (eller vitt) hår ... då ska jag börja tona mitt hår igen. Vill inte vara gråhårig. Det passar inte mig. Då är man ju GAMMAL ... och det är jag ju inte än. Jag är ju bara ... hm ... 20 ... eller något sådant. ;-) Så då kan man ju inte få grått hår heller. Sen ... när jag är över 70 år ... då kanske jag kan få grått hår ... men inte nu. Är inte alls mogen för det än.
Så ... nu är det dags att börja tona håret. Färga, vill jag inte göra, för jag vill inte ha en permanent hårfärg. Jag vill att färgen ska gå ur förhållandevis lätt ... så att jag kan få tillbaka min riktiga hårfärg snabbt om jag så vill ... och om jag får för mig att jag vill vara gråhårig, så kan jag bli det sen när färgen försvunnit. Sen måste man ju regelbundet färga utväxten om man tar en permanent hårfärg och det tycker jag är alldeles för jobbigt att hålla på med. Då kör jag mycket hellre med toning ... så som jag gjorde förut.

Den här hårfärgen tyckte jag var hemskt snygg ... min favoritnyans. Tror inte exakt den här nyansen finns längre ... har inte hittat den i alla fall ... men ska nog försöka få tag på en liknande nyans. Tycker den färgen passar mig så bra.
Kollade lite snabbt vad de hade på affären här i veckan ... och kollade lite på priserna ... så kan jag kolla mer sen när vi är i Helsingfors och i Sverige ... och jämföra ... så blir det antagligen att jag köper en förpackning senare i sommar. Vet egentligen nästan exakt vad jag vill ha ... så det är bara inhandlingen kvar. Jag vill bara inte ta första bästa, utan vill gärna jämföra lite priser först. Så ... det blir väl att jag färgar nån gång efter våran resa antagligen.

Pappas besök

Idag åkte pappa hem igen efter att han varit här i nästan en vecka. Då hade vi ju haft besök en hel vecka, eftersom syrran och systerbarnen kom hit dagen före. Så nu är vi ensamma igen ... för första gången sedan förra torsdagen. Känns lite konstigt på ett sätt ... lite tomt ... fast samtidigt skönt.
Jag gillar dock när pappa stannar lite längre. Vi ses ju så oerhört sällan, så det är kul när han är här ett tag ... och får ta del av våran vardag lite mer. Nu har han ju dock skaffat en ny dator, så då kan han komma närmare oss på ett sätt ... tack vare Internet. Då känns avståndet lite mindre på sätt och vis. Han har ju både MSN och Facebook nu, så det är kul. :-)

För några dagar sen, så åkte vi iväg till Eckerö ... till Eckerö Jakt- och Fiskemuseum. Där hade vi inte varit tidigare, så nu passade vi på att åka dit när vi hade besök. Man kände sig ju som värsta turisten. Haha. Jag tänkte faktiskt på det att folk säkert trodde att vi var Svenska turister. Min man pratar ju fortfarande rikssvenska och Viktor pratar inte heller särskilt mycket Åländska ... bara ibland. Amanda är ju den som pratar mest Åländska och efter henne, så är det nog faktiskt jag som tagit till mig dialekten mest. Min systerson brukar alltid reta mig för dialekten varje gång vi ses ... och maken påpekar det nog en del, han också. Jag känner mig ju på många sätt väldigt Åländsk ... men samtidigt känner jag mig ju svensk ... men jag känner mig absolut inte som någon turist längre. Det gjorde jag nog mest under vårat första år här, men nu så är det ju Åland som är den plats jag känner mig mest hemma.
Hur som helst ... på museet, fick vi se en massa fångsredskap och en massa uppstoppade djur. Det var väldigt intressant med alla djuren, faktiskt ... älg, rådjur, mårdhund, viltsvin, bäver, myskoxe och en massa andra  djur. Så fick man se en hel hop med fågelägg också ... över 100 stycken olika ägg fanns det.
När vi sett allt på museet, så fick barnen göra varsitt tenn-djur. Viktor gjorde en uggla (kanske att han är inspirerad av Harry Potter?) och Amanda gjorde en säl.

Här är lite bilder från Eckerö:

Jag, Amanda, Viktor och min pappa

Viktor och Amanda visar upp sina tenndjur

Igår kväll var vi till Godby och vaccinerade katterna, men det berättade jag ju om igår. Sen ... när vi kommit hem, så började Viktor och pappa baka. Viktor var sugen på drömtårta, sa han, så då gjorde han en tillsammans med sin morfar. Tog bild på det också ...

Morfar övervakar att allt går rätt till

Vi fick ju en gitarr av pappa när han kom i fredags. Jag har inte haft någon gitarr sedan jag flyttade hemifrån, så det var kul att få en egen gitarr igen. Jag har ju dock en keyboard som jag spelar på en hel del ... och så har jag en synth som inte blivit kopplad till förstärkarna sedan vi flyttade till den här lägenheten.
Innan vi flyttade hit, så hade jag också ett piano ... men det gjorde vi oss av med i samband med flytten. Det var en mindre typ av piano och var inte särskilt snyggt. Planen är att vi ska köpa ett snyggare och bättre piano så småningom ... när vi har mer plats för det. Fast i den här lägenheten skulle det inte funka nåt vidare.
Hur som helst, så fick vi lite mersmak av gitarren vi fick, så på förmiddagen idag ... innan pappa åkte hem ... så gick vi iväg till musikaffären. Där gjorde vi av med en del pengar. ;-) Det slutade med att vi köpte en barngitarr (med nylonsträngar) och en vanlig, stålsträngad gitarr (den vi fick av pappa var med nylonsträngar). Så nu blir det till att musicera här hemma. Tänkte väl att barnen skulle få lära sig spela lite också. De är ju båda intresserade av musik.

Amanda, när hon tränar på ackorden

Jag blev hemskt sugen på andra saker också när vi var i musikaffären ... bland annat en ny keyboard. Min är så gammal, liten och lite trasig, så en ny vore ju inte helt fel.
Sen kollade jag in el-pianona också. De såg ju ut som riktiga pianon, fast var elektroniska ... vilket skulle vara bra mycket mer praktiskt än ett riktigt piano. Snygga, var de också. Så ett sådant skulle jag absolut kunna tänka mig att köpa sen. Synd bara att det är så hemskt dyrt ...
Nå ... det är ändå inte aktuellt så länge vi bor här. Men drömma, kan man ju alltid göra.

Hemmets lugna vrå

Har inte uppdaterat här så mycket nu när vi haft besök, men i morgon kommer jag antagligen skriva lite mer. Min pappa åker hem då, så efter det blir det antagligen lite mer datortid igen. Fast ... så har jag ju semester också ... och eftersom jag vill spendera min ledighet med familjen, så blir det ändå mindre datortid än vanligt för mig nu.
Men lite ska jag väl hinna uppdatera i alla fall.

Idag var vi och vaccinerade katterna. Det har inte blivit av tidigare, men nu ska de ju strax i väg till katthotellet och före det var vi ju tvungna att vaccinera dem.
Först var vi till djuraffären och köpte en till kattbur. Sen bar det iväg till Godby. Katterna var INTE förtjust i bilresan, kan jag säga. De fick lite panik där ett tag ... jamade och sträckte ut tassarna genom luckan med klorna utdragna. Nej ... åka bil, var inget roligt alls.
Själva vaccineringen gick ju sen hur bra som helst. Jag var inte med in själv, men de andra sa att katterna inte hade känt någonting.
Sen gick ju resan hem något bättre än resan dit. Kanske förstod katterna att de var på väg hem igen, så att de därför kände sig lugnare. Eller så hade de bara vant sig något.
När vi sen kom hem och öppnade luckorna till burarna, så rusade Våfflan direkt in i vårat sovrum och lade sig under sängen. Hon visade tydligt att det inte hade varit roligt och att hon INTE ville in i buren igen.
Fast ... hon hämtade sig rätt snart ändå. Sen låg båda katterna i vår säng hela kvällen. De var alldeles slut efter den panikartade bilfärden ... och ville bara sova, vila och bara njuta av att vara hemma ... i hemmets lugna vrå.
De trivs klart bäst med att vara hemma ... hemma i lugnet ... där de är vana att vara.

Typiskt med sämre väder

Det är väl typiskt att vädret blir sämre så fort man går på semester. I förrgår, så var det riktigt kallt ... och det regnade och nu är det hemskt mulet.
Visserligen så behöver växtligheten allt regn det kan få just nu ... och skulle säkert behöva en massa mer vatten än vad som kom.
Men ... nu har ju jag gått på semester och då vill jag ju inte att det ska vara regnigt och grått, heller. Visserligen är det inte särskilt kallt nu längre. Det är ju ändå strax över 20 grader, vilket är en tämligen normal sommartemperatur ... men det är ju ingen soldyrkar temperatur, direkt. Inte för att jag är särskilt mycket för att sola, egentligen ... men jag fryser ju så lätt och vill nog helst ha ca 25 grader varmt och växlande molnighet. Tyvärr kan man ju inte bestämma väder själv, så då får man helt enkelt acceptera att det är som det är ... och hoppas på det bästa.
Så länge man är hemma, så funkar det väl med lite sämre väder också. Men sen ... när vi ska iväg ... då vill jag ha fint väder ... och tillräckligt varmt.
Fast än så länge är vi hemma ... och kommer så vara i en dryg vecka till. Har inga planer alls för den här första veckan, faktiskt. Ska nog bara ta det lugnt och lite ta dagarna som de kommer.

Ska bli mormors syster

Är man gammal om ens syster ska bli mormor? Det känns nog lite så, faktiskt.
Vi har ju precis haft besök av min syster Maria och hennes barn Krister och Ida ... och Ida är nu gravid. Hon ska få en liten bebis i December, är det tänkt. En pojke, som ska heta Milo. Den 24:e December, är han beräknad att komma ... på julafton, alltså. Man kan ju dock hoppas att han inte kommer på exakt rätt datum, för det kan ju inte vara så jätte kul att fylla år på julafton.
Så ... min syster ska alltså nu bli MORMOR! Jösses! Först retades Maria med att jag ska bli gammel-moster ... och tyckte det nästan lät äldre än att bli mormor. Men ... så kom jag att tänka på att jag ju ska bli mormors syster ... och DET tyckte jag lät riktigt gammalt. Mormors syster ... en sån är ju jätte gammal, ju ... åtminstone var ju min egen mormors systrar jätte gamla.
Fast ... det blir nog bra, ändå. Jag har ju varit moster sedan jag var 1 år och 10,5 månad ... och min egen mamma var ju yngre än vad jag är nu när hon blev mormor. Mamma hade precis fyllt 33 år när Krister föddes ... så hon var ju ingen gammal tant då, direkt. Tänk om mamma hade levt idag ... då skulle hon ha blivit gammelmormor lagom till sin 66 års dag. Men ... det får hon ju tyvärr inte uppleva.
Maria ser nog mycket fram emot att bli mormor i alla fall. Hon är ju så pass ung fortfarande och kommer nog orka med sitt barnbarn bra. Så det blir ju lite spännande.

Det var hemskt kul att träffa min syster och syskonbarnen i alla fall. Vi ses ju så sällan, så det var riktigt roligt ... och rätt sorgligt när de åkte härifrån.
Amanda, är ju helt tokig i Ida. Hon sprang efter Ida hela tiden och hjälpte henne med saker och frågade om grejer ... och var riktigt intresserad av allt vad Ida företog sig. Riktigt gullig, var hon. När Ida vilade en stund i våran säng, så sa vi till Amanda att hon inte fick störa ... och då hade Amanda gått dit och satt sig på sängkanten ... och hade bara tittat på Ida. Inte ett ljud, hade hon sagt. Hon satt bara där och tittade på när Ida sov (eller låtsades sova). Hon tycker nog bra mycket om sin kusin.

Ida och Amanda

Min syster, Maria

Krister och Maria

Igår kväll så fick vi ännu mer besök här hemma också. Då kom nämligen min pappa hit. Han har ännu inte bokat nån retur, så jag vet inte riktigt hur länge han stannar. Vi ses ju inte heller särskilt ofta (senaste gången var strax efter Nyårsafton) ... så det är kul att träffa honom också.
Nu fick ju pappa träffa Maria, Krister och Ida också. De hade han ju inte träffat på flera år.
Pappa hade med sig en gitarr hit också ... som han hade köpt till oss! Jag har inte haft någon gitarr sedan jag flyttade hemifrån, så det var jätte roligt. Nu har vi ju en egen, som vi kan träna på ... och så kanske barnen kan lära sig lite också.

Ja ... så gick jag ju på semester igår också. Jag gick redan vid 11.30 ... så hann jag umgås mycket med våra besökare. Så ... nu är jag ledig i hela 4 veckor och det ska bli sååå skönt!

Snart semester

Idag blir det verkligen inget långt inlägg. Ska lägga mig alldeles strax. Är så hemskt, hemskt trött!
Jag gick från jobbet en halvtimme tidigare idag, så att jag kunde umgås med min syster och hennes barn en stund extra. Var så, så roligt att träffa dem!
I morgon är min sista arbetsdag före semestern, fast jag tänkte inte jobba så länge i morgon. Tänkte nog gå hem redan strax efter lunch ... så kan man träffa Maria, Ida och Krister en lite längre stund.
Så dagen i morgon kommer nog gå rätt fort. Jag har ju en del att göra innan jag går ... ska skicka in en sak till redovisningen, ska göra en beställning och så måste jag fylla i min månadsrapport och sist av allt sätta in ett "Ej på kontoret" meddelande på mailen. När allt det är fixat, så kan jag nog gå hem ... och lita på att min vikarie fixar allt.
Så i morgon kväll har jag SEMESTER!

Besök och manualer

I morgon får vi besök! Min syster och två av hennes tre barn kommer hit. Eller barn ... de är ju inte särskilt små, mina systerbarn. De är 19 respektive 32 år, så de är ju tämligen vuxna ... men dock är de ju min systers barn.
De har bokat in sig på en stuga här i Mariehamn i några dagar, så i morgon eftermiddag kommer de med bussen från Eckerö.
Ska bli sååå kul att få träffa de igen. Blir ju liksom inte alltför ofta, tyvärr. Även om det nu inte var så extremt länge sen vi sågs. Senast de var här, var i höstas, så det var ju inte åratal sen i alla fall.
Synd bara att jag jobbar på fredag. :-( Vill ju kunna umgås så mycket som möjligt. Men ... jag tänkte ändå försöka sluta tidigare på fredag. Ska prata med sommarvikarien om det imorgon, så att det är ok för honom att ta över några timmar tidigare. Tänkte han skulle få jobba helt själv i morgon ... dvs utan att jag lägger mig i alls ... så då borde han nog kunna tillräckligt för att kunna sköta sig själv lite tidigare. Han har ju fått jobba rätt självständigt idag också, men jag har ändå liiite svårt för att inte lägga mig i alls.
Fast om han är något osäker, så har jag annars allt dokumenterat. Det är bara att kolla i mina manualer, så står det hur han ska göra. Skrev ordentliga manualer till den första sommarvikarien jag hade, så att jag skulle kunna lämna över utan att behöva oroa mig alltför mycket ... och det var verkligen manualer "for dummies" ... varenda liten grej jag gjorde på dagen, skrev jag upp. Så det finns verkligen ett ordentligt, strukturerat och uppstaplat schema ... som om jag vore värsta kontroll-freaket. Haha!
Men ... det är jag nog lite också ... vill ju slippa tänka på jobbet när jag är ledig, så därför ville jag känna mig trygg med att vem som helst skulle kunna få iväg allt ... och komma ihåg vad som skulle göras ... så inget glömdes bort. Det är ju så mycket olika moment, som är lätt att missa om man inte har lite rutin. Jag har ju allt i huvudet, så allt går rätt automatiskt för mig. Men för nån annan, så kan jag tänka mig att det lätt glöms bort saker om man inte har ett papper att kolla på.
Min chef har berömt mig flera gånger för att jag är så duktig på att göra manualer. Men ... egentligen är det mest för min egen skull som jag gjort dem så noggrant. För att själv känna mig trygg. I alla fall den där första manualen jag gjorde ... den med schemat över MITT jobb.
Sen har jag ju fått göra andra manualer efter det ... på hur man printar ut listor och annat ... som vi gör på morgnarna. De manualerna gjorde jag också i samma stil ... för att vem som helst ska kunna göra jobbet om den ordinarie personen är borta. Tycker det är enklast så ... för alla.
Så ... förhoppningsvis kan jag gå på semester på fredag eftermiddag (slutar egentligen 16.30) ... så jag hinner träffa min syster och gänget så länge jag bara kan!
Ska blir riktigt, riktigt roligt!

Våra semesterplaner

Igår kväll så planerade vi vår semester ... in i minsta detalj ... nästan, i alla fall. Vi bokade resor, hotell m.m. ... och gjorde upp en resplan.
När allt var klart, så berättade vi för barnen om resan ... och de blev sååå glada och uppspelta. Amanda blev verkligen alldeles till sig. Ja, Viktor blev ju också jätte glad, såklart, men han är inte den typen att han hetsar upp sig ... inte så som Amanda gör.

Så ... vad ska vi då göra?

Jo ... den 3:e augusti, så tar vi båten till Åbo. Därifrån åker vi till Helsingfors ... till svärföräldrarna. Viktor ska delta i Helsinki Judo Camp, som håller på mellan den 4-6 augusti ... så då passar vi på att semestra där ett tag. Viktor ska ju träna judo i tre dagar, så då kan vi ju passa på att umgås med svärföräldrarna lite ... och hitta på lite saker i Helsingfors. Det är ju en storstad, så det finns ju en hel del man kan göra där.
Vi stannar i Helsingfors till den 8:e, så då tänkte vi passa på att gå på Borgbacken (ett tivoli, för de som inte vet det) och så tänkte vi komma iväg till Högholmen också (vilket är en stor djurpark).
Sen tar vi båten från Helsingfors den 8:e ... hela vägen till Stockholm ... och efter det så blir det en lång bilresa. Ner genom hela Sverige, ska vi ... och över till Danmark.
Först åker vi till Köpenhamn och bor på hotell där en natt. Efter att vi sovit, så tänkte vi kolla in huvudstaden och smita in en sväng på Tivoli.
Från Köpenhamn, så går färden vidare mot Billund ... där vi bokat hotell. Där sover vi en natt och dagen efter, så promenerar vi hit:




Till LEGOLAND!

Det ska bli sååå roligt! Ingen av oss har ju varit där nån gång, så det ska bli riktigt kul. Jag har ju aldrig ens varit i Danmark, så bara det blir ju en upplevelse för mig.
Det var nära att jag åkte till Legoland en gång ... när jag var 11 år. Mamma och jag planerade att resa dit 1987 ... bara hon och jag. Men så blev hon sjuk där på våren ... och det tog ju år för henne att återhämta sig ... så våran resa blev inställd ... och sen blev den aldrig av.
Men NU blir det av att åka dit! Ser hemskt mycket fram emot resan!

Efter att vi varit på Legoland, så går färden vidare hemåt igen ... och då kommer vi sova en natt i Helsingborg innan resan går vidare mot Kapellskär, där vi ska ta båten hem igen.

Vi ska även hinna till mammas grav en sväng, när vi ändå är i Sverige. Vi åker ju liksom förbi Södertälje på båda vägarna, så då måste vi se till att svänga in. Jag var ju aldrig där kring Mors Dag, som jag annars brukar. Senast jag var till graven, var i höstas ... November eller December ... så nu vill jag verkligen dit.

Blir nog en rätt intensiv resa, skulle jag tro. Fast det blir nog väldigt roligt, både för oss och för barnen.

Katterna, har vi bokat in på katthotell under tiden vi är borta. De kan ju liksom inte vara ensamma hemma så länge ... och inte kan vi ta dem med oss heller ... så då får de också resa bort ett tag.

Det var den planerade delen av vår semester. Resten av semestern ska vi antagligen bara vara hemma. Ta det lugnt, mysa och bara ta dagen som den kommer, typ. Blir nog bra, det!

Jätte trött

Idag blir det ett väldigt kort inlägg. Jag är så sjukt trött och ska lägga mig snart. Har inte alls hunnit med allt jag skulle idag.
Tidigt i morse så kom ju min familj hem igen ... till min stora glädje! Men ... sen hade jag ju lite svårt att somna om efter att jag fått krama om dem ... och dessutom hade jag lite svårt att somna igår kväll också ... så det blev nog inte särskilt många timmars sömn i natt.
Stackars min semestervikarie! Jag tror inte att jag var någon särskilt bra eller engagerad lärare idag, när jag fått så lite sömn. Hoppas han fattade någonting av vad jag berättade. Sen lät jag honom göra mer än vad jag brukar låta sommarvikarier göra den första dagen. Men ... han har ju varit i vår grupp tidigare ... bara inte på just mitt jobb ... så han känner ju till en del och därför kände jag väl att jag kunde låta honom leta mer själv efter saker och personer. Men nu i efterhand, så känner jag att jag kanske lät honom tänka lite väl mycket själv. Finns ju risk för att han då inte kommer göra på MITT sätt, utan hittar på ett helt eget sätt att jobba ... och HU vad hemskt det skulle vara. SOM om jag ens märker det när jag är på semester, liksom. ;-) Det kanske bara är bra för mig att jag släpper kontrollen lite mer.
Nu ska jag i alla fall lägga mig ... så kanske jag blir mer pigg och utvilad till i morgon ... så jag förhoppningsvis känner mig som en bättre instruktör än vad jag känt mig som idag. Vill ju att han ska lära sig allt så snart som möjligt ... så kanske jag kan gå lite tidigare på semester på fredag. Hoppas, hoppas, hoppas!

Äntligen klar!

Det blev inte mycket till att vila ryggen idag, inte. Blev ju till att sitta vid datorn i princip hela dagen. Men ... ändå känns ryggen bra mycket bättre nu, än vad den gjorde i morse. Jag har ju inte suttit vid datorn konstant heller, utan har gått och och gjort annat emellanåt och det har nog varit bra för ryggen åtminstone.
Anledningen till att det blev så mycket datortid idag, trots allt, beror på det där bildprojektet jag håller på med. Det är lite hemligt, så därför vill jag inte säga för mycket om det här. Hur som helst ... meningen är att jag ska samla ihop en massa bilder ... bilder från år 2000 och fram till nu ... och det är ju inte det allra lättaste.
Digitalkamera, skaffade vi först hösten 2005. Sedan hösten 2004, så hade maken sin telefon som en slags kamera, så då använde vi den. Så hela den här veckan har jag nu letat igenom alla bild-mappar vi har på den här datorn ... och det har ju tagit lite tid, eftersom vi har använt flera olika bildkällor ... olika mobiler, den digitala kompaktkameran och sen även den digitala systemkameran, som vi köpte hösten 2006.
Sen hade vi lite inscannade bilder också ... från de tidigare åren ... fast de bilderna var väldigt få. Därför har jag idag tagit itu med den biten också ... idag har jag gått igenom alla våra 8 fotoalbum + en del lösa fotografier och så har jag scannat in de bilder som för det här projektet kan vara intressanta. Sen hittade jag några andra bilder också, som jag tyckte var kul om vi fick in på datorn, så jag scannade in dem också när jag ändå höll på.
Det har ju tagit en himla tid, men nu är jag ÄNTLIGEN klar med bildletandet och inscannandet! Fast de inscannade bilderna är jag ju ändå inte klar med. Det är ju rätt dålig kvalitet på dem, så därför behöver de redigeras en hel del innan man kan göra nåt med dem. Men ... det får jag ta itu med sen, för jag har inte photoshop på den här datorn, så därför måste jag vänta tills maken kommit hem med laptoppen.

 Den här bilden hittade jag t ex nu, när jag scannade in bilder. Det är strax efter att vi hade kommit hem från BB med Amanda. Hon var bara 5 dagar på den här bilden. Tyckte den var så gullig ... när Viktor pussar henne på kinden.

Nu ska jag nog strax lägga mig. I morgon är det jobb igen och då börjar den sista arbetsveckan före semestern. Sååå himla skönt!
En annan sak som är otroligt skön, är att min familj kommer hem tidigt i morgon bitti! De är på båten just nu ... och kommer vara här när jag vaknar i morgon. Ska bli så, så, så otroligt kul att se de igen! Jag sa att de skulle väcka mig när de kommer hem ... så jag kan krama och pussa dem. Har längtat så jätte mycket!
Fast sen måste vi alla sova igen. De kommer ju hem vid typ 4.30 ... så de lär nog också vara rätt trötta när de kommer ... och lär nog vilja sova en stund till.
Ska bli skönt att allt återgår till det normala igen.

Ont i ryggen

Idag tror jag att jag måste försöka sitta mindre vid datorn. Börjar få hemskt ont i ryggen och eventuellt kan ju det bero på att jag suttit på datorstolen alldeles för mycket den här veckan. I vanliga fall brukar jag ju sitta i soffan ... med laptoppen i knät, men nu har ju maken med sig laptoppen till Helsingfors så därför har jag varit tvungen att sita vid den stationära datorn istället.
Så ... det blir nog till att försöka vila ryggen en del idag, känner jag. Jag har ju inte riktigt tid att få nåt ryggskott nu ... vilket jag brukar kunna få ibland ... för nästa vecka är ju min sista vecka före semestern och då måste jag vara på jobbet för att lära upp min semestervikarie. Så det vore rätt olägligt om jag skulle bli så pass handikappad att jag inte klarar av att vara där.
Förhoppningsvis blir det inte så illa den här gången. Helst vill jag ju att det ska gå över helt och hållet ... snarast möjligt.

Nu ska jag i alla fall göra mig i ordning lite och gå iväg till affären. Det kan ju vara bra att det finns grejer hemma till familjen kommer hem ... framförallt frukostgrejer. Jag köper väl bara det viktigaste, eftersom jag inte orkar bära alltför tungt ... lite yoghurt, mjölk och bröd, typ. Kanske nån frukt också.

Gillar inte ensamheten

Fy, vad det kändes ensamt idag när jag gick på stan. Konstigt, egentligen. Jag brukar ju gå och handla själv ibland, men idag kändes det liksom extra ensamt på nåt sätt. Sen är det ju fullt av turister överallt och då kände man sig väl lite i minoritet. Så såg man glada och skrattande människor runt omkring en ... barn, vuxna, tonåringar, familjer ... men jag hade ingen. Kanske kändes det extra ensamt idag också, eftersom jag visste att jag skulle vara lika ensam även när jag kom hem?
Så kom jag att fundera lite ... Gud, vad glad jag är över att jag har min familj! Vet inte vad jag hade tagit mig till utan dem. Jag HATAR ju verkligen ensamheten. Jag vill ha nån att prata med ... nån att krama ... nån att pussa och nån att se på TV tillsammans med. Någon dag i ensamhet funkar väl rätt bra ... men en längre tid? Nä ... det är inget jag vill uppleva alltför ofta.
Har man en massa kompisar, så kanske det funkar bättre att leva ensam? Men när man, som jag, inte har särskilt många vänner i den verkliga världen ... då känns det fruktansvärt ensamt utan en familj. Internet-vänner ... det har jag ju rätt många ... en hel drös sådana har jag, faktiskt. Vissa av dem känner jag riktigt bra till och med ... trots att vi aldrig har träffats på riktigt. Men ... de finns ju ändå inte där ... i den riktiga världen ... inte fysiskt ... och fysisk närhet behövs, det med. Åtminstone behöver JAG det.
Just nu så saknar jag min familj så oerhört mycket. Det är ju så hemskt tyst och ensamt här utan dem.
För många, kanske det vore rena drömmen att få en vecka för sig själv? En vecka, då man får göra precis vad man själv vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. En vecka, då man får bestämma allting själv ... mat, TV-program, datortid ... you name it ... all tid är MIN tid och ingen lägger sig i över huvud taget. Det verkar säkert som en underbar dröm för många mammor.
Men ... jag tycker OM att planera mat med familjen. Jag tycker OM att se på TV med dem ... och det är dessutom oftast jag som får bestämma program. Jag tycker OM  att diskutera och planera för saker vi ska göra.
Klart ... inte är det väl så kul att diska ... inte är det väl så kul att städa ... och inte är det väl så kul att laga mat alla gånger heller. Men ... de positiva sakerna med familjen vinner överlägset över de negativa. Jag VILL inte vara ensam. Det kan ju vara skönt korta stunder ... och nog funkar det att vara ensam en hel vecka med. Men jag skulle aldrig vilja leva ensam för jämnan. DET skulle verkligen kännas fruktansvärt!
Nu dröjer det ju i alla fall inte så länge till förrän familjen kommer hem. De reser från Helsingfors i morgon kväll och tidigt på måndag morgon, så har jag de hemma igen! Ska bli sååå skönt!
Älskar de alla så fruktansvärt mycket!

En sen morgon

Idag gick jag upp seeent! Inte förrän 11.40. Vet inte när jag sov så länge senast. Det har inte hänt särskilt många gånger i mitt liv. Inte ens som tonåring gick jag upp vid den tiden.
I vanliga fall brukar jag gå upp vid 9-10 de dagar som jag är ledig, så jag blev faktiskt riktigt paff när jag kollade på klockan och såg att hon var över halv tolv.
Men ... jag hade ju liksom inget att komma upp till heller, så varför ha bråttom? Jag hade ju redan igår planerat för att jag skulle äta en sen frukost och sen bara ett mål mat under dagen ... så då var det ju nästan bara bra att jag inte kom upp så tidigt. Sen blir det ju mindre tid ensam nu, när jag gick upp så sent. Det är ju så tyst hemma och jag tycker faktiskt det börjar kännas lite jobbigt att inte ha nån att prata med.
Jag pratar ju lite med katterna ... men det känns liksom lite som om jag pratar med mig själv. De är ju inte särskilt bra på att svara. Skulle nästan lika gärna kunna prata med en vägg, känns det som ibland. Fast ... jag kan ju ändå inte låta bli att prata med dem. Lite kanske de lyssnar? Fast förstår ... det gör de inte särskilt mycket. De förstår teckenspråk mycket bättre ... handgester och när man visar föremål och visar vad man gör. Men själva orden ... de har de inte riktigt fått nåt grepp om än.
Nå ... det är ju tur att jag har en dator ... och Internet ... så att jag kan babbla lite i skrift, i alla fall.

Nu tänkte jag i all fall ge mig iväg ut på stan en stund. Har lite grejer jag behöver köpa. Så ska jag väl kanske kolla på lite annat också.
Lär väl skriva mer lite senare idag.

Sen mat

Och så här såg den "riktiga" middagen ut ....

Körsbärstomater, minioliver, buffelmozzarella och gröna vindruvor. Så hade jag på lite olivolja och lite balsamvinäger. Det åt jag till filmen jag kollade på.
Var riktigt gott ... fast väldigt mättsamt.
Imorgon blir det troligtvis en nyttigare dag. Jag har tänkt mig det, i alla fall.

Kan man äta glass till middag?

Nej, självklart anser ju jag att man inte kan det. Med tanke på all min kunskap om kost och all min personliga erfarenhet av hälsa och näringslära, så vet jag ju att glass inte är en fullvärdig måltid.
Men ... som mellanmål eller fika, så funkar det väl lite bättre? Därför tänkte jag som så att jag ska leva lite Italienskt idag ... dvs anpassa mig lite mer efter det varma vädret.
Så ... idag, när jag hade kommit hem från jobbet ... var väl vid typ 17-tiden ... så åt jag glass. Jag tänkte att jag skulle fira helgen lite ... och fira min ensamhet. Inte för att det är nåt att fira, direkt, men folk har ju sagt åt mig att jag ska njuta av ensamheten ... så då får jag väl göra det också.

Min tillfälliga "middag"

Äter glass

Jag och min Ben&Jerry

Sen tänkte jag äta nåt lite mer middagsliknande vid 22-tiden istället ... som man gör i mer sydliga breddgrader. Då tänkte jag äta körsbärstomater, mozzarella, minioliver och vindruvor ... och ha lite fredagsmys framför TV:n ... alldeles för mig själv.
Ingen vidare nyttig fredagskväll, direkt ... men det bryr jag mig inte så mycket om för tillfället. Man måste kunna få njuta av livet också. Det tycker jag definitivt!

Är saknad

Nu, när barnen är i Helsingfors, så har vi ju videokonferens varenda kväll ... så att vi får se varann, prata med varann och för att säga godnatt. Så gjorde vi även ikväll.
Vi pratade en stund, som vanligt ... och sa även godnatt efter ett tag. Sen avslutade vi samtalet och barnen gick iväg för att borsta tänderna.
Jag själv, gick på toaletten och så hämtade jag ett äpple ... och strax efter att jag kommit tillbaka till datorn igen, så ringde det på min msn. Jag stoppade in lurarna (som jag hade plockat ut en stund tidigare) och så svarade jag. Det var Amanda som ringde och hon var jätte ledsen. :-( "Jag saknar dig, mamma!" sa hon och grät. Min lilla flicka. Tydligen längtade hon mycket efter mig och hade velat åka hem till mig.
Hon har ju ändå både sin pappa och bror där ... och så farmor och farfar, förstås ... men hon HAR ju alltid varit väldigt mammig. Det var ju dessutom ett tag sedan vi var ifrån varann så här länge.
Hon har ju visserligen varit borta från mig många gånger tidigare. Hon har ju varit hos farmor och farfar ... en vecka åt gången vid flera tillfällen ... utan varken mig eller sin pappa ... och det har alltid gått hur bra som helst.
Men ... hon har väl kommit upp i den åldern nu då man funderar väldigt mycket och då man börjar känna saknad mer ... på ett annat sätt än innan. Amanda är ju dessutom en person som tänker väldigt mycket. Hon tänker, hon funderar och hon analyserar ... precis som jag. Sådan har jag alltid varit och är det nog fortfarande.
Men jag pratade med henne en stund ... och så skickade jag en kyss-blinkning via msn, som hon tyckte var rolig ... så då blev hon på lite bättre humör för en stund.
Jag började ju nästan själv gråta när jag såg min lilla tjej så ledsen och när hon sa hur mycket hon saknade mig. Jag är ju så känslig av mig, så jag gråter lätt.
Hoppas den värsta längtan gått över nu, för det är ändå bara halva tiden som har gått. Jobbigt om hon ska bli så där ledsen varenda kväll till hemresan. Men förhoppningsvis blir det bättre i morgon.

Nu måste jag lägga mig om jag ska orka upp till jobbet i morgon bitti. Godnatt!

Nyttigt idag

Idag lagade jag faktiskt riktig middag ... till bara mig själv. Har inte gjort det de två tidigare dagarna, utan bara värmt upp matrester. Men idag lagade jag en enkel middag, trots att det bara var jag som skulle äta.
Jag hade planerat allt rätt noga ... ja, egentligen för flera dagar sen ... och så var jag till affären igår och köpte ingredienserna.
Jag tänkte som så, att jag nu har världens chans att kunna äta kalorisnål och nyttig mat ... sådant som vi i princip aldrig annars äter, eftersom de andra i familjen aldrig skulle gå med på det. Men nu är det ju bara jag hemma som ska ha mat och då får jag bestämma helt själv vad jag vill äta ... och varför då inte ta tillfället i akt att utnyttja den möjligheten?
Så dagens middag såg ut så här, när den låg på min tallrik:

Det är foliebakad fisk, kryddad med salt, curry, lite chili och ingefära och så vitlöksskivor och minimajs på. Så wokade jag grönsaker till (tog Thaiwok-grönsaker + några broccolibuketter) och så sweetchilisås.
Jag tyckte det blev riktigt gott. Dock var det väldigt mättsamt. Jag tyckte inte det såg särskilt mycket ut ... och det borde inte ha varit så extremt mycket kalorier heller ... men ändå blev jag riktigt mätt. Kanske beror på värmen också? Att man inte orkar äta lika mycket som vanligt?
Fast ... det är ju bara bra om jag inte orkar äta alltför mycket. Kollade igår på bilder från 2005 ... och såg då hur smal jag var där ... och jag vill sååå gärna se ut så igen! Tror inte det skiljer mer än ca 6-7 kilo, så man tycker ju egentligen inte att skillnaden borde vara särskilt stor. Men ... jag såg ju bilderna ... och jag kände att skillnaden var enorm. Visserligen ser jag väl på mig själv med lite andra ögon än vad andra ser på mig. Jag vet ju att vissa ansåg att jag var mager då. Det var jag så klart inte. Men mitt BMI låg då på strax över 20, så jag var ju rätt långt ifrån övervikt då ... för 5 år sen. Nu, ligger mitt BMI på över 23 och för mig känns den skillnaden oändlig.
Egentligen hade jag hoppats gå ner till den vikten till den här sommaren, men tyvärr så blev det inte riktigt så. Det gick väldigt bra ett tag ... och jag trodde nog att jag skulle klara det ... men så kom påsken och efter det så kom jag aldrig tillbaka in i diet-tänket igen.
Förra sommaren, så låg jag ju dock på BMI 25 ett tag ... och strax över till och med ... så jag väger ju ändå ca 5 kg mindre nu än vad jag gjorde då. Men ... jag vill ju gå ner minst 5 kg till. Fast just nu, så känns det inte riktigt aktuellt. Det är snart semester, och vem kan gå på diet under semestern? Inte särskilt många, skulle jag tro ... åtminstone inte om man har familj. Det blir ju glassar hit och dit, mycket snabbmat och ute-mat, picknickar och sena frukostar ... och väldigt ruckade rutiner. Så att försöka gå ner i vikt under semestern ... det är nog dömt att misslyckas.
Jag får försöka äta hyfsat nyttig nu i helgen (i morgon är dock ett undantag, då jag tänkte äta lite godsaker) och sen får jag ta nya tag efter sommaren ... i slutet av Augusti. Så får jag väl försöka bli av med de resterande 5 (hm ... 6-7) kilona till nästa sommar istället.

En bra och en dålig pappa ...

Haha. Jag håller på att gå igenom en massa bilder till ett slags bildprojekt ... och då hittade jag nåt roligt ...

När Viktor gick på sitt första dagis här på Åland, så fick barnen lagom till Fars dag ha en slags brainstorming och säga allt de kom på om hur en dålig pappa ska vara och om hur en bra pappa ska vara. Sen sammanställdes resultatet och sattes upp på en anslagstavla på dagis, tror jag.
Min man tog då kort på båda listorna och de såg ut så här:

En dålig pappa:

 

En bra pappa:

Vad jag tyckte var lite roligt, var där det stod: älskar sina barn, grannen och sin fru

Hm ... nog för att det kanske är bra med grannsämja, men grannen? Är det verkligen en så bra pappa om han älskar grannen? Eller det kanske bara är jag som är lite gammalmodig?

Vi fick många goda skratt av dessa lappar, i alla fall. :-D

Hämtade ut min medicin

Idag gick jag förbi apoteket på vägen hem från jobbet. Jag skulle ju hämta ut min medicin, som jag ringde dit och beställde i måndags. Tog den sista sprutan i fredags, så då var jag ju tvungen att fixa hem nytt till denna vecka.
Det är nog en himla tur att vi har ett högkostnadstak, i alla fall. för nu behövde jag bara betala 1,50 € för hela inköpet ... tog tre förpackningar, vilket räcker i 3 månader. Taket här i Finland, är dock rätt högt ... 672 € ungefär ... fast eftersom min medicin är så pass dyr, så nådde jag dit redan vid årets andra inköp. Min medicin kostar egentligen över 1000 € i månaden, men sen subventioneras den till att kosta 603 € ... så när jag köpt två förpackning och därmed betalat 1206 € så skickar man in kvittona till FPA (=Försäkringskassan) och så får jag tillbaka allt som överskridit 672 €. Därefter behöver jag bara betala 1,50 € i expeditionsavgift vid varje köp under resten av året.
Dessutom har jag en privat sjukförsäkring, som även innefattar läkemedel ... så efter att jag fått tillbaka allt jag ska från FPA, så skickar vi in ytterligare papper och kvitton till försäkringsbolaget och så får jag då tillbaka allt jag lagt ut för både läkarbesök, sjuksköterskebesök och mediciner under det senaste året.
Mycket pappersarbete blir det, men det är sååå mycket värt att skicka in de papprena. Det är liksom mycket pengar det handlar om. Fick nyligen tillbaka från försäkringsbolaget för det senaste årets utgifter ... och det blev drygt 700 € som jag fick tillbaka. Den största delen av de pengarna, var ju för min medicin.
Sen har jag ju betalat en del för ha den sjukförsäkringen också ... och med tanke på att jag fick en sådan här kronisk sjukdom, så var det en oerhörd lyckoträff att skaffa försäkringen. Den har sparat oss mycket pengar.
Jag får ju visserligen ligga ute med en hel del pengar innan jag får nåt tillbaka alls, men det känns ju ändå som en lugnande vetskap att de pengarna kommer tillbaka till mig i slutändan ... bara att jag får vänta i 4-5 månader tills jag får dem.

Irriterande!

Gah ... vad irriterande! Skulle ju ha videosamtal med barnen, men så funkade det inte att se mig på msn. Jag såg dem, men de såg inte mig. De hörde mig bara, men där videobilden skulle ha varit, så var det bara ett kryss. Blä!
Vi försökte länge att lösa problemet, men tillslut gav vi upp och hade ett röstsamtal istället ... via msn, då. Jag kunde ju se barnen i alla fall.
Inte kom jag ju ihåg mitt lösenord till Skype heller. Annars hade vi kunnat köra videosamtalet där. Jag skickade efter ett nytt lösenord, men det tog sån tid för det att komma ... och vi kunde ju inte vänta hur länge som helst.
Hur som helst ... efter att vi avslutat samtalet, så fick jag lösenordet till Skype, så nu lär det funka tills i morgon. Dessutom så googlade jag mig till msn-problemet också, så nu tror jag att det kommer funka med msn också i morgon.
Så ... i morgon kommer nog barnen få se mig live i alla fall. Om det nu är så mycket att se, vill säga. ;-)

Ensam hemma

Sent igår kväll så åkte min familj till Helsingfors. Mina svärföräldrar har precis flyttat dit, så maken tänkte att han kunde ta med sig barnen dit för att få sig lite studiero medan barnen får tillfälle att umgås med farmor och farfar. Själv, så måste jag ju vara hemma eftersom jag jobbar fortfarande.
Nästan en hel vecka kommer jag nu få vara ensam hemma. De kommer hem tidigt på måndag morgon, så det blir 6 hela dagar utan dem. Heeelt ensam, kommer jag ju inte vara, eftersom jag ju har katterna. Men jag menade så klart att jag kommer vara ensam utan några andra människor i min närhet.
Det kommer kännas jätte konstigt att vara själv så länge. Vet inte om jag egentligen bott själv så länge någonsin tidigare. Först bodde jag ju hemma hos pappa ... och då var jag aldrig helt ensam. Och sen flyttade jag ju ihop med min man ... och så föddes Viktor ... och under den tiden och efter, så har ju antingen barn och/eller make varit hemma med mig. Aldrig att jag har varit heeelt ensam. Har alltid varit någon där.
Jo, förresten ... en gång bodde jag ensam ... i nästan två veckor. Det var när jag tog körkort. Jag tog en intensivkurs i Falun när jag var 19 år och pappa skjutsade upp mig på typ söndagkvällen och kom sen och hämtade mig på fredagen ... nästan 2 veckor senare. Fast ... då bodde jag ju på vandrarhem ... och hade dessutom en rumskompis den första veckan ... så det kan man väl inte riktigt räkna in.
Nu ska jag ju bo hemma i min egen lägenhet alldeles själv ... och det är någonting som jag ALDRIG har gjort förut.
Låter väl lite underligt att en 34-åring säger något sådant ... men det har liksom aldrig blivit av. Så det blir ju lite spännande för mig, det här.
Min första tanke när detta kom på tal, var: "Hjälp". Inte för att jag inte tror att jag kan klara mig själv. Det vet jag ju att jag klarar av gott och väl. Klarar jag av att sköta ett hushåll och ta hand om barn, så klarar jag nog av att ta hand om mig själv också. ;-) Jag tänkte nog mer: "Hjälp! Vad ska jag göra hemma helt ensam? Ingen att laga mat till. Ingen att fixa saker åt och ingen att prata med. Vad GÖR man när man är ensam?" Det var mer så som mina tankar gick.
Folks kommentarer när jag sagt att jag ska vara ensam hemma nästan en vecka, har varit: "NJUT!" Haha! Ja, antagligen har de väl rätt. Jag borde nog passa på att njuta av ensamheten. Tänk ... ingen annan att ta hänsyn till (mer än katterna, då) ... ingen annan att fixa saker till ... ingen som säger vad jag ska göra och ingen som tjatar. Det låter väl som värsta drömmen för många. Kanske att det är en dröm? Men ... det är ju så TYST! Ingen som pratar och ingen som jag kan prata med. Jag, som är värsta babbelmajan ... jag kommer väl ha värsta prat-abstinensen i slutet av veckan. :o)
På vardagarna går det nog rätt bra. Då har jag ju jobbet ... och har folk där som jag kan prata med. Men sen till helgen ... DÅ kommer jag nog märka av ensamheten och tystnaden mer.
Jag gillar ju egentligen att ha folk omkring mig ... så inte vet jag om det kommer bli en särskilt stor njutning att vara hemma alldeles själv. Men ... det är kanske en nyttig erfarenhet ... och jag SKA försöka njuta av situationen. Dessutom kanske jag uppskattar familjen desto mer sen när de kommer hem. Kommer nog längta ihjäl mig efter dem.
Tur att svärföräldrarna har bredband och dator nu, i alla fall, för då kan vi ha videokonferens varenda dag. Då får jag ju prata med dem en liten stund om dagen åtminstone ... så får jag den värsta abstinensen stillad.

Nu, när jag kommer få så mycket egentid och tid utan avbrott, så tänkte jag sätta igång med ett bild-projekt jag egentligen redan borde ha börjat med. Det blir ju enklare nu, när man kan börja utan att bli avbruten. Så då har jag någonting att fylla min fritid med, i alla fall. Så får jag hoppas att jag hinner med så mycket som möjligt den här veckan.
I övrigt så ska jag nog göra så lite jag bara kan.

En fläkt vore inte dumt

Jag orkar inte skriva så mycket idag, känner jag. Är sååå hemskt trött och dessutom är det kokhett inne. Eller kokhett ..? Det är 31,1 grader i sovrummet just nu ... och det känns oerhört hett, i alla fall. Fattar inte hur jag ska klara av att sova ikväll. Men, men ... är ju inte så mycket att göra.
Just nu skulle jag inte tacka nej till en fläkt. Nog för att jag gillar att vi fått sommarvärme ... men ... en fläkt vore verkligen inte helt fel just nu. Helst skulle man ju vilja ha luftkonditionering, förstås, men det känns rätt onödigt att införskaffa nåt sådant för en så pass kort period som det kan behövas. Det är ju inte särskilt ofta som vi har en sådan här värme i de här breddgraderna.
Jag hoppas dock att värmen hinner sjunka lite grann till jag ska lägga mig, för just nu är det hemskt svettigt här inne. Puh!

Kan ju berätta lite snabbt om min hand också ...
Det har inte varit helt lätt att jobba idag. Har känt mig rätt handikappad, faktiskt. Har ju inte klarat av att lyfta så mycket med handen ... och har haft ännu svårare för att greppa saker, eftersom det gör så ont när jag böjer och/eller rätar på fingrarna. Så jag har ju bara kunnat jobba med EN hand idag ... och så har jag använt vänsterarmen att lägga saker på ... för armen har ju funkat bra. Men allt har tagit en hemsk tid att göra när den ena handen är ur funktion. Äta, var också lite knepigare än normalt. Fick ju ta upp gaffeln med högerhanden och sen lägga den tillrätta i vänsterhanden och sen fick jag lov att inte byta läge på fingrarna. Då funkade det rätt bra.
Själva såret ser väldigt fint ut, i alla fall, så det läker nog bra. Det värsta har, som sagt, varit fingrarna. Men ... det känns ändå som om det också är på väg att bli bättre. Så det går nog snart över helt. Hoppas det, i alla fall.

Nu tror jag att jag ska ta lite kall läsk och svalka mig lite i den här hettan.

En varm dag

Idag har det verkligen varit varmt ute. Ja ... inne med, för den delen. Det är NÄSTAN så man börjar klaga. Fast jag har ju bestämt mig för att jag inte SKA klaga på värmen. Det ÄR  ju helt underbart att vi äntligen har fått en riktig sommarvärme, men man är ju liksom inte riktigt van vid detta heta. Idag var det ju liksom 25 grader redan vid 10-tiden i morse. Några timmar senare så hade temperaturen stigit till 29 grader ... i skuggan! Sen kom solen till den sidan av huset, så det var svårt att mäta upp en korrekt temperatur, men det kan nog ha ökat ännu mer efteråt. Det kändes verkligen som om man befann sig någonstans kring Medelhavet när jag och Viktor promenerade till affären. En otrolig hetta slog emot oss när vi kom ut och varje vindpust kändes som en välbehövlig svalka.
Inne på affären var det också rätt svalt och skönt. Vi köpte grejer till dagens middag ... och så köpte vi oss varsin isglass, som vi åt på vägen hem.

Efter att vi handlat, så gick vi iväg till skolgården för att spela pingis. DET var varm, kan jag säga. Tur ändå att pingisborden står under tak, så att man kunde spela i skuggan. Men ändå ... 30 grader är ändå 30 grader ... och det är en hyfsat hög temperatur att utöva fysisk aktivitet i. För mig gick det ändå rätt bra med värmen ... men jag hade ju bara en tunn sommarklänning och sandaler. Värre var det för Viktor, som hade T-shirt, shorts, strumpor och gympadojjor. Jag såg ju att han blev riktigt varm, så efter en knapp halvtimme så avbröt vi spelet och gick hem. Vi hade ju ändå hunnit spela en match och bollat lite med varann, så det fick räcka.
Väl hemma, så fyllde vi vattenpistolerna och två extra vattenflaskor och så gick vi ut och hade vattenkrig. Det blev aningen blött. Hm ... det var nog en lätt underdrift, för jag blev alldeles dyngsur. Men skönt, var det och kul, hade vi. :-)

Amanda blev ju hämtad tidigare idag för att följa med sin kompis ut till Hammarland. Hon skulle vara där hela dagen, så det var bara jag, maken och Viktor som skulle äta middag. Lite ovanligt att vara bara vi tre, men det kan ju vara kul som omväxling ... och nog kul för Viktor att få lite egentid med mamma och pappa.
Till middag åt vi idag Avokadohalvor med räkröra till förrätt och sen åt vi bakad potatis med skinkröra och rökröra (fanns ju så mycket räkröra att det räckte till både avokadorna och potatisen) och så gjorde jag en jätte god sallad med tomat, gurka, isbergssallad, fetaost och minioliver. Var en riktigt mumsig middag, måste jag säga.
Tyvärr hände en olycka när jag förberedde maten ...  jag var så smart att jag skulle ta bort en avokadokärna med en kniv ... medan jag höll avokadon i handen ... och det gick inget vidare. Kniven slant ju ... avokadokärnan for all världens väg och kniven ... ja, kniven ... den for rätt in i min handflata. Det var INTE skönt, kan jag säga och blödde, gjorde det ju också. Jag ropade på maken, så att han fick komma och ge mig plåster. Jag hade ju fullt upp med att hålla blodet kvar i handen.
Nu hoppas jag att det inte blir någon komplikation efter olyckan ... mer än vad som känns just nu, vill säga. Jag känner mig hemskt handikappad för tillfället och kan knappt använda handen alls. Det gör verkligen riktigt ont när jag ska räta ut fingrarna och jag klarar knappt av att hålla nåt i handen. Minsta lilla vikt gör verkligen riktigt ont. Jag hängde tvätt för en stund sen och inte ens en blöt strumpa orkade jag hålla med vänsterhanden. Det gjorde så, så ont. Undrar just hur det kommer gå på jobbet imorgon. Jag lyfter ju en hel del på jobbet och behöver liksom båda mina händer. Så jag hoppas det blir bättre till i morgon. Det är ju semestertider nu också och för tillfället är vi bara halva styrkan på plats ... så därför finns det inte mycket utrymme för att någon ska bli sjuk eller kräva mycket mer hjälp av de andra.
Himla klantskalle jag är!

Nå ... annars har ju dagen varit rätt bra. Varm, men bra! När Amanda kom hem, vid typ 20.30, så åt vi vattenmelon och nu är det fotbollsfinal som gäller för killarna. Amanda lade sig en stund efter 22.

Min skapelse

Tänkte jag skulle lägga in bilder på bärselen jag gjorde till Amandas docka. Tycker faktiskt att jag var väldigt duktig ... särskilt med tanke på att jag är kass på att sy ... plus att jag inte äger någon symaskin, så jag gjorde allt för hand. Hade inget mönster ... eftersom jag tycker det är sååå tråkigt att gå efter ritningar. Gjorde allt på fri hand, kan man säga. Måttade bara på ett ungefär och klippte sen ut bitarna som jag tyckte. Så blev det väl antagligen rätt vint också ... men ändå fullt funktionellt.
Är faktiskt riktigt stolt över vad jag lyckades åstadkomma. Inte är det väl det vackraste jag sett, direkt ... men jag gjorde den helt själv och det tog en hel del tid ... så jag tycker ändå att jag var väldigt duktig.

Så ... här kommer min skapelse:

Framifrån

Lite från sidan

Bakifrån

Sen måste jag tillägga ... tatueringarna som Amanda har, är INTE riktiga ... om nu någon skulle få för sig det. Fast de ser väldigt verkliga ut, måste jag säga. Särskilt den svarta hon har runt armen.

Äntligen klar

Äntligen är jag klar med den där bärselen! Lägger in bild senare idag.

Amanda ska strax bli hämtad av sin kompis och följa med de till Hammarland ... så lär hon väl bli borta hela dagen sen.
Jag tänkte strax äta lunch och sen ska jag gå iväg med Viktor och spela pingis ... om vi orkar spela nåt i den här hettan.

Tog mig visst vatten över huvudet

Jag tog mig visst vatten över huvudet när jag lovade att sy en bärsele till Amandas docka. Det har ju typ tagit mig hela dagen och inte är jag klar än heller. Har väl inte sååå mycket kvar längre, men ändå för mycket för att jag ska orka fixa klart det ikväll. Jag avbröt när det var dags att göra middag ... och då var klockan ca 18. Hade suttit nästan hela dagen med det där projektet, så jag var ju helt slut.
Det var ju en himla tur ändå att vi städade INNAN jag började sy. Annars hade det väl inte blivit nåt städat alls idag. Men städade, det gjorde vi ... och hyfsat fint, det blev det ... och barnen var sååå duktiga ... särskilt Viktor, som dammtorkade överallt. Så nu är lägenheten i rätt hyfsat skick igen. :-)

Till middag idag, så blev det supergod hemgjord pizza ... degen blev fantastiskt god den här gången ... och så gjorde jag, som vanligt, min goda tomatsås. Så hade vi på Västerbottenost, färska champinjoner, skinka, oliver ... och så hade maken fått tag på buffelmozzarella, som vi också hade på. Det blev verkligen otroligt gott! Inte så nyttigt, dock. Men ... det är ju ändå lördag.

Nu blir det till att slappa resten av kvällen ... och samla krafter inför morgondagens slutspurt i sömnadsprojektet. Jag SKA bli färdig imorgon!
Sen vill jag ju gärna hinna ut en stund imorgon också ... lite längre än ut på balkongen, vill säga.

Dagens schema

Idag är det städning som står på schemat. Inte för att man har nån direkt lust att städa när det är nästan 30 grader inomhus. Då vill man ju hellre vara ute ... ute och njuta av det vackra vädret ... ute och njuta av solen.
Men jag känner att det börjar bli dags nu. De senaste veckorna har jag inte städat mycket mer än lite dammsugning vid behov, så nu är lägenheten i stort behov av att dammtorkas ... och lite glasytor och speglar behöver putsas också ... så det tänkte vi ägna oss åt idag.
Har jag tur, så hjälper Viktor till med att damma. Det gjorde han sist och var riktigt duktig på det ... utan att gnälla över huvud taget. Själv, så hatar jag verkligen att dammtorka. Det är det värsta med hela städningen. Så då är det skönt om man kan få hjälp med det ... så kan jag göra annat ... som att dammsuga, putsa speglar och rengöra toaletten. Så ... vi får väl se hur mycket hjälp jag får.
Sen har jag lovat Amanda att försöka sy en bärsele till hennes docka efter att vi städat. Har ett trasigt lakan, som jag sa att man kanske kan använda. Inte för att jag har nån aning om hur man ska göra, men det löser sig nog på nåt sätt. Tänkte det var bättre att försöka fixa en i tyg, istället för att Amanda skulle försöka få till en av papper. Hon är väldigt uppfinningsrik och lyckades faktiskt göra en helt användbar ryggsäck av papper och snören här om dagen. Men ... det är ju inte särskilt hållbart ... så därför tänkte jag att jag skulle försöka hjälpa henne den här gången.
Inte har vi ju någon symaskin, så jag tänkte sy för hand. Det borde väl inte bli så mycket ändå, så det är nog tillräckligt att bara använda nål och tråd. Inte har jag nåt mönster att följa heller. Är inte så förtjust i att följa mönster eller gå efter ritningar. Jag testar hellre själv och märker om det funkar eller inte. Så ... vi får se hur det går ... om jag får till nån bärsele ... eller om det bara blir pannkaka av alltihop.

Så ... nu är det bäst att sätta igång, så inte hela dagen har gått utan att jag fått nåt uträttat över huvud taget.