Så olika det kan vara ...

Tänk att det ska vara så himla olika. Vissa veckor får jag knappt några biverkningar alls av min medicin, medan jag andra veckor får massor av biverkningar.
I ca tre års tid, så var jag i princip helt biverkningsfri. Då var det bara själva injektionstillfällena som jag tyckte var jobbiga. Men sen började jag få tillbaka biverkningarna igen i början av det här året. Inte nog med att biverkningarna kom tillbaka ... de blev även mer långdragna. När jag precis hade börjat med bromsmedicin, så fick jag väldigt kraftiga biverkningar ... feber, frossa och extrem värk i kroppen ... men dessa biverkningar brukade alltid gå över under natten. Jag kände mig supersjuk när jag lade mig på kvällen, men när jag vaknade kändes allt precis som vanligt. Inte något som helst spår av någon jobbig biverkning.
Efter att jag så medicinerat i ungefär ett halvår, så försvann plötsligt biverkningarna. Jag kände knappt av någonting alls och det var ju riktigt skönt ... så länge det varade. Tre hela år varade det! Så tala om att jag blev förvånad när jag började känna av biverkningarna igen. Visst ... jag fick ju sällan feber, men däremot hemskt ont i kroppen, ont i huvudet och så frossa. Fast graden av biverkningar var inte det värsta. Det värsta var att de nu var så långdragna och kunde hålla i under 1-3 dagar. Dagen efter sprutan så kände jag mig riktigt sjuk och alldeles mörbultad. Inget roligt alls.
Så bytte jag ju till Avonex pen här i våras och i början tyckte jag att biverkningarna blev lite lindrigare igen ... fast det var nog bara tillfälligt, för nu är det återigen tillbaka på en väldigt jobbig nivå. Suck!

Jag tar ju nu medicinen på söndagar, så därför brukar inte mina måndagar vara alltför roliga. Vissa veckor funkar väl hyfsat, men den här veckan blev det riktigt illa. Jag vaknade i morse med värsta värken och kände mig alldeles överkörd. Tog en värktablett tillsammans med frukosten i hopp om att det värsta skulle gå över, fast det hjälpte nog föga. Istället fick jag ju dras med den där "medicin-värken" hela dagen. Inte är det ju så kul att jobba när man mår på det sättet, men jag gjorde ändå så gott jag kunde och låtsades att allt var bra. Förra måndagen var det flera på jobbet som påpekade att jag verkade trött (struntade väl i att dölja mina biverkningar då), men den här veckan ansträngde jag mig nog lite mer för att inget skulle synas. Fast inuti mådde jag verkligen riktigt dåligt och ville mest av allt bara gå hem ... hem och vila ... och kanske ta en till värktablett (som i och för sig ändå inte hjälpte).

Min läkare har sagt att det finns de som har ett stående läkarintyg, så att de får vara hemma från jobbet en gång i veckan ... dagen efter att de tagit sprutan. Hon insinuerade att hon tyckte jag skulle ha ett sådant intyg. Fast hon vet att jag aldrig skulle ta emot något sådant eftersom jag är alldeles för dedikerad till jobbet och i princip aldrig stannar hemma. Jag måste nog vara extremt handikappad eller må RIKTIGT dåligt för att jag ska stanna hemma från jobbet. Så att stanna hemma för lite biverkningar är ingenting jag någonsin skulle överväga. Lite kan jag allt härda ut ... och det går ju över så småningom.
Den här gången verkar det dock extremt långdraget. Nu är det typ ett dygn efter att jag tog sprutan, men det känns fortfarande som om jag nyss tagit den. SÅ kraftiga biverkningar har jag än. Förhoppningsvis ... och antagligen ... är det ju över i morgon bitti när jag vaknar. Men för tillfället känns det riktigt illa ... ont i huvudet, ont i kroppen och till och med frossa. Konstigt ...
Så här länge brukar det sällan vara ... åtminstone inte i sådan här styrka. Tänk, att det är så himla olika.
Jag önskar att biverkningarna skulle försvinna igen ... så som tidigare. Förut, så var det mer själva injektionen jag tyckte var jobbig ... med de enorma nålarna. Men nu funkar sprutorna bättre ... nu, när jag har de här mindre pen-sprutorna ... fast då har jag ju istället fått de här jobbiga biverkningarna. Suck!
Vet egentligen inte vad som är värst? Fast ... jag vill nog ändå aldrig ha tillbaka de där gigantiska nålarna. Om jag får välja mellan de nålarna utan några som helst biverkningar eller de här små nålarna och massor av biverkningar, så tar jag nog hellre biverkningarna.

Spontanitet

Nu har ju skolorna börjat igen efter sommarlovet och på ett sätt kan jag tycka att det är rätt skönt när det blir mer vardagsliv igen. Jobb ... skola ... middag ... kvällsaktiviteter och diverse möten hör vardagarna till nu och sedan blir det andra aktiviteter på helgerna. Vi har rätt många helger inbokade redan. Jag gillar god planering, så det passar mig rätt bra att veta långt i förväg vad som kommer hända eller vad vi ska göra. Blir sk*tnervös av att inte veta i förväg. Inte för att jag behöver veta var sekund av mitt liv, men jag vill åtminstonde vara liiite förberedd och om vi ska resa någonstans så vill jag gärna att resan ska vara bokad i hyfsat god tid. Annars känner jag mig supernojjig och tjatar nästan ihjäl min omgivning (hm ... mest maken, då). Fast så fort saken är fixad ... eller planerad ... så blir jag lugn och slutar upp med att oroa mig. 

Nu låter jag väl som värsta tråkiga personen, som hatar allt vad spontanitet heter? Men så är det inte alls. Jag älskar spontanitet och oförutsedda händelser eller överraskningar ... om det är bra sådana ... och så länge de inte krockar med andra viktiga och planerade saker. ;-) Visst kan jag ju ändra i min planering hux flux. Det kan jag absolut göra. Om någon får för sig att vi ska gå på bio en kväll eller att vi plötsligt blir bortbjudna ... visst kan jag då vara flexibel och till och med bli glad över att få göra något annat än vad jag egentligen hade tänkt mig.

Det är mer annan planering jag oroar mig över ... som om vi ska iväg på någon resa och då behöver boka den eller om jag om maken ska iväg på något och vi inte har fixat barnvakt ... eller om vi behöver storhandla ... eller om vi behöver svara på något inom en viss tid. Det är sådana saker jag kan tycka är lite jobbiga och som jag gärna vill ha planerat i rimlig tid. Fast vanlig vardagsspontanitet tycker jag om.

Egentligen kan jag känna i livet borde präglas av ännu mer spontanitet. Jag vet ju själv att jag är alldeles för styrd av rutiner och planerade händelser så det knappt finns något rum för spontaniteten. Fast om man skulle boka tid för spontana händelser ... hur spontant blir det DÅ?
Ibland kan jag dock tänka att man borde göra något alldeles helgalet ... och superspontant. Kanske inte något knäppt eller olagligt, men ändå så pass spontant att det är utöver mina normala ramar, liksom. Något jättespontant, som ändå är rätt normalt. Hm ... vaddå svensk, liksom? Vill vara spontan på ett normalt sätt ... så där mitt emellan och lagom. Haha! Jo, jo ... nog är jag svensk, alltid. Lagom är bäst. ;-)
Jag vet väl inte riktigt vad jag tänker mig för spontana saker, men kanske något mer spontant än att köpa en ny tröja i alla fall.

2007, så åkte vi ju lite spontant till Las Vegas, förstås. Planerade och bokade resan 6 dagar före flyget gick. DET var väl spontant i alla fall ... och det är väl lite mer sådana spontana upplevelser som jag pratar om. Att göra något crazy, men inte för helsjukt ändå.
Fast man är ju ändå alldeles för tråkig, så det blir nästan aldrig av att man gör några sådana där plötsliga infall. Jag tror ju dock att man skulle må bättre av att inte leva så inrutat 24/7 ... och leva på ett lite mer spontant sätt. Fast jag skulle nog inte trivas med att leva spontant för jämnan. Jag känner en stor trygghet i att ha planering med i mitt liv. Vill ju inte att spontaniteten ska få övertaget. Men nog kunde det vara bra med liiite mindre struktur och ordning.

Nå ... apropå planering, så åker vi till Sverige ikväll och blir borta hela helgen, typ. Vi ska ju testa vår nya bil lite grann ... och så passar vi ju då på att hälsa på pappa. Så blir det väl att kolla lite i affärer. Fast annars har vi inga direkta planer.

Vardagsliv igen ... och ny bil ...

Så var det tillbaka till verkligheten igen. :p I morse började skolan igen efter sommarlovet, så nu är det återigen vardagsliv som gäller ... läxor, tidiga morgnar, hyfsat tidiga kvällar, träningar, snabba middagar och allt annat som hör skolterminerna till. På ett sätt kan jag tycka att det är rätt skönt också ... att allt går tillbaka till det normala. Jag gillar vardagsliv ... bara man ser till att göra lite utöver-saker också.
Igår var Viktor på sin första judoträning sedan februari. Han var till läkaren i förra veckan och blev ÄNTLIGEN friskförklarad från sin knäskada ... ett halvår efter att han fick den. Äntligen får han träna judo igen och det blev han givetvis riktigt glad över. Så nu hoppas jag verkligen att knät håller sig i skick, så han inte blir långvarigt skadad igen. Det var en jobbig vår, eftersom han hade totalt idrottsförbud under så många månader. Men nu är ordningen återställd. :-)
Båda barnen hade fått nya klasskamrater nu efter sommarlovet ... i Amandas klass började en spansk flicka och i Viktors klass började det två nya elever; en pojke och en flicka.
Redan första dagen fick de läxor och Amanda var så snäll att hon delade med sig av läxorna till mig. ;-) Jag fick nämligen äran att plasta in två av hennes böcker nu ikväll.

Nu blir det väl antagligen en rätt aktiv period den närmaste tiden ... med en massa föräldramöten och mängder av information att ta del av. Det blir ju så mycket för oss också, eftersom vi har barnen i olika skolor. Hoppas bara att inte så mycket av mötena och aktiviteterna krockar med varandra.

Amanda hade egentligen önskat sig en ny skolväska nu före hon började, men vi hittade ingen bra när vi kollade förra helgen. Därför bestämde vi att hon får köpa en i Sverige, dit vi tänkte åka nu i helgen. Vi har ju nämligen precis köpt en ny bil, så vi vill ju testa den lite grann.
I måndags hämtade maken ut bilen från bilhandlaren. En helt ny bil blev det den här gången ... en Peugeot 5008, Family. Det är en stooor bil ... en sådan där flexibel familjebil, där man kan sitta allt mellan 1 och 7 personer. Alla säten kan fällas ned, så man kan frakta rätt långa saker vid behov ... plus att vi ju kan ha med tre personer till i bilen och åka helt lagligt. Den här bilen lämpar sig väldigt bra för längre  resor, för det finns TV-skärmar framför barnens platser (i de främre stolsryggarna) och vi fick med en DVD-spelare ... så kan barnen kolla på film och lyssna på ljudet via trådlösa hörlurar. Jag kan ju säga att Amanda var riktigt tills sig över denna bil!

En sådan här bil är det, typ ...

Vår bil är ju nyare och är dessutom ett specialpaket, så vi har lite mer grejer än på denna. De negativa saker som han i filmen påpekar, finns inte på vår bil.
Jag gillar ju egentligen inte att köra bil ... och särskilt inte stora bilar ... men denna var nog lite av en kompromiss. Den känns nämligen inte så jätte stor, men ändå är den mycket större än vår gamla bil (som vi lämnade i inbyte). Den ser dessutom inte så stor ut. Den ser mer ut som en vanlig bil, men ändå får många plats i den, så den uppfyller helt klart våra krav. Jag tror nog att vi kommer trivas väldigt bra med denna. Får se nu i helgen hur det kommer kännas att åka med den. Än har jag ju bara testat den under vår provtur, men i helgen blir det mer.

Kreativa Amanda ...

Gårdagen var en riktigt jobbig dag på jobbet. En massa onödigt strul genomsyrade hela dagen, så det var riktigt skönt att komma hem sen på kvällen.
Idag har det gått desto bättre. Den här dagen har till och med varit rätt rolig från och till. Vid lunch var jag iväg med familjen för att provköra en bil som vi funderar på att köpa. Sen hade maken ett lunchmöte och eftersom barnen inte hade ätit än, så gick vi förbi Citylivs för att köpa lite kall mat (sallad till Amanda och baguette till Viktor) och sen tog jag med dem till mitt jobb, så fick de äta lunchen på vårt rum.
Sen blev barnen underhållna en stund av Fredrik, vår mycket lustiga sommarextra. Han har alltid saker att säga och jag tror nog att barnen tyckte det var rätt kul ... så, som alla andra också tycker.
Sen blev de hämtade efter att makens möte var slut och eftersom jag blivit lite fördröjd under dagen, så låg jag lite efter i mina sysslor. Därför gick ju dagen otroligt fort sen.

På eftermiddagen så ringde Amanda till mig och frågade om en kompis fick komma på besök. En stund senare så ringde hon igen och frågade då om de fick baka chokladbollar. Det gav jag tillåtelse till ... fast bävade ju lite för oredan jag skulle ha att ta reda på efter jobbet. ;-)
Hur som helst, så är ju Amanda väldigt påhittig och kreativ, så när jag kom hem hittade jag detta i kylskåpet:

Det bidde inga chokladbollar ... Det bidde en chokladbollssmetstårta istället. :-D Inte använde de recept heller, för Amanda sa att hon inte hittade något. Fast ... det gick ju bra ändå. Vissa ingredienser var väl kanske lite tveksamma, men smaken var det inget fel på. Fast den var rätt mäktig.

Deppigt ...

Jag ska vara ärlig och säga att just nu har jag egentligen inte alls någon lust till att blogga. Känner mig mest bara arg, ledsen, besviken, irriterad ... och har inte lust med någonting alls. Saker blir inte alltid som man tänkt sig och jag har lite svårt att ställa om vid sådana tillfällen.
Jag är ingen avundsjuk person i vanliga fall. Jag missunnar inte andra glädje. Men ändå har jag nog min gräns för vad jag klarar av ... och vissa saker är känsligare än andra.
Har funderat en massa de senaste dagarna, men vissa saker kan man tyvärr inte råda över och ibland blir man bara så frustrerad.
Inte blir det väl bättre av att deppa heller, men vem har sagt att man alltid har det som målsättning? Kanske VILL man deppa ibland? Kanske VILL man vara ledsen? Allt är inte alltid helt enkelt. Alla beslut är inte alltid glasklara. Vad är bäst? Vad är sämst? Vad är enklast? Vad vill du? Vad vill jag? Vad vill vi?
Livet är inte alltid så enkelt och just nu känns det väl lite som en down-period för mig.
Jag försöker att verka glad och positiv när jag pratar med folk, men inuti känns det mest bara tungt och ledsamt.
Vill inte berätta anledningen till denna känslostorm. Det är något jag vill hålla för mig själv. Inte är det väl nåt allvarligt egentligen ... inte för andra ... fast för mig känns det alltför tungt.
Men ... det blir väl snart som vanligt ... att allt ebbar ut och livet fortsätter sin gilla gång. Så, som det alltid brukar bli. Allt fortsätter i samma spår ... dag ut och dag in ... så, som det alltid brukar.

Ensam hemma

Sent igår kväll så åkte maken och barnen iväg till Helsingfors. De ska vara där hela veckan och själv fick jag ju bli kvar hemma eftersom jag måste jobba. :-( Så nu blir det till att leva lite singelliv den här veckan ... något som jag inte är ett dugg van vid. Jag brukar ju aldrig någonsin vara ensam hemma längre, så nu känns det ju väldigt ovant. Visserligen jobbar jag ju på dagarna, så tiden ensam blir ändå inte särskilt lång ... bara kvällarna och nätterna, så det kommer nog inte kännas så extremt jobbigt, egentligen. Kanske jag till och med kommer tycka om den här egentiden. ;-)
Idag har jag dock inte orkat känna efter så mycket, för jag har varit så sjukt trött. Sov inte mycket i natt, så det har ju då resulterat i en sjukt seg måndag. Hua! Hoppas det kommer kännas bättre i morgon.
Sen får jag träffa min familj igen på fredag, för då flyger jag till Helsingfors efter jobbet. Vi ska ha kräftskiva på kvällen, tillsammans med svärföräldrarna och min svågers familj (som kommer dit från Italien). Får se hur det går. Jag har aldrig flugit ensam tidigare, så det blir lite spännande. Jag åker direkt efter jobbet.

Nu ska jag nog strax lägga mig, för jag behöver mer sömn. Blir verkligen helt slut om jag sover för lite ... inte bara i huvudet, utan i hela kroppen. Min MS-sjuka kropp mår inte alls bra av för lite sömn. Får så svårt att gå och min vänstersida blir så sjukt tung. Dessutom känner jag av en  massa domningar i kroppen ... sådana som jag nästan aldrig känner av i vanliga fall. Men allt det där brukar sen återställas så fort jag fått en normal nattsömn, så jag hoppas det blir likadant den här gången. Idag har det nämligen känts otroligt tungt och det beror inte på att jag varit ensam hemma nu i kväll. Ensamheten har ju snarare varit en fördel nu när jag inte känt mig så bra, för nu har jag ju kunnat ta det extremt lugnt och har sluppit göra något alls ... behövde varken laga mat eller diska, så jag har kunnat ägna mig åt total avkoppling. Har väl blivit mestadels OS-tittande och lite FB-spel.
Hoppas morgondagen blir lite bättre, så att man orkar göra nåt mer på kvällen ... som att fixa till nån mer ordentlig mat till mig åtminstone. Så skulle jag behöva stryka en klänning.
Men nu blir det GODNATT!