fredag 22 oktober 2010

Snurr och sång

Igår gick jag hem lite tidigare från jobbet (var dock klar med allt arbete för dagen, så ingen behövde ta över några uppgifter eller så). Anledningen till att jag stack tidigare, var för att jag kände mig alldeles snurrig. Det var hemskt obehagligt och det enda jag ville var att komma hem till min sköna, varma säng ... och VILA!
Vet inte varför jag blev snurrig, egentligen. Kanske har det ett samband med min stela nacke? Eller så hade jag stressat mycket? Eller kanske ätit för lite?
På vägen hem från jobbet så kände jag mig alldeles groggy. Det var inte så att jag var kanonyr. Det var mer att jag kände mig väldigt ostadig och vinglig ... och hade nog rätt svårt att gå helt rakt. Tror inte jag hade klarat av ett balanstest om jag hade varit till doktorn igår. Visst gick det ju bra att hålla mig på trottoarerna i alla fall, men ena sekunden gick jag längst till höger och nästa sekund så hamnade jag till mitten ... nästan som om jag hade varit full.
Nå ... jag tog mig ju hem åtminstone ... och det var sååå skönt! Jag klädde av mig ytterkläderna och styrde stegen raka vägen mot sovrummet.
Medan maken lagade middag, så passade jag på att vila. Vila är ju det enda som hjälper när jag känner mig på det sättet. Det var så fruktansvärt skönt att få sluta ögonen och bara koppla av. Ett lugn spred sig över hela kroppen.
När maten var klar, så åt jag middag med familjen. Allt var ju framdukat, så det var bara att sätta sig ner och äta.
Sen, när jag ätit klart, så gick jag tillbaka till sängen igen. Jag ställde dock larmet på mobilen, så jag skulle vakna i tid för att få iväg Viktor till judon. Dessutom hade jag ju min sång att åka på. Före vilan, så var det helt otänkbart för mig att kunna köra bil. Men jag tänkte att det kanske kunde bli bättre, så att jag vågade åka. Jag VILLE ju verkligen på sången ... särskilt eftersom jag inte kan komma dit nästa vecka.
Nästan en timme låg jag och halvslumrade i sängen. Kände mig så lugn och avslappnad ... och bara njöt.
När det så var dags att stiga upp, så kändes det avsevärt mycket bättre. Inte var det väl helt tip-top, men en klar skillnad mot tidigare. Hade ingen riktigt yrsel kvar längre ... bara en slags seghet.
Så då vågade jag mig faktiskt på att köra iväg till sången ... ett VÄLDIGT bra beslut, för igår var nog den roligaste gången hittills.
Vi sjöng samma låtar som vi gjort de senaste gångerna ... dvs olika musikallåtar från Phantom of the Opera, Martin Guerre och Chess. De har vi ju sjungit tidigare, men igår så jobbade vi mer individualistiskt. Vi delade upp oss rätt mycket och sjöng som duetter och tog olika roller. Det var verkligen otroligt roligt. Just duetter, är ju något som jag alltid har velat sjunga, men det har aldrig blivit nåt tillfälle. Jag gillar ju att spela teater och sjunga mot andra och samspela. Har inte gjort det innan, i och för sig, men jag har känt att jag velat prova på, eftersom jag anat att det vore nåt för mig ... och nu får jag verkligen prova på ... och då upptäckte jag att mina aningar var helt korrekta. Det ÄR verkligen nåt för mig!
Jag och en annan tjej, "slåss" väl lite om samma roll. ;-) Nej, men så farligt är det väl inte. Bara att vi två är de enda av tjejerna som kan komma upp tillräckligt högt i ton för att sjunga vissa partier ... framförallt då partierna som Christine i Phantom of the Opera. Så därför blir det så att vi får turas om att vara Christine. Förra gången så fick vi sjunga den rollen tillsammans, men den här gången så turades vi om ... och det var så, så roligt!
Jag känner dock att jag behöver öva på texterna ... så att jag kan de utantill. Då vore det ännu roligare. Man försökte ju släppa blicken från pappret ibland, för att kunna leva sig in i rollen lite mer. Men det funkar ju inte så jätte bra när man inte kan texten. Så därför har jag tänkt plugga lite texter hemma nu ... så att jag lär mig dem. För att kunna samspela på riktigt, så måste man ju egentligen kunna texten, så att man kan släppa blicken från pappret. Det ser ju lite knasigt ut annars ... inte särskilt trovärdigt, liksom. Så till nästa gång har jag tänkt öva in de låtar vi har sjungit ... så jag kan dem utantill ... så gott det går.
När vi sjöng "All I ask of you", så försökte jag titta upp vid några tillfällen. Den har en rätt enkel melodi, så då behövde jag inte följa med i noterna så mycket. Därför kunde jag snabbt kolla in texten ett stycke framåt och sen lyfta upp ögonen. Fast jag skulle ju helst vilja titta upp hela tiden.
Hittade ett klipp på Youtube med den låten ... alla som läser här kanske inte vet vilken låt jag pratar om, så jag tänkte att jag lägger in den.


All I Ask Of You-Sarah Brightman and Michael Ball.

Hur som helst, så tänker jag öva in sångerna nu. Har ju sjungit de flesta låtarna så pass många gånger nu att jag kan melodierna rätt hyfsat ... och det underlättar när man ska lära sig texterna. Sen vore det ju förstås enklare att ha nån att öva tillsammans med. Men, men ... det får väl gå på egen hand.
Sen vore det väl typiskt om vi börjar sjunga helt andra låtar när jag kommer till sången om två veckor ... så att jag lärt mig texterna i onödan. Haha! Men då får det väl vara så i så fall.
Vi ska ju vara med på en slags julkonsert den 29:e November (1:a Advent) och vi måste ju börja träna in låtar till det också. Har hittills bara fått en sång som vi ska ha med där, så snart borde det väl komma fler?
Nå ... om så blir fallet, så lär vi ju ta upp de här musikallåtarna efter jul igen. Jag kommer ju definitivt att fortsätta nästa termin, för det är verkligen så fruktansvärt roligt.
Att sjunga ... framförallt att sjunga tillsammans med andra så här ... det gör mig så otroligt lycklig!





Inga kommentarer :

Skicka en kommentar