Man kan ju känna kärlek för olika saker ... kärlek för saker, t ex. Man kan älska föremål ... vill inte vara utan dem eller önskar att man hade dem. Den kärleken är inte någon extremt djup kärlek anser jag ... utan är mer ytlig. Hela världen går ju inte under om man skulle bli av med sin älskade lampa (bara ett exempel). Man kan även känna kärlek till vissa maträtter ... mat man bara älskar ... mer än all annan mat och som man kanske blir alldeles varm av att tänka på. Men även den kärleken är en rätt ytlig kärlek.
Så finns då en djupare slags kärlek ... kärleken till personer ... kärleken till sina vänner, kärleken till sina föräldrar, kärleken till sina barn och kärleken till sin partner. Djupast av allt är nog kärleken till sina barn. Man skulle göra allt för dem ... och kärleken till dem är villkorslös. Det spelar ingen roll vad de gör för någonting. Vad de än hittar på för dumheter, så älskar man dem oavsett. Man kanske ogillar deras handlingar, men jag tror ändå att de flesta föräldrar inte kan sluta älska sina barn. Det är bara så som det är. Den kärleken är evig.
Så kärleken till sin partner ... det varierar nog från person till person, men för mig är den kärleken oerhört stark. Det är den person som jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag är beredd att göra i princip vad som helst för honom och om något hände honom skulle det kännas oerhört hårt. Han är verkligen mitt allt ... han och våra barn.
Läste nyligen ett passande ordspråk: Kärlek är inte att hitta någon att leva med, utan att hitta någon man inte kan leva utan.
Tycker att det stämmer så väl in i den synen som jag har på kärlek.
I MORGON - MIN DAG
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar