Försvunnen katt

I morse, så upptäckte vi att Sotis (vår ena katt) var borta. Hittade henne ingenstans. Inte var hon i badrummet, inte i vardagsrummet och inte hittade vi henne gömd i nån av barnens garderober. Alla de vanliga gömställena gicks igenom, men utan något resultat.
Våra katter är ju innekatter. De har bara varit ute i koppel några gånger. Skaffade två selen i våras, så att barnen skulle kunna gå ut med dem lite. Vi vill ju inte att de ska springa ute själva, eftersom vi bor inne i stan och dessutom en våning upp utan någon kattingång till lägenheten. Hittills har det funkat jätte bra och katterna har inte visat något direkt sug på att vilja komma ut. De har trivts så bra inne i lägenheten och de gånger barnen varit ute med dem, så har de snart velat in igen ... in i värmen och tryggheten.
Nu har vi ju haft balkongdörren öppen på dagarna (när vi varit hemma) och då har ju katterna gått ut på balkongen ibland ... fast även det har varit tillräckligt för dem. Jag har sett Våfflan uppe på balkongräcket några gånger, men eftersom hon är så feg av sig, så har jag inte känt mig direkt orolig för att hon skulle få för sig att hoppa därifrån. Sotis är ju dock lite mer dumdristig, så om någon skulle sticka, så vore det ju i så fall hon ... och antagligen var det just vad som hände nu.
Hur som helst ... när jag vaknade i morse, så hade maken och Amanda gått omkring och letat efter Sotis i typ en timme redan ... och ingenstans fanns hon. Jag kunde ju inte heller påminna mig om att jag hade sett henne igår kväll innan jag lade mig. När jag funderat lite, så kom jag på att jag inte sett henne när jag gav katterna mat igår kväll heller. Det var bara Våfflan som kom när jag hällt upp maten i skålarna. Annars brukar det ju alltid vara Sotis som är där först, men inte igår. Jag tänkte dock inget mer på det igår. Jag tänkte ju att hon antagligen låg och sov någonstans. Men i morse, så gick det ju upp ett ljus. Antagligen kom hon inte till maten för att hon helt enkelt inte var hemma.
När vi insåg att hon faktiskt inte fanns någonstans i lägenheten, utan att hon måste ha kommit ut, så öppnade vi balkongdörren och började äta frukost.
Sen, när frukosten var avklarad, så tog maken på sig skorna och skulle gå ut för att leta efter henne. Han öppnade dörren till trapphuset och där utanför dörren stod en skakig, liten kattflicka och väntade. Då blev vi väldigt glada, kan jag säga. :-)
Antagligen hade hon legat utanför huset i någon buske och väntat på att ytterdörren skulle öppnas någon gång, så att hon fick komma in. Vår hyresvärd (som bor i lägenheten under oss) hade ju öppnat ytterdörren på morgonen och ställt upp den, så då hade nog Sotis rätt snart rusat in i huset. Hur länge hon väntat utanför vår dörr, det vet vi ju inte. Konstigt bara att hon inte börjat krafsa ... så som hon brukar göra.
Men hon verkade rätt skrämd. Hon har ju aldrig varit ute själv tidigare och det kändes nog som en stor och otrygg värld för henne. Lilla, tuffa Sotis, verkade inte alls särskilt tuff när hon kom hem. Skakis, var hon ... och spänd. Hon ryckte till vid minsta ljud ... inte alls likt henne.
Våfflan, var ju också hemskt glad över att återse sin syster. Hon hade fullt sjå med att lukta överallt på henne och slicka henne ... och så höll hon koll på syrran. När Sotis gick in i badrummet, så satt Våfflan utanför och tittade på henne. Hon var väl orolig över att bli lämnad ensam igen.
Nå ... det var ju väldigt skönt att hon kom hem direkt i alla fall ... så att man kan fara bort i lugn och ro idag ...och slippa oroa sig över en försvunnen katt.
Fast det kan ju kanske bli svårt att ha henne som enbart innekatt nu i fortsättningen.

Nu ska vi iväg till Järsö om en stund, så jag önskar er alla en TREVLIG MIDSOMMAR!