Kollar ringar

Just nu så håller jag på att kolla lite på vigselringar. Nej ... jag ska INTE gifta om mig. ;-) Men saken är ju den att jag tappade min vigselring i vintras och har inte alls funnit den. Jag hade ju hoppats att den skulle dyka upp i samband med flytten, men den gjorde ju aldrig det ... och det känns verkligen jätte jobbigt! :-(
Jag har ju dock haft en tillfällig ring under den här tiden ... en ring, som jag fått av mina svärföräldrar och som påminner mycket om min vigselring. Den har jag haft som ersättningsring och därför har inte saknaden varit alldeles outhärdlig ändå. Fast om sanningen ska fram, så har jag saknat min egen ring nåt oerhört. MIN vigselring ... min ring, som jag fick av maken på vår bröllopsdag ... min ring, som är graverad med våra namn och bröllopsdagens datum. DEN ringen vill jag ha!
Men jag inser ju att jag aldrig kommer få tillbaka den ringen igen. Den är och förblir borta ... borta för alltid. Därför måste jag ju nu kunna gå vidare utan den ringen ... och eftersom vi i sommar firar 10-årig bröllopsdag, så tänkte jag att det då kunde passa bra att skaffa en ny ring till mig ... en ny, graverad vigselring ... som jag får av min man på vår bröllopsdag. På vårt Tenn-bröllop (det hette visst så, fick jag veta när jag googlade). Då skulle jag lättare kunna släppa den gamla. Så därför håller jag nu på att kolla lite efter passande ringar. Vill ju gärna ha hem den före vår bröllopsdag.
Det kanske låter jätte materialistiskt och snobbigt att vara så fixerad vid en liten ring. Det borde ju liksom inte vara ringen som är det väsentliga och det viktigaste i ett äktenskap. Självklart ÄR den inte VIKTIGAST. Men ... den är ändå en symbol för vår kärlek ... och ett minne av en av de underbaraste dagarna i mitt liv. Minnena har jag ju fortfarande kvar i mitt huvud och på bilder, men jag vill ändå ha en symbol också ... en symbol som är med mig alla dagar, dygnet runt. Fjantigt? Ja, det kanske det är ... fast inte för MIG. Jag har verkligen inte mycket smycken, så därför tror jag också att ringen är extra viktig för mig. Min förlovningsring var den första ring som jag på riktigt fått av någon och som jag använde alla dagara därefter ... och vigselringen var den andra. Jag har annars aldrig använt ringar ... inte förrän jag fick dessa två. Så det ÄR liksom inte bara en ring, utan den är så mycket mer ... en otroligt betydelsefull symbol.
Den nya ringen kommer jag sen att ha stenkoll på. Aldrig att jag kommer tappa den ... så, som jag gjorde med den andra. Jag kommer vara sååå försiktig! Vill INTE förlora min vigselring en gång till!