Sen när började pappor gå på skolavslutningar?

Den frågan fick jag av min kvinnliga kollega i morse. Ja, det var väl egentligen inte riktigt menat som en fråga, utan var mer ett påstående. Hon sa först att det dagen innan hade varit rätt karl-tomt på jobbet eftersom många män hade tagit ledigt pga skolavslutning och så sa hon då: "Sen när började pappor gå på skolavslutningar". 
Jag blev rätt paff först ... och eftersom jag inte vill stöta mig med folk, så försökte jag delge min åsikt så milt som möjligt. Fast innerst inne så kände jag mig faktiskt rätt förbannad ... och i efterhand så kom jag på en himla massa saker som jag hade kunnat svara.
T ex: För att de vill se sina barn uppträda, kanske?
         För att de vill se sina barn få betyg, kanske?
         För att de vill vara med och se barnen säga hejdå till lärare och kompisar, kanske?
         För att de vill vara med och fira barnens avslutningsdag, kanske?

Så önskar jag att jag hade berättat då för min kollega att min egen pappa faktiskt var med på alla mina avslutningar i grundskolan ... och vad jag minns, så var nog de flesta av mina klasskompisars pappor med på avslutningarna ... så det kan knappast vara något nytt. Inte vet jag om det varit annorlunda här på Åland, då, men i Sverige har nog i alla fall papporna varit delaktiga i sådant rätt länge.
Hon ansåg att det var mammornas grej och egentligen inte det heller, för själv hade hon bara varit med på sina barns första avslutningar ... och nog deras sista ... fast inte däremellan.
Jaha? Och för att de väljer att göra på det sättet, så ska väl hon inte tracka ner på de som väljer att göra på ett annat sätt och som väljer att vara delaktig i barnens viktiga händelser under uppväxten. Visst ... kanske är det inte så superviktigt om ens barn går ut 4:an? Men ... jag tror ändå att barnen uppskattar mycket att ha föräldrarna där i publiken ... och att sjunga för sina föräldrar ... och att få dela sin glädje med föräldrarna ... sin glädje över att få gå på sommarlov. FÖRÄLDRARNA ... inte bara MAMMAN! Mamman är väl inte ensam förälder, heller? Visst vill väl papporna också vara delaktiga och visst vill väl papporna också lyssna på när barnen sjunger? Så tror jag i alla fall. En pappa är väl också en stolt förälder som vill vara delaktig?

Som jag sa tidigare, så vill jag ogärna stöta mig med folk, men ibland är det sååå himla svårt. Jag kan dock inte ljuga, så jag gav en slags mild förklaring på min teori. Jag sa till henne att jag inte tyckte det var konstigt. Papporna ville väl också vara med och se sina barn uppträda. Sen sa jag nog inte så mycket mer eftersom jag var orolig för att jag skulle säga lite för mycket och att hon skulle bli ännu mer irriterad.

Min kollega tyckte att det gav barnen fel signaler ... att barnen tänkte att man inte behövde jobba bara för att man slutar skolan. Öh ... och var finns logiken i det? En skolavslutning är ju endast en dag ... en rolig dag, då man borde kunna fira lite. Det är en engångsföreteelse och knappast tror jag barnen tycker det verkar konstigt att pappa tar ledigt en dag för att få umgås med de på en rolig, speciell högtidsdag?
Jag har verkligen otroligt svårt att se logiken i hennes påståenden. Varför skulle inte en pappa få ta ledigt för att få gå på sitt barns skolavslutning på samma sätt som en mamma får? Varför skulle inte en pappa få bli delaktig i sitt barns glädjefulla företeelser under uppväxten? Jag förstår verkligen inte.

Barndomstiden är egentligen väldigt kort och då tycker jag det är viktigt att föräldrarna är delaktiga i så stor utsträckning som det bara går. Sen att vissa väljer att göra på något annat sätt ... det är väl i så fall deras problem ... men jag tycker det är fel att klanka ner på sådana som prioriterar familjen framför jobb. För mig så kommer familjen alltid före allt annat och jag kommer alltid kräva att få gå på barnens avslutningar ... om så bara för några timmar. I år var första gången som jag tog ledigt hela dagen. Tidigare år har jag gått till jobbet efter att avslutningen varit avklarad, men i år ville jag vara hel-ledig. För mig är det oerhört viktigt att vara med på sådana här saker och jag bryr mig verkligen inte ett dugg om hur andra har gjort tidigare. Så här gör JAG! Så här vill JAG göra! Det här är viktigt för MIG! Sen tycker jag inte det ska vara någon skillnad på om man är mamma eller pappa. Jag, som verkligen inte alls är någon ultrafeminist, tyckte till och med att kollegans uttalande var extremt manschauvinistiskt. Att det enbart skulle ligga i kvinnans intresse att gå på skolavslutningar. Suck! säger jag, bara.