Jag var ju på sång igår ... första övningen med den där opera-kören ... och jag måste ju säga att jag känner mig lite tveksam. Inte just det att jag ska sjunga opera. Det har jag inga problem med. Då får man ju verkligen använda ... och träna upp ... sin röst ordentligt. Men ... det är den här kör-grejen som är problemet. Jag gillar verkligen inte att sjunga i kör. Jag har ju aldrig sjungit särskilt mycket i kör och de gånger jag sjungit i typ körer, så har det sällan varit mer än tvåstämmigt. Jag har aldrig vetat om vilken stämma jag hör till eller ens vilka stämmor som FINNS. Jo ... sopran, alt, bas och tenor, vet jag ju om. Men tydligen finns det flera olika grader av de stämmorna också. 1:a bas, 2:a bas, 1:a tenor, 2:a tenor osv. Sånt har jag liksom ingen koll på alls. Har inte heller behövt bry mig om det, eftersom jag aldrig har sjungit i en sådan typ av kör.
Själv har jag oftast sjungit melodistämman på låtarna ... dvs den stämman som hörs mest. Jag har ju alltid haft ett rätt brett spann på min röst ... kan ju både sjunga högt och lågt ... fast jag föredrar de lite högre tonerna. Min sånglärare placerade mig ju i sopran-facket förra terminen, så det är väl den stämman jag bör sjunga i, antar jag. Därför tog jag nu automatiskt till mig sopranstämman igår vid sångövningen.
Hur som helst ... det här med en massa stämmor ... det innebär ju att alla ska lära in just sina stämmor och det innebär att det tar en himla tid att gå igenom alla sånger. Varenda mening, varenda strof ... det tar ju en hel evighet att lära ut till alla. Nio personer, fördelat på fyra stämmor ... som ska lära sig helt nya operastycken ... och alla ska lära sig hur just DE ska sjunga. Det tar en väldig tid och det innebär en himla massa väntan ... väntan på att de andra stämmorna ska lära sig sina partier. Det innebär ju i sin tur att det blir väldigt lite sång för min egen del. Visst ... antagligen kommer man få sjunga mer sen när alla har lärt sig allt. Men det känns just nu som om det är väldigt långt dit.
Det här körandet ... det känns nästan mer som ett jobb ... ett krångligt jobb, där man måste invänta andra för att bli klar. Mitt "riktiga" jobb, är ju väldigt självständigt och jag trivs att ha det på det viset. Inte för att jag har några samarbetsproblem. Det har jag verkligen inte. Men jag trivs ändå bättre med att ta saker i min egen takt och att göra saker på MITT sätt. Men i den här kören så måste man samarbeta och man måste vänta på andra och man måste låta andra lära sig ... och förstå ... i sin egen takt.
Det här tar bort lite av min sångglädje, känner jag. Jag vill ju SJUNGA. Jag vill få utlopp för MIN sång. Jag vill inte ägna sånglektioner åt till att VÄNTA. Det är inte riktigt vad jag vill, egentligen.
Så nu känner jag mig väldigt tveksam till att fortsätta i den här kören. Kör-sång är inte riktigt min grej. Visst kommer det säkert bli bättre ... när man lärt sig mer av sångerna. Men jag känner mig ändå tveksam. Det kändes liksom inte riktigt kul. Ska nog fundera lite. Det fanns nåt annat också nu ... nån Masterclass, som jag tror är varannan vecka. Kanske är det för sent att byta nu? Men jag ska nog ändå fundera lite på det. Den här kör-grejen kändes liksom inte riktigt som en hit för mig. Det var dock precis som jag hade trott att det skulle vara, så jag vet inte riktigt varför jag tackade ja. Men ... jag blev väl lite överrumplad när hon ringde ... och så tänkte jag väl att jag kunde testa i alla fall.
Nu HAR jag testat och det motsvarade mina förväntningar precis. Kanske man borde testa fler gånger? Men ändå känner jag att om man ska byta, så borde man göra det med en gång ... innan alla börjar räkna med mig.
Nå ... får se hur jag gör.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar