SEMESTER!

Nu har jag äntligen gått på SEMESTER! Fyra långa veckor ska jag vara ledig ... och det ska bli sååå himla underbart. Min chef gick också på semester idag, så nu blir det bara Åke och sommarvikarien kvar på vår avdelning. Får se hur det kommer gå för dem. Bra, säkert, fast de var nog ändå lite oroliga. De är ju inte så supersäkra på mitt jobb, men jag gjorde i alla fall en lista till sommarvikarien, så han har lite uppstaplat vad som ska göras och lite ungefärliga tider. Han bad mig dock om min mailadress, just in case ;-) ... så jag skickade den till honom.
Så frågade Åke om jag skulle ha mobilen med mig när vi far till Turkiet och det kommer jag ju ha, fast jag hoppas förstås att jag slipper några jobbsamtal. Jag tror ändå inte att han kommer ringa annat än om det är riktigt akut. Säkert är rätt mycket folk på semester nu också, så det kommer nog vara hyfsat lugnt på jobbet under min ledighet.
Jag ska i alla fall försöka släppa jobbtankarna nu ... och ägna mig mer åt relaxation. Nu är det sommar och nu är jag ledig ... och då är det bara det som gäller. ;-)
Semestern är i princip fullspäckad för oss. Först åker vi till Turkiet på söndag och blir där i hela två veckor. Mina svärföräldrar kommer då bo hemma hos oss och vara kattvakter.
Sen när vi kommit hem, så blir det antagligen en vecka hemma i lägenheten ... packa upp, tvätta, gosa med katterna och kolla på TV eller så. Efter det, så har vi bokat en stugvecka i Hammarland (här på Åland). Då blir det lite lant-semester ... fiske, grillning, utelek och annat familjemys. Får se om vi får hit min pappa då också, så han kan följa med.
Efter det, så är det dags att börja jobba igen. Tror den här semestern kommer vara väldigt händelserik och vi har inte plats för så mycket mer spontanutflykter. Har rätt fullt schema. Fast det känns rätt skönt att ha så pass välplanerad semester för en gångs skull.

Det lär väl bli lite si så där med uppdateringarna här i bloggen under semestern, men jag ska försöka att ta mig tid så ofta jag har möjlighet.

Nu ska jag i alla fall spendera min första semesterkväll med att kolla på film ... och kanske tar jag mig ett glas vitt vin också. ÄNTLIGEN är jag ledig!

Så sant ...

Hittade den här bilden på Facebook (where else? ;-)) ...

Finns man inte på Facebook, så existerar man ju inte. Eller hur? :o)

En glad nyhet!

Jag fick en jätte rolig nyhet nu i kväll! Maken berättade att läkaren från Medimar (en privatklinik) hade ringt idag. Viktor har ju haft skadat knä hela våren, så han har haft totalt idrottsförbud under ca 4 månaders tid. Han skadade sig på skolgymnastiken veckan före sportlovet och det tog så illa att senan i knät släppte från fästet (konstaterades på ultraljud) och efter feldiagnos på ÅHS (Ålands Hälso- och Sjukvård), så gick vi vidare till privatkliniken … och läkaren på Medimar förstod snabbt vad felet var och skickade remiss till UL. Efter att han se bilderna från ultraljudet, så sa han då att det likställdes med benbrott och det var totalt idrottsförbud i minst 3 månader, men kanske längre. Ingen skolgympa, ingen judo, ingen som helst träning … och helst skulle han ju undvika att använda benet alls. Men gå, skulle han ju få göra. That’s it!
Läkaren sa att det förhoppningsvis skulle läka ihop av sig själv, men om inte, så kunde det bli aktuellt med operation. Fast han ville helst undvika det.
Det har nog varit en väldigt tung vår för Viktor. Från att ha tränat judo 2-3 gånger i veckan och dessutom deltagit väldigt aktivt i skolgymnastiken, så fick han plötsligt inte göra någon fysisk ansträngning alls. Inte fick han ju heller hoppa studsmatta hos kompisar och inte spela fotboll. Nej, ingenting alls fick han göra. Det jobbigaste tror jag ändå var att missa en hel judosäsong … inga träningar, inga läger, inga tävlingar. Det var nog det värsta av allt. Han älskar ju judo och har nu tränat i 4 år och har på den tiden lyckats få grönt bälte. Nu missade han ju ALLT.

Hur som helst … nu var han på ett nytt ultraljud för några veckor sedan och idag ringde läkaren för att meddela status på knät … och det var mycket mer positivt än vad vi hade trott!
Tydligen hade senan läkt till 70-80 % och nu släppte läkaren på idrottsrestriktionerna en hel del. Nu skulle han få springa, spela fotboll, spela tennis och andra liknande sporter. Simma, får han också göra, men det gavs han tillåtelse till redan för några veckor sedan. Han får dock inte hoppa studsmatta och han får heller inte träna judo än.
Ett nytt möte skulle bokas in i slutet av sommaren, så får vi se då hur knät ser ut. Förhoppningsvis har det ju då läkt ännu mer, så att han kommer kunna börja med judo igen. Vore ju hemskt tråkigt om han måste sluta med den sport som han ägnat så mycket tid till, den sport han älskar och som han faktiskt är rätt bra i. Det skulle nog kännas väldigt hårt.
Så vi hoppas ju verkligen att knät fortsätter att läka trots att han nu kommer belasta det mer. Det känns ju i alla fall mer positivt nu … och vi är jätte glada över att han fått släppa så mycket restriktioner.  

Skitben!

Ibland blir jag bara så himla less på den här sjukdomen ...
För det mesta så funkar det ju rätt bra ändå, men sen kommer stunder då jag blir så fruktansvärt slut i benet … och då blir jag ju med ens medveten om att jag faktiskt inte är helt bra.
Jag rör mig ju inte lika mycket på jobbet längre … inte så som tidigare, då jag gick flera postrundor om dagen … så därför får jag ju inte lika ofta den där tröttheten i benet under arbetstid. Ibland händer det väl fortfarande, förstås, fast inte lika ofta som tidigare. Men däremot kommer den nog allt oftare när jag hemma … efter arbetsdagens slut. Det har hänt flera gånger när jag lagat middag, när jag tvättat, när jag diskat eller när jag utfört andra hushållssysslor efter arbetstid. Då har det bara plötsligt tagit stopp i benet.
Som idag … då hade jag tvättstuga efter jobbet. Vi måste ju få allt tvättat innan vi åker till Turkiet och eftersom det ska hinna torka också, så var jag tvungen att ta det nu i kväll. Dessutom har jag nästan lovat att ta med chokladmuffins till jobbet i morgon, eftersom det är sista dagen före min semester … så då började jag ju baka också mitt i allt. Chokladmuffins är ju egentligen ingen betungande bakning. Det är ju bara att smälta margarin och sen ha i alla grejer och röra ihop till en smet. Hur enkelt som helst. Men det tyckte inte mitt ben. När jag höll på att röra ihop allt, så började jag känna hur det liksom började dra i benet och det blev allt värre. När jag höll på att fylla formarna så kändes det verkligen som om vänsterbenet inte alls orkade stå längre. Det kändes som om jag var i ett akut behov av att sätta mig ner.
För att göra en slags liknelse för någon som inte förstår, så kan du tänka dig hur det skulle kännas om någon kramar om ditt ena lår och drar i det samtidigt som du försöker stå stadigt kvar och utföra dina sysslor. Det funkar ett tag, men ju längre tiden går … ju längre du kämpar emot … desto tröttare blir du i benet … desto mer mjölksyra får du … och tillslut blir du ju alldeles slut och blir tvungen att ge upp.
Så kändes det för mig. Jag härdade dock ut ända tills jag var färdig, men så fort jag fått in plåten i ugnen, så gick jag och satte mig i soffan för att vila benet tills det var dags att ta ut muffinsen 10 minuter senare. På den stunden hann jag få bort den värsta mjölksyran i alla fall, fast jag känner ändå nu att jag måste vila så mycket jag bara kan nu i kväll. Mitt ben är verkligen inte alls i särskilt bra skick för tillfället. Det är dock inte lika akut längre, men inte är det heller helt återställt.
Det lär ju dock kännas bättre i morgon bitti … så att jag bra orkar ta mig till jobbet och arbeta. I morgon är det ju dessutom den sista arbetsdagen för semestern, så då går det nog som en dans att jobba. Sen väntar ju 4 veckors efterlängtad ledighet!

Nu är det nära ...

Nedräkningen har börjat! Nedräkningen till min semester! Nu är det bara tre dagar kvar att jobba. Sen ska jag vara ledig i 4 långa veckor. Det ska bli sååå himla skönt!
Jag har haft så mycket hela den här våren, så jag är verkligen i behov av den här ledigheten ... och jag ska verkligen ta tillvara på varje sekund!
Det blir nog mest till att slappa, antar jag ... och bara göra så lite som möjligt ... så hoppas jag att jag blir av med min extremt långvariga förkylning under de slapparveckorna.

Just nu så håller jag ju på att trappa ner en del på jobbet inför semestern också. Jag vill ju att min sommarvikarie ska kunna vara så självständig som möjligt före jag går, så jag låter honom göra det mesta nu. Vill ju liksom lita på att han kommer klara av det.
Därför tar jag det väääldigt lugnt för tillfället. Tar det så lugnt att jag blir alldeles slut av det. ;-) Idag blev jag nämligen riktigt akut trött efter att vi ätit middag. Jag satt vid datorn, men kände plötsligt att jag bara MÅSTE lägga mig ner och vila, så jag lade mig ner på soffan och slöt ögonen. Jag somnade väl inte, men ändå fick jag tillräckligt med vila så att jag skulle orka med resten av kvällen.

Nu är det som sagt, bara tre dagar kvar ... och det är bara 5 dagar kvar tills vi åker till Turkiet. Riktigt nice, ska det bli! Vi ser alla jätte mycket fram emot resan. Fast jag känner mig förstås lite stressad över packningen. Jag måste väl skriva en ordentlig lista, så att jag inte glömmer något. Jag måste prova lite kläder också ... så att jag vet vilka kläder som jag fortfarande kan ha.
Sen bär det av på söndag ... för två veckors solande, slappande, ätande och badande. SEMESTER!

En skapande pippi ...

Igår tog jag den här bilden från fönstret i barnens rum:

Visst är han duktig, den lilla pippin ... som har lyckats få till ett så pass stort och ståtligt konstverk? ;o)

Midsommarafton 2012

Så var årets Midsommarafton över och som vanligt, så åkte vi ut till Järsö för att fira tillsammans med familjerna Gustafsson/Högman och Andersson.
Vi hade det väldigt trevligt, med massor av god mat ... trevligt sällskap, fotboll och dans kring Midsommarstången. Vi hade ju dessutom en väldig tur med vädret i år. Det var ju riktigt soligt ... hela långa dagen ... och absolut tillräckligt varmt. Bättre hade det nog inte kunnat bli.

Vår Midsommarstång

Flaggan vajar för vinden

Vår fina krans

En stund efter förrätten (som bestod av bland annat sill, lax, Jansson, räkor och nypotatis), så var det dags för den årligt förekommande Häxcupen ... en fotbollscup mellan föräldrar och barn. Eller ... det BRUKAR vara föräldrar mot barn, men i år tyckte pojkarna att det skulle vara 4 lag ... pojkarna, flickorna, mammorna och papporna. Så hade killarna planerat spelschema och allt.
Vi märkte ju snabbt att det inte var helt lätt med dessa små lag ... en målvakt och två utespelare kändes rätt övermäktigt mot dessa snabba 11-12-åriga killar. Jag var ju målvakt, men jag kan nog säga att jag inte skötte mig särskilt bra. 11 mål släppte jag in mot killarna. Hua! Jag gjorde ju dock några räddningar också ... 3 stycken, tror jag. Fast matchen slutade 11-0! Suck! Tala om brakförlust.
Vi förlorade även bronsmatchen mot flickorna, fast den var betydligt jämnare. De vann nog bara med ett måls skillnad, så det kände lite bättre. :-)
Sen stod finalen mellan papporna och pojkarna ... en tuff match ... men ändå vann killarna den rätt överlägset. De är ju så sjukt snabba och har en sådan ork, så det är inte lätt att slå dem på en så stor plan med så få spelare.

Lite bilder från fotbollen:

Lagen ska hälsa på varann

Viktor hämtade bollen bland brännässlor och brände sig rätt ordentligt. Han fortsatte dock att spela som om ingenting hade hänt.

Sen blev det till att starta upp grillen och sätta igång med lite mer matlagning. Då åt vi inomhus, för klockan hade blivit rätt mycket och vi tyckte att det hade blivit rätt kyligt.

Lite fler bilder från dagen:

Johan, Thomas och jag

Divan Alexandra, med sina två assistenter

Dans kring Midsommarstången

"Nu räcker det", tycker lilla Alve och går därifrån

Efter lite dans runt Midsommarstången, så blev det sen dags för efterrätt ... marängtårta med grädde, kiwi, passionsfrukt och massor av jordgubbar ... och så en chokladkaka och lite bullar. Ja, så blev det ju kaffe till, förstås. Vi var visserligen rätt mätta vid det laget, men lite efterrätt gick ändå att få i sig. ;-) Gott, var det!

Familjen Andersson åkte sen hem vid typ 23-tiden, men vi blev kvar över natten. Vi hade egentligen tänkt ta taxi, eftersom vi båda hade druckit alkohol, men så tyckte de att vi kunde stanna kvar eftersom det ju fanns gott om plats. Så då gjorde vi det ... och åkte inte hem förrän vid lunchtid dagen efter. Barnen tyckte ju att det var roligt i alla fall ... även om Amanda nog fick lite för lite sömn den natten. Hon lade sig sent, men gick ändå upp vid 9. Det tog hon dock igen i natt, för i morse gick hon inte upp förrän vid 10.30, så det ordnade nog upp sig.

Nu är det slut på högtider för ett tag ... tack och lov ... men dock så är det ju inte slut med att vräka i sig en massa mat, för om en vecka kommer vi vid den här tiden vara precis på väg att landa i Turkiet för vår två veckors allinclusive-resa.

Sillfix ...

Familjen gick iväg till skolgården en stund för att spela lite pingis. De sa att jag kunde komma efter dit om jag ville, men jag är så trött efter arbetsdagen, så jag kände mer för att sätta mig ner vid datorn en stund. Har ju ändå gjort en hel del efter jobbet redan ... handlat ... två gånger, till och med ... diskat en diskmaskin, plockat ur den och fyllt den igen. Så har jag ju vikt tvätt också ... och lagt in i garderober. Så nu kände jag mest för att bara göra ingenting.
Jag ska väl dock göra i ordning Smetanasillen inför morgondagen. Den blir mycket godare om den får dra till sig en bra stund, så därför tänkte jag göra den redan idag. Det är ju bäst att jag fixar den före jag duschar. Då kan jag ju tvätta bort sillukten sen, för man brukar ju alltid få en så hemsk lukt om fingrarna när man hanterar sill ... och lök ... och jag ska ju ha både och i den här sillröran.

Som de flesta säkert vet, så är det ju midsommarafton i morgon ... och som vanligt ska vi fira den ute på Järsö i goda vänners lag. Har firat där varje år sedan 2006, så man kan nog säga att det blivit något av en tradition. Det brukar alltid vara riktigt trevligt och jag ska försöka få med kameran, så jag kan lägga in lite bilder här sen. Blir väl kanske på söndag eller nåt ... när man piggnat till. ;-)

Nä, nu måste jag gå och börja med sillen ...

Nya färgen

Jag tonade ju mitt hår i söndags efter att jag varit till frissan, så här är en bild av min nuvarande hårfärg ...

Man kan ju egentligen bara se på ett ungefär, eftersom kameran inte tar världens bästa bilder (åtminstone inte inomhus). Dessutom har jag ju redigerat bilden lite, för att få bort den "dimmiga hinnan" på bilden.
Nu, när jag såg bilden, så upptäckte jag att mina fräknar faktiskt syns väldigt tydligt. Jag fattar inte hur jag redan har kunnat få så mycket sommarfräknar, för jag har ju knappt varit ute nåt i solen ännu i år. Inte för att det gör nåt. Jag gillar mina fräknar. :-)
Faktiskt, så verkar båda barnen ha ärvt mina fräknar också. Viktor har haft redan i några år. Dock bara lite grann ... och de har mest kommit fram sommartid ... men ändå har man skymtat små bruna prickar över näsan.
Amanda har än så länge varit fräkenfri, men när vi var ut och seglade med Albanus i fredags, så upptäckte jag att hon nu också hade fått fräknar. Hon hade ju varit ute en del i solen under dagen och då hade det visst kommit fram lite prickar även på hennes näsa.
Än så länge har ju barnen bara lite grann. Får se om de någonsin kommer få lika mycket som jag brukar få. Jag har ju dessutom fräknar året om ... bara att de ökar i antal under sommarmånaderna.
Amanda verkade i alla fall glad över att hon fått fräknar och så sa hon att hon hoppades på fler. Hon ville ha lika mycket som sin kompis.

Nyklippt

I morse var jag och klippte mig. Det blir inte alltför ofta eftersom jag ju vill fortsätta att ha långt hår, men pga att det blir så sällan så brukar håret vara så slitet när det väl blir dags, så då brukar jag behöva ta bort massor av hår. När jag senast klippte mig, så var hon nog tvungen att ta bort någon decimeter. Fast då var det 1,5 år sedan den senaste klippningen. Denna gång var det "bara" ett drygt år sedan sist, men jag trodde ju ändå att jag skulle bli tvungen att klippa bort massor ... fast till min stora glädje, så tyckte inte frissan att det alls behövdes klippas bort några mängder. Hon kunde få bort det mest slitna och få håret jämnt och fint ... utan att jag behövde bli av med mer än några cm som mest. Yeay! :-) Tror inte att jag klippt bort så här lite hår vid ett frisörbesök någonsin ... och allra minst under de senaste åren ... så jag blev verkligen riktigt nöjd! Nu kanske jag faktiskt kan spara till ÄNNU längre hår. Nu, när jag klippte bort så pass lite. Jag har ju fått bort de kluvna topparna, så nu kan ju håret växa bättre ... och kommer ju hinna växa massor till nästa år, då det antagligen blir dags igen.
När det var dags att betala, så fick jag sen nästa positiva överraskning ... frissan tyckte att det hade gått så fort, så hon drog av nästan en tredjedel av priset. Tror inte sådant är särskilt vanligt utanför Åland. ;-) Ordinarie pris för enbart klippning är ju 29 Euro, men hon tyckte att jag bara skulle betala 20 Euro. :o) Ja, inte mig emot. Jag betalar gärna ett lägre pris, även om jag ju var beredd att betala fullt pris. Hade ju inte räknat med något annat, så det var verkligen en positiv överraskning.

Nu ikväll, så tonade jag även mitt hår. Tänkte att det var lämpligt att göra det nu när jag var nyklippt ... så blir jag riktigt midsommarfin ... och semesterfin, för jag går ju på semester om mindre än 2 veckor.

Drottningen av Åland

Har ni hört Pandoras nya låt? Den väntas bli årets sommarplåga ... åtminstone i svensk-Finland. Jag har ju egentligen bara hört den någon gång, så jag har ännu inte hunnit tröttna (vilket jag hört att andra gjort eftersom den redan blivit riktigt sönderspelad). 

Detta är ju mer humor ... för jag tror ju knappast att detta är tänkt som något seriöst. Låtidén härstammade visst från det att en sannfinländare sa att man skulle skicka alla etniska minoriteter till Åland, typ. Så har väl låtskrivaren spunnit vidare på det utspelet.

Hur som helst ... här är låten ...

 

Grattis bloggen på 2-års dagen - en årskrönika

Idag fyller bloggen två år, så GRATTIS till bloggen ... och till mig för att jag faktiskt har lyckats hålla den hyfsat igång under den här tiden.

Det senaste året, så har jag dock tappat orken en del och därför har det inte blivit lika mycket uppdateringar som tidigare ... men jag har ju ändå försökt att hålla den igång så pass att den inte ska dö ut.

Förra året, så hade jag en slags årskrönika över bloggens första år ... där jag lade in de mest anmärkningsvärda inläggen under varje månad sedan starten ... så då tänkte jag att jag kunde göra likadant i år. Eftersom jag inte varit lika aktiv detta år, så är det nog enklare att välja ut de bästa inläggen denna gång. Förra året tyckte jag det var jätte svårt att sålla bland inläggen, men jag har en känsla av att jag inte kommer ha lika stort bekymmer med det i år. Men ... det visar sig ...

De mest minnesvärda inläggen under bloggens andra år, var ...

JUNI

Sen när började pappor gå på skolavslutningar?

"Är du överallt?" 

JULI

Världens underbaraste plats! 

Livet är inte oändligt 

Var sångerska igår 

Mer demokrati! 

AUGUSTI

Tenn-bröllop idag

Skitsnack! 

Nu är låten klar! 

Vi översköljs av information 

SEPTEMBER

Äntligen förståelse! 

Blir alltmer säker ... 

Det jobbigaste med att ha MS ...

OKTOBER

Livsfunderingar 

Sång idag 

NOVEMBER

En återfunnen skatt! 

Rehabiliteringen 

Omprioriteringar 

En riktig firarhelg 

DECEMBER

Blev plötsligt alldeles lugn

Är så stolt! 

En dämpad vecka 

JANUARI

Vem blir skjuten först?

Bomben tickar ... 

PANG! 

Oeffektivt 

FEBRUARI

Ett oväntat scenario 

Måste jag vara Socialdemokrat? 

Rullstolsbilder i huvudet 

MARS

Efter bombnedslaget …

Sjukt nervös, men kul var det! 

Fake-léende 

Grattis mormor på 100-års dagen! 

APRIL

Ingen Dr House, tack och lov!

Äntligen en Åländsk MS-grupp! 

MAJ

Minstingen vann …

Shit, vad jag är duktig! 

Nya medicinen kommer!

Gulliga gamla tanter borde förbjudas! ;-) 

Köpte långklänning

JUNI

 Hektiska tider

Hm ... det gick visst att hitta fler anmärkningsvärda inlägg än vad jag trodde. ;-) Blev ju flera inlägg per månad, ju. 

Nå ... detta är väl de inlägg som jag känt mest för under det senaste året ... under bloggens andra år ...

Hektiska tider

Ursäkta att det blivit lite dåligt med uppdateringar här den senaste tiden, men jag SKA försöka bättra mig. ;-) Har ju liksom grejer att skriva om, men det hinns inte alltid riktigt med. Dels så är ju datorn ockuperad rätt ofta nu för tiden. Sen barnen fick Skype, så har de nästan bott vid datorerna ... och jag känner ofta att vi verkligen har en dator för lite. Det har ju blivit så att min egen datortid blivit mindre pga att barnens datortid har ökat ... och det gillar jag ju inte riktigt.
Men sen har jag ju varit rätt trött också den senaste tiden. När jag hamnar vid datorn, så orkar jag knappt göra annat än att spela meningslösa spel på Facebook, typ.
Men jag måste väl försöka minska ner på mitt spelande och koncentrera mig lite mer på bloggen istället. Jag VILL ju verkligen att bloggen ska leva vidare. Jag vill ju fortsätta att skriva. Så förhoppningsvis blir det snart en bättring här.

Nu är det ju lite hektiska tider också ... imorgon kväll är jag och maken bjudna till svenska konsulatet för att fira Sveriges nationaldag och direkt efter det, så ska vi vidare på nästa bjudning. Pappa kommer hit då för att vara barnvakt. Han stannar här till på söndag.
På fredag är det skolavslutning, så då har jag tagit ledigt hela dagen för att fira med barnen. Först på morgonen så är det ju avslutningen (jag går på Amandas och Petri går på Viktors) ... och sen ska vi nog ner på stan något. Fast först ska vi kolla in deras betyg.
Sen är det Ålands självstyrelsedag på lördag, så då är det en massa festligheter här i stan. Det bli nog roligt. :-) Sen ska jag och maken på teater på kvällen, vilket jag ju också ser mycket fram emot. Jag älskar ju att se på teater, så det blir nog himla kul.
Sen på söndag, så ska jag på MS-träff. Vi är tre tjejer från "min" MS-grupp på Facebook som ska träffas över en fika. Det blir väl en slags blind-date, eftersom jag aldrig träffat dem innan ... så det blir väldigt intressant. Förhoppningsvis blir det roligt också.

Nä, nu ska jag strax ta min medicin ... och så ska vi se Alcatraz på RE-TV.