PANG!

… och så exploderade bomben!

Här hade vi gått och spekulerat om det värsta tänkbara scenariot angående vår arbetssituation och nedskärningarna där. Vi trodde verkligen att vi tog i när vi funderade … och att vi nog var lite väl pessimistiska. Men se, det var vi då rakt inte, för idag fick vi reda på resultatet av samarbetsförhandlingarna och då visade det sig att det såg bra mycket värre ut än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss.
Idag blev alla berörda avdelningar kallade till individuella möten med personalchefen. Jag var sist av alla, vilket jag nu i efterhand kan känna som rätt skönt. Nu hade jag ju redan fått veta allt, så jag var väl förberedd på vad hon skulle säga och kunde bara sitta där och lyssna och låtsas oberörd. Den värsta chocken hade jag ju redan fått, så nu kunde jag förhålla mig mer neutral till den framtida ohållbara situationen.

Vad var det då som var så chockerande? Jo … vår avdelning och fastighetsavdelningen kommer att upphöra. På dessa avdelningar jobbar idag 10 personer (2 chefer och 8 medarbetare) … 6 på vår avdelning och 4 på fastighetsavdelningen. Våra tjänster kommer därmed att försvinna. Istället skapas en ny avdelning, där det kommer finnas 3 tjänster … en chef och två medarbetare. Dessa tjänster får vi söka, om vi vill. Men just nu så tror jag inte så många känner sig sugna att söka. HUR ska man orka med det jobbet som blir? Det kommer ju innebära att en person får jobba för fyra, typ. VEM kommer orka med det?
Så fanns det då ett alternativ … en slags “paket”-lösning, vilket väl är ett slags avgångsvederlag. För egen del så innebär det att jag får lön i sex månader … 2 + 4. De första två månadslönerna får jag oavsett … även om jag skulle hitta ett jobb under den tiden. Men om jag hittar ett jobb under de sista fyra månaderna, så måste jag säga till banken att upphäva utbetalningen. Är den nya lönen lägre än min tidigare lön, så betalar de dock mellanskillnaden ända tills sex månader har gått.
Om man tar detta, så är man arbetsbefriad från den 1:a mars. Då gäller ingen uppsägningstid, utan det är det datumet som gäller.
Så var det väl en massa andra förutsättningar och regler hit och dit och om, hur och varför och annat. Så har vi nu detta att ta ställning till.
Om man väljer att ansöka om “paketet”, så får man göra det från måndag klockan 9. Det är först till kvarn som gäller, så därför är tidpunkten väldigt viktig. De 30 första som söker får då ta paketet. Så … nu har man ju i alla fall helgen på sig att fundera.

Jag kan ju säga att stämningen inte är så superbra för tillfället i alla fall. Vi fattar ju inte riktigt hur de har tänkt sig den fortsatta verksamheten. Vad är det egentligen som ska göras? Det är ju en total omöjlighet att utföra allt som vi gör idag. De kvarvarande personerna kommer dessutom aldrig kunna vara sjuka och de kommer heller aldrig kunna ta semester.
Så LYCKA TILL!

VEM vill jobba under sådana premisser?