Fake-léende

Jag har inte mått riktigt bra den här veckan. Dels har jag ju haft en del biverkningar från min medicin som jag tog i söndags. De höll i sig rätt länge och jag kände av dem så sent som igår morse till och med. Fast utöver dessa biverkningar, så har jag även känt mig extremt trött och så har jag de senaste två dagarna känt mig småsnurrig. Igår kväll kände jag mig så pass snurrig att jag var tvungen att lägga mig en stund efter middagen. Det brukar jag annars inte göra, men igår var jag verkligen tvungen till det.
Jag har väl kanske fått lite för lite sömn den här veckan? Har haft lite svårt att somna och antagligen är det därför som hela jag har blivit lite ur balans.
Jag har ju dock jobbat på som vanligt, och jag tror inte att någon på jobbet har märkt någon skillnad. Jag har nog varit lika snäll, trevlig och hjälpsam som vanligt. Jag drar bara på mig det där fake-léendet och låtsas som om allt är bra och så försöker jag hjälpa folk så gott jag bara kan ... precis så som jag alltid gör. Sen kanske jag passar på att vila lite extra under de stunder jag är ensam ... sätter händerna runt huvudet och blundar en stund ... men så fort nån närmar sig, så blir jag pigg och alert igen.
Jag får ju mitt jobb gjort även om jag inte mår nåt vidare. Det funkar ju att jobba även om man egentligen mår riktigt dåligt. Är ju i princip aldrig hemma från jobbet, utan arbetar på så gott det går oavsett hur risig jag känner mig ... i princip. Nå ... med feber klarar jag inte av att jobba och inte heller vid ryggskott (även om jag testat att jobba med ryggskott någon dag) ... fast annars är jag i princip aldrig hemma pga sjukdom. Det finns ju kvällar, nätter och helger, då jag kan vila.
Dumt att tänka så?
Ja, egentligen är det nog det. Jag är ju så slut på kvällarna att jag knappt orkar röra mig alls. Känner mig som apatisk och har till och med svårt för att tänka. Är inte mycket till människa efter en dag på jobbet. På fredagen blir man ju dock lite piggare eftersom man vet om att det är fredag och att man sen blir ledig hela helgen. Då känns allt lättare. Inte för att krämporna försvinner omedelbart, men man känner sig i alla fall gladare.
Så har man ju då två dagar på sig att vila ... och den vilan är ju bara sååå välbehövlig. Våra helger är väl inte alltför aktiva, utan vi gör mer lagom mycket och passar för det mesta på att bara njuta av att vara ledig och att mysa med familjen. Sen hinner man väl repa sig tillräckligt i tid för att komma tillbaka till jobbet igen på måndagen.
Nå ... jag har ju ett jobb i alla fall ... och det ska jag väl vara glad för. Jag tycker ju att det är rätt kul att komma ut och träffa folk, vilket jag ju får göra på jobbet. Fast det har ju varit en stor omställning nu ... i och med att så många folk nu har försvunnit från jobbet. Jag har fått nya uppgifter, nya arbetssätt och på många sätt en större arbetsbelastning ... och det har väl kanske gjort att jag inte mått helt prima den senaste tiden. Men det blir väl kanske bättre? Just nu så tar jag nog lite en dag i sänder.

Snart är det i alla fall påsk och då blir det ju långledigt, vilket jag ser otroligt mycket fram emot. Ska bli skönt med 4,5 lediga dagar. :-)
Sen är det Amandas födelsedag helgen efter, så då lär vi ju ha ett kalas att planera för också. Förra året ville hon inte ha nåt kalas, men i år har hon tydligen bestämt sig för att hon vill ha fest igen. Får se hur vi bestämmer oss för att fira.