Mormor var en väldigt speciell person. Hon kunde nog vara rätt bestämd av sig och under hela mina syskons ... och senare även under min uppväxt, så favoriserade hon alltid pojkar. Min bror var hennes absoluta favorit ... viktigare än någon annan person ... och han fick nog en hel del specialbehandling.
Fast ... mormor förändrades en del de sista åren i livet. Jag och hon kom varandra mycket närmre och jag kunde hantera henne på ett helt annat sätt än tidigare. Jag pratade mycket med mormor, lärde känna henne och jag hjälpte henne massor. Hon älskade när jag sjöng för henne, så ofta tog jag med mig keyboarden dit och hade konsert. ;-) Det gjorde jag även när jag var över 20 år ... och till varje jul och varje födelsedag, så spelade jag in en musikkassett till mormor, där jag sjöng själv. Det blev hon jätte glad för och hon såg väldigt mycket fram emot att lyssna på den nya kassetten.
De senaste åren, så var jag till och med anställd hos mormor. Jag jobbade som anhörigvårdare för henne ... en syssla som jag och mamma hjälptes åt med. Det var ju inte någon jätte stor lön, direkt, men vi tyckte det var sååå mycket värt att själva ta hand om mormor, så hon slapp ha en massa okända människor springandes där. Då fick hon ha det precis som hon själv ville och så fick vi möjlighet att umgås massor med henne.
Mormor såg väldigt dåligt. Hon hade bara ett öga (det andra var av glas) och med det seende ögat, så hade hon endast som kikarsikte. Ändå kändes det som om hon såg otroligt bra ibland ... och missade inte ens ett dammkorn. ;-) Men det var väl så att hon under åren hade lärt sig att rikta in sitt öga i precis rätt läge. Sen hade hon extremt tjocka glas på sina glasögon också.
Mormor var en väldigt fantasifull person. Hon älskade att berätta saker och att hitta på historier. Hon var också väldigt karismatisk och uttrycksfull i sitt agerande. Om hon hade fått chansen, så tror jag säkert att hon hade kunnat bli en väldigt bra skådespelare. Hon var dessutom otroligt vacker som ung.
Hon var väldigt social och hade inga som helst problem med att prata med vem som helst om vad som helst. Ibland var det nästan så man skämdes över mormor när hon skulle börja prata med folk hela tiden. Fast ändå tyckte jag om att vara med henne och andra folk verkade ju också tycka om henne, för hon var ju verkligen väldigt trevlig ... mot de flesta. ;-)
Det största problemet med mormor, var väl egentligen att hon led av extremt kraftiga depressioner emellanåt. Hon kunde bli sängliggande i långa perioder. Då orkade hon inte göra ett dugg. Hon låg mest hela tiden.
Fast sen när depressionen var över, så blev hon istället oerhört uppåt och pigg. Då skulle hon göra allt hon bara kunde ... städa, baka, fixa och dona ... från morgon till kväll. Ingen vila alls. Då var hon pigg, glad och livfull ... typ raka motsatsen mot när hon var nere.
Jag är väldigt glad över att jag passade på att prata så mycket med mormor medan hon fortfarande var i livet. Vi pratade mycket om hennes barndom och om hennes ungdom ... om hur det var när hon var yngre ... tankar, traditioner och levnadssätt. Mormor älskade att berätta och jag älskade att lyssna. Tack vare det, så tror jag att jag vet mer om min mormor och om hennes familj än vad nog många andra vet om sina mormödrar. Jag har en del väldigt speciella mormor-minnen i mitt huvud och det är jag oerhört glad över.
 |
| Jag och mormor, på mitt dop 1977 |
 |
| Photoshoppad bild på mig och mormor (bilden är tagen ca 1999) |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar