Men det är naturligtvis ingen riktig bomb som jag menar, utan var mer en liknelse över spänningen på jobbet ... spänningen över hela vår jobbsituation. Det pågår ju just nu samarbetsförhandlingar där man diskuterar nedskärningarna. Vilka blir uppsagda och hur ska man välja ut vilka dessa blir?
Jag känner att ju längre tiden går ... ju närmare svarsdagen vi kommer ... desto mer tryckt blir stämningen. Alla går bara och väntar ... väntar ... funderar ... spekulerar .. diskuterar. Alla bara väntar på att den där bomben ska smälla av. Vi vet ungefär tidpunkten, men vi vet ännu inte hur stora skadorna kommer bli. Den där ovissheten känns verkligen superjobbig och det blir bara värre och värre. Vi vill veta! Vi vill veta NU! Vilka blir kvar? Vilka får gå? Hur ska de kvarvarande kunna arbeta vidare efteråt och på vilket sätt är det tänkt att vi(de) ska jobba?
Allt går som på halvfart just nu ... för oss alla, skulle jag tro. Ingen har väl någon vidare arbetslust. Man bara väntar på den där avrättningen. Det känns oerhört tungt. Tidigare brydde jag mig inte så hemskt mycket, men nu börjar det verkligen kännas jätte jobbigt. Har svårt att tänka på något annat för tillfället. Man går bara omkring och funderar ... och väntar. Jag sköter ju såklart mitt jobb som jag ska, men inte är det särskilt lustfyllt. Sen blir man ju rätt påverkad av kollegornas sinnesstämningar också. Vissa känns oerhört uppgivna ... personer som jag tidigare alltid sett som så positiva och fulla av arbetsglädje. DET upplever jag som jätte jobbigt och är mycket svårare att hantera än vad min egen oro är. Jag är ju en känslomänniska och känner väldigt lätt av vad andra människor känner och nu känner jag att hela atmosfären genomsyras av uppgivenhet, sorg, besvikelse och frustration. Den senaste veckan har alla de här känslorna ökat. Alla väntar bara på svaret. Alla väntar på att allt det här ska vara över ... så att vi kan gå vidare med våra liv.
Vi vill att den där bomben ska sluta ticka. Låt den explodera, så att vi får se vilka skador den åsamkat. Jag vill bara att allt detta ska vara över!
Vet hur det känns,, vi har ett mystiskt mötte i morgon på mitt jobb där ALLA måste vara med men ingen vet vad det ska handla om.. det enda vi vet är att byggnaden vi jobbar i är såld.. och vi förmodar att det handlar om det hur det komemr att påverka oss, blir vi kvar, måste vi flytta, blir vi ihopslagna med den andra butiken.. vilka måste i så fall sluta.. men i morgon hoppas vi på och bli lite mer kloka .hoppas att ni får veta snart med
SvaraRaderakram
Oj, ska ni ha sånt där jobbigt igen? Det var ju inte länge sen ni hade en oviss framtid när företaget gick i KK. Jobbigt att ni fortfarande ska ha det så ovisst. Hoppas det inte blir så farligt ändå.
RaderaKram
Hej =)
RaderaDet var inte så farligt.. att byggnaden säljs ändrar inget för oss för stunden vi blir kvar där .
det som möttet handla om var att vår butikschef kliver ner några steg och blir säljare igen ,vi kommer få en ny bc om en månad.. blir nog bra, det har inte funkat så bra den sista tiden så vi hoppas på att det nu vänder =)
hoppas ni har fått höra något mer på erat jobb
kram kram
Känner igen känslan. fast ja jobbar inom vården :-(
SvaraRadera