Jag var på sången ikväll ... riktigt roligt, som vanligt. Gillar verkligen denna termin mycket bättre än den i våras, då jag fick lov att sjunga opera eftersom det inte fanns något annat lämpligt alternativ för mig då.
Nu går jag ju på sångundervisning i grupp (Masterclass, heter det visst) och vi är bara tre stycken, så då ges det en hel del tid för individuellt träning. Dock hinner man ju alltför lite ändå på en timme, men jag tycker det är roligt att lyssna på de andra också. Jag trivs verkligen jätte bra med de andra två tjejerna och de har båda två väldigt fina röster. Harriet, sjöng jag med förra hösten också. Hon är dansbandssångerska och har en bra röst som passar väldigt bra för den typ av sånger hon väljer. Den andra tjejen ... Elin ... har verkligen en oerhört stark och vacker röst. Den rösten passar väldigt bra till klassiskt och till musikal ... och hennes röst är väl mest lik min. Vi hör lite till samma genre och har nog lite lika sångläge ... alltså typ sopraner. Fast ändå tävlar vi inte med varann. ;-) Vi koncentrerar oss nog mer på olika bitar ... och därför blir det ingen konkurrens på det sättet. Elin vill mer träna på den klassiska biten, medan jag hellre vill köra musikal ... och Harriet är inom en helt egen kategori.
När jag gick tillsammans med Harriet förra hösten, så fanns det i vår grupp en tjej som var väldigt bra på att ta för sig och att framhäva sig själv. Jag är ju inte alls en sådan person. Jag älskar ju att sjunga och VILL verkligen sjunga ... och säger sällan nej om jag blir tillfrågad om att sjunga solo. Men ... jag framhäver ändå inte mig själv och är inte skrytig. Jag kände då lite att den tjejen kände ett hot ifrån mig. Det kändes lite som om hon tävlade med mig trots att jag själv aldrig hade någon sådan målsättning. Vi hörde ju till samma stämma också och när vi sjöng duetter och "roll-sånger" så hörde vi ju till samma roll ... och på så sätt så blev det ju lite konkurrens. Fast jag tänkte ändå aldrig på det sättet.
Men Elin, som jag sjunger med nu, är inte alls en sådan person. Hon är mer som jag. Hon är superduktig, men hon framhäver inte sig själv på något skrytigt sätt. Sen väljer vi ju då inte samma sånger heller.
Förra hösten, så var det mestadels vår sånglärare som valde sångerna. Det gjorde i och för sig inte så mycket, eftersom jag verkligen gillade de låtar hon valde. Det var typ klassiska musikallåtar och det funkade ju verkligen jätte bra för mig. Helt okej.
Men nu får vi välja själva, vilket också är helt okej. Så får vi hjälp om vi vill. Det har varit lite både och. Hittills har jag valt mina sånger själv (förutom de sånger vi fått gemensamt) och det tycker jag har funkat jätte bra. Då får man ju sjunga sådant som man själv vill .... sånt man tycker är kul.
Just nu så sjunger jag Du måste finnas, från "Kristina från Duvemåla" och jag tycker att det gick mycket bättre idag än den förra lektionen, trots att jag känner mig lite rosslig i halsen. Jag har ju tränat en del på texten sen den senaste gången och det hjälpte, måste jag säga. För mig är det oerhört viktigt att veta vad jag sjunger ... så att jag verkligen kan leva mig in i rollen ... och agera därefter. Jag vill ju kunna göra en trovärdig tolkning ... särskilt på musikallåtar ... och då är det viktigt att man förstår vad man sjunger om. Det blir ju verkligen sååå mycket bättre också om man sätter sig in i texten ordentligt.
Jag brukar ju kolla på True talent på TV3 och där sa Ida för ett tag sedan att hon aldrig tänker på texten ... att hon aldrig har tänkt på vad hon egentligen sjunger. Hon bara sjunger och tänker mest på melodin ... och att melodin ska låta bra. Det tycker jag verkar jätte märkligt. Hur kan man ge en låt rättvisa om man inte tänker på vad det är man sjunger? Visst ... nog har väl jag också sjungit låtar utan att tänka på texten ... men om jag vill göra ett bra framträdande, så MÅSTE jag tänka på texten. Det gör en enorm skillnad. Texten är ju jätte viktig!
Nu blir det inte någon ny sånglektion förrän om två veckor, för min sånglärare skulle vara bortrest nästa vecka. Vi skulle istället förlänga höstterminen med en vecka ... som kompensation för den uteblivna lektionen. Det kan nog vara bra med ett uppehåll just nu, faktiskt, eftersom jag känner att jag håller på att bli förkyld och det är inte helt omöjligt om jag snart kommer bli hes. Då kanske jag hinner bli bra igen till nästa sånglektion. Idag funkade det ju ännu att sjunga, men rösten är inte helt hundra, så den kan nog behöva lite extra vila.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Det där med operationen - Jag skulle inte heller åka till Polen för operation, har hört så många skräckhistorier därifrån... Men dom utbildar ju läkare i Finland just nu så dom kan börja operera i antingen Åbo eller Helsingfors nångång under 2013. Så tydligen har ingreppen gett bra resultat :)
SvaraRaderaJag ville bara tipsa dig om det och hoppas du läser lite mer sen när det blir aktuellt i Finland.
Jag önskar dig allt det bästa och att du blir frisk från sjukdomen!
Kram Jonna