söndag 4 mars 2012

Sjukt nervös, men kul var det!

Idag var det dags för konserten med Bel Canto, där jag ju går och sjunger. Konserten var på Önningebymuseet och gruppen som jag själv sjunger i, tog ju upp halva tablån helt själva. ;-)
Jag var så sjukt nervös hela morgonen. Bara skakade och visste knappt vart jag skulle ta vägen ... men ändå lyckades jag fixa i ordning mig på ett bra sätt. Passligt nog, så hittade ju maken en julklapp till mig igår ... en locktång, som jag verkligen önskat mig. Han glömde ge mig den i julas och nu, när jag påminde honom om att jag inte hade någon, så undrade han vart den jag fick i julas hade tagit vägen. Då kom det ju fram att jag aldrig hade fått den, så han gick iväg och plockade fram den från garderoben och så sa han: "God jul och grattis på födelsedagen!"
Haha! Lite roligt, var det ju ... och nu kom den ju verkligen väl till pass eftersom jag faktiskt hade behov av att få lite extra fint hår till konserten. Så nu kunde jag ju fixa håret precis som jag ville.

Hur som helst, så var jag ju alltså jätte nervös. Men jag var inte ensam om att vara nervös. Det fick jag klart för mig när jag kom till museet och träffade alla andra. De flesta var nog nervösa ... somliga mer och somliga mindre.
Vi som skulle sjunga kom ju dit några timmar i förväg så att vi kunde gå igenom låtarna lite snabbt och prata igenom oss i förväg. Så hjälpte vi till att vika programbladen.

En stund före 15 började publiken strömma till. Nu var det ju ingen jätte-lokal vi skulle sjunga i, så stolarna fylldes rätt snabbt. Blev inte alls mycket tomma stolar ... och det tyckte jag på ett sätt kändes rätt tryggt. Det hade nog känts värre om salen känts tom, men nu kändes den istället tämligen full.
I första delen av konserten, så var det mestadels barn och ungdomar som sjöng ... och så någon enstaka äldre person. Sen blev det fikapaus och först efter den, så blev det så dags för mitt eget gäng.
Alla av oss skulle sjunga solo. Vissa hade en sång, men de flesta av oss hade två låtar att sjunga.
Det kändes lite jobbigt att man var tvungen att vänta så länge in i programmet innan jag fick kliva ut på "scengolvet" själv. Men som andra nummer efter pausen, så blev det tillslut min tur att komma fram och sjunga den första av mina två låtar ... "Don't cry for me Argentina".

Står nervös och väntar på att sätta igång

Ingen vidare bra bild, men här är jag visst i full gång

Publiken satt på två olika sidor av rummet, så därför ser det kanske ut som om jag tittar åt fel håll när jag sjunger ... men det FANNS faktiskt publik på den sidan också. ;-)

Efter att jag sjungit en stund, så kände jag hur benen bara började skaka ... sååå sjukt nervös, var jag. Fast ändå tror jag inte att det syntes så mycket. Jag sjöng nog med bra inlevelse och det kändes som om jag hade hyfsat bra publikkontakt. Var riktigt nöjd med det framförandet. Önskar ju bara att nervositeten hade varit lite mindre.
Efter att jag sen fått vila en stund, så blev det då dags att gå upp igen ... och då sjunga "Only Love". Den låten har jag egentligen hela tiden varit mest nervös över eftersom jag inte är lika säker på den + att jag inte kan få samma känsla för texten. Visst funkade det ju ändå. Inte lät det dåligt i alla fall. Jag klarade texten (även om jag förväxlade två ord, vilket nog ingen märkte) och melodin flöt ju också på rätt bra. Men ... eftersom jag inte är lika trygg med den låten, så kände jag mig också mer nervös när jag sjöng. Fast jag klarade mig ju rätt felfritt igenom hela låten ändå.

Man kanske kan fråga sig varför jag ens utsätter mig för detta trots att jag blir så fruktansvärt nervös. Men det är ju så att jag verkligen älskar detta! Det är ju så fruktansvärt roligt! Dessutom hoppas jag ju att min nervositet kommer bli lindrigare med tiden. Jag tror att det kommer bli bättre bara jag får mer erfarenhet ... och det kan jag ju inte få om jag aldrig utsätter mig för sådana här tillställningar. Jag tycker ju att det blir bättre för varje gång. Framförallt så tycker jag att min scennärvaro har förbättrats avsevärt. Tycker det är stor skillnad mot hur det var för endast ett år sedan. Så om bara jag kunde få bort den där extrema nervositeten, så kan det nog kunna bli riktigt bra. :-)
 Vi fick idag reda på att nästa konsert antagligen blir den 15:e April, så på tisdag kommer vi börja öva inför den ... åtminstone lär vi planera för vilka låtar vi då vill framföra. Kanske det blir duetter den gången? Nå ... det visar sig ...

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar