Vill att barnen ska vara delaktiga

Idag känner jag mig verkligen sjukt trött. Har ju jobbat idag och sen blev det ju till att fortsätta med uppackningen efter att vi ätit middag. Jag packade ju upp flera kartonger och börjar nu se att berget faktiskt börjar minska. Det är inte så jätte mycket kvar nu, ändå ... fast än är det en bit kvar, förstås. Vet inte hur mycket jag kommer hinna med imorgon, men jag tvivlar ju på att vi blir klara då ... även om jag verkligen hoppas på det. Men troligen blir det i helgen som det mesta kommer bli färdigt. Då är man ju ledig och kan jobba på lite mer intensivt.
I morgon tänkte jag i alla fall hjälpa barnen en del ... och köra igång de lite. Viktor påstår att han inte fått några instruktioner och att det är därför som han inte gjort som jag velat och inte hunnit så mycket, men jag HAR faktiskt instruerat honom ... bara att han inte lyssnat så bra ... eller brytt sig särskilt mycket. Amanda intygade ju att jag faktiskt har gett dem instruktioner, för hon visste var jag berättat att de kunde sätta sina saker och på vilket sätt. Sen har ju inte hon heller gjort så mycket som jag önskat, men hon har åtminstone förstått vad hon ska göra. Jag vill ju att det blir en ordentlig ordning nu, när vi precis flyttat ... och nu har vi ju utrymmen, så då känns det smart att även utnyttja dem. Jag är dessutom av den tanken att jag INTE städar åt mina barn. Jag tycker det är viktigt att de lär sig att själva ta ansvar över sina grejer och att de själva ska kunna hålla ordning. Därför tycker jag också det är viktigt att de i högsta grad är delaktiga i uppackningen av sina egna grejer. Det sparar tid och kraft hos oss alla.
Ikväll ringde t ex en väninna till mig, och frågade om Amanda ville följa med hennes dotter hem från skolan imorgon ... och att de då kunde skjutsa hem Amanda på kvällen, när deras barn ska iväg på idrott. Men då svarade jag att det inte gick, för Amanda behöver vara hemma och packa upp. Viktor är ju ledig från judon imorgon, så då är det bra att passa på med barnens uppackning när båda är hemma och har tid. I min väninnas värld, så låter det säkert rätt konstigt att jag hellre har barnen hemma under uppackningen än att de är någon annanstans. Men jag känner precis tvärtom. De är inte alls i vägen. Vill jag packa upp mina (och familjens) grejer, så kan jag göra det utan att behöva involvera barnen. De klarar sig så bra själva. MEN ... när barnens saker ska packas upp, så behöver barnen vara med. Jag vill ju att de själva ska få vara delaktiga i planeringen av deras egna saker ... och om de inte vore hemma, så skulle ju inte det funka. Så känner åtminstone JAG. Så ... i morgon kväll är det tänkt att vi ska packa upp, allihopa ... i alla fall jag och barnen.