Ledsen

Jag börjar undra om det är nån som har nåt emot mig ... nåt högre väsen, alltså. Inte för att jag tror på Gud, direkt ... på himmel och helvete och allt sådant ... men man börjar ju ändå fundera. Allt blir ju bara så fel hela tiden. Veckorna är fyllda av en massa besvikelser ... mycket som ändras, blir fel och inte alls som jag tänkt mig ... och så resulterar det ju i att jag blir ledsen. Jag är ju rätt känslig ... både när det gäller negativa och positiva saker ... och om jag blir besviken, så reagerar jag med tårar. Det är sådan jag är och jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte hjälpa att tårarna börjar rinna. Jag har ju dock blivit mycket "bättre" den senaste tiden. Förr, så blev jag alldeles hysterisk när jag blev besviken, arg och ledsen. Men nu reagerar jag betydligt lugnare. Nu är det mer tysta tårar ... tårar som rinner nerför mina kinder medan jag själv inte avger något direkt ljud. Det SYNS att jag gråter, men hörs inte alltid. Men lika ledsen, blir jag ju för det.
Jag gråter ju inte bara ledsna tårar ... utan lika lätt har jag för att grina när jag blir riktigt rörd ... eller glad. Fast nu den senaste tiden, så har det mest varit besvikna tårar.
Allt ... precis ALLT går ju fel hela tiden. Saker jag planerar ... saker jag tänker ut ... det blir bara fel. Snart känns det helt meningslöst att ens planera något över huvud taget, eftersom man bara får ställa in allt sen ändå.
Ikväll var det dock en annan grej som gick fel ... och så klart började ju tårarna rinna. Var arg och besviken ... och allt kändes så himla orättvist. Min enda ego-grej som jag går på, gick helt åt fanders ... och det tog hårt, måste jag säga. Särskilt nu ... efter alla andra bakslag. Sååå hemskt orättvist.
Ledsen, arg, besviken är ord som beskriver mitt sinne just nu. Nu hoppas jag ju att bakslagen är över ... men ärligt talat, så tvivlar jag på det. Optimismen är rätt långt borta för tillfället.

Nu ska jag i alla fall sova ... och hoppas att allt känns bättre i morgon bitti. Godnatt!