En hemsk natt!

I natt var verkligen en hemsk natt. Tydligen har jag börjat få mer biverkningar av min medicin igen ... och den här gången blev det RIKTIGT illa. Jag har ju annars inte haft nästan några biverkningar alls det senaste året, men på senare tid, så har jag allt oftare känt av medicinen. Jag har flera gånger fått ont i kroppen och lindrig frossa ... fast inte så pass mycket att jag känt mig besvärad av det. Men denna gång blev jag definitivt besvärad. Lagom till läggdags, så började jag känna av frossan och kroppsvärken ... och det blev snabbt allt kraftigare. Strax efter att jag lagt mig så fick jag extrem frossa. Jag frös och frös och frös ... och för en gångs skull, så tyckte jag det var skönt att Amanda kom och lade sig tidigt hos mig, för då kunde jag värma mig på henne. Hon hade så varma fötter och det var skönt när jag frös sådant.
Jag hade ju även ont i kroppen och i huvudet ... och det var inte särskilt lätt att somna i det tillståndet ... men tillslut lyckades jag. Jag sov dock inget vidare. Vid 4-tiden, så vaknade jag och var då extremt törstig och kissnödig ... men samtidigt så mådde jag så fruktansvärt dåligt att jag egentligen inte orkade gå upp. Jag kände mig så, så sjuk. Hade frossa fortfarande, kroppen värkte, huvudet värkte och antagligen hade jag feber också. Jag fick riktigt tvinga mig själv att gå upp. Jag var ju dock uppe så kort tid jag bara kunde, men jag var ju tvungen att kissa och dricka vatten.
När jag sen lade mig igen, så fattade jag inte hur allt detta skulle hinna gå över till det var dags att gå upp. Jag kände mig ju verkligen jätte sjuk ... nästan så sjuk som jag kände mig de första gångerna efter att jag börjat med medicinen. Det var inte alls nåt kul.
Vid 6-tiden vaknade jag också till en stund och fortfarande hade jag mycket biverkningar kvar ... huvudvärk, men även frossa. Så långvariga biverkningar har jag inte haft på JÄTTE länge, så jag bestämde mig ju för att jag skulle sova så länge som möjligt sen på morgonen ... så jag skulle orka packa sen under dagen.
Jag vaknade väl till sen några gånger, fast låg kvar i sängen till efter 9.30. Då var det endast huvudvärken som kvarstod, men jag insåg ju att den inte skulle försvinna hur länge jag än låg. Jag gick då upp och fixade frukost till mig och Amanda (Viktor hade redan ätit). Sen bytte jag lite sängkläder, tvättade lite och så satte vi igång med packandet. Barnen packade i sitt rum och jag packade i köket.
Huvudvärken kvarstod, dock, så det var INTE roligt att packa. Sen, efter lunchen, så bestämde jag mig för att ta siesta. Jag tog en värktablett och gick till sängs. Tänkte att det skulle funka bättre att packa om jag blev av med huvudvärken och då kändes vila och värkmedicin som den bästa metoden ... och faktiskt så hjälpte  det. Huvudvärken försvann, vilket var oerhört skönt ... så sen kunde jag ta nya, friska tag med packandet.

Fast ... så värst länge fick jag ju inte vara värkfri. Efter att ha packat en massa kartonger, så högg det plötsligt till i ryggen när jag skulle lyfta ner en tung glasskål från vårat vitrinskåp. JIPPI! Så var ryggen kaputt också ... IGEN! Börjar bli så less på min rygg nu och jag har ju verkligen inte tid att ha ryggskott nu.Vi har ju fortfarande en massa kvar att packa och det blir ju lite knepigt om inte ryggen är i skick. Ändå MÅSTE jag packa oavsett hur ont jag har. Så ... det är väl bara att bita ihop och ignorera ryggvärken så gott det bara går. Men roligt, är det inte.
Hoppas den värsta värken försvinner av en god natts sömn. Jag tvivlar ju, förstås. Men hoppas, kan man ju alltid.