Hoppas, hoppas, hoppas ...

Ja, idag var det ju måttligt roligt att jobba ... med en värkande rygg, och allt. Men ... jag försökte faktiskt att inte gnälla så mycket. Jag nämnde för en kollega i morse att jag hade fått ont i ryggen när jag packade i Lördags, men då blev han väldigt tystlåten och det tolkade jag lite som att han tänkte "Jaha ... så var det dags för DET igen" ... så då beslutade jag mig för att hålla tyst istället och lida i min egen tysthet. Jag har ju ett så pass självständigt jobb att jag inte BEHÖVER prata så mycket om jag inte vill ... så idag blev det en ovanligt tystlåten dag. Jag lät faktiskt bli att gnälla nåt mer och tog inga initiativ till några vidare långdragna samtal heller. Nej, jag höll mig nog mest för mig själv ... och svarade på frågor om någon hade sådana till mig.
Jag gick mina rundor i huset ... vilket kändes oerhört tungt pga värken. Varje steg jag tog gjorde hemskt ont. Eller ... det strålade nåt sjukt mycket ut i benet ... så mycket att jag nästan tappade andan. Men ändå funkade det hyfsat. Det tog lite längre tid än vanligt, men nog funkade det trots allt.
Sen satt jag ner mycket idag ... mer än i vanliga fall. Denna ryggvärk är lite underlig ... varken som ryggskott eller som vanlig ischias. Då brukar jag ju annars ha problem med att sitta ner. Sitta, brukar liksom vara bland det värsta. Men den här gången så känns det jätte skönt i ryggen när jag sitter ner. Då känner jag ju knappt av värken alls. Så därför har jag suttit mycket idag. Behövde verkligen det, så att ryggen ska läka ut och snart bli helt återställd.
Jag trooor faktiskt att ryggen redan är på väg att bli bättre, tack och lov. Ikväll har det faktiskt inte känts riktigt lika illa som det gjorde igår ... och det funkade faktiskt att packa två kartonger också ... utan att jag var tvungen att stanna upp och hämta andan emellan. Amanda fick ju dock hjälpa mig lite grann. Hon fick vara handräckning åt mig ... och då gick det faktiskt rätt så bra. Fast det fick ändå räcka med två kartonger idag, för BRA, är det ju inte än. Men snart, så ...
Kanske det blir så pass bra att jag kommer kunna packa det sista utan någon nämnvärd smärta nu om några dagar och kanske blir det så pass bra att jag klarar av en intensiv uppackning av alla grejer sen. Hoppas, hoppas, hoppas ...
Jag brukar ju ha som mål att ha allt uppackat inom en vecka ... men då bör ju kroppen förstås vara i hyfsat skick ... så man inte behöver göra alltför långa pauser.

Kan ju säga att jag längtar sjukt mycket efter att hela flytten ska vara avklarad. Då måste vi fira! Vi har ju andra saker att fira med ... som vi inte hunnit än ... mitt Finska medborgarskap t ex. Men först vill jag nog att vi har den här flytten avklarad och att vi fått allt i ordning. SEN kan vi fira.