Han har väl antagligen bott i sitt hus hur länge som helst ... 25-30 år, kanske? Så då har man väl kanske lite svårt att förstå hur någon kan flytta runt på det viset som vi gör. Det har väl både för- och nackdelar med att flytta ofta. Vi hinner ju inte fästa oss så mycket vid ett specifikt ställe. Det blir ingen stor separationsångest när man flyttar och tar adjö av bostaden. Alla minnen ... alla saker och tillhörigheter ... de tar vi ju med oss. Hemmet är ju bara ett "skal" som man lätt kan lämna. Allt viktigt har vi ju alltid med oss.
Man har ju också stenkoll på vilka grejer man har. Man packar ju så så ofta ner allting, så då vet man exakt vad man har för grejer ... och ofta vet jag också VAR grejerna ligger. ;-)
Man behöver sällan göra någon ordentlig storstädning. Vi flyttstädar istället ... och reder upp allting rejält då.
Vi får testa att bo på många olika sätt ... och får erfarenhet av de olika situationerna man befinner sig i.
Sen är det ju förstås jobbigt att flytta. Det ÄR ju egentligen ingenting som man VILL göra. Men i och med att man flyttar så ofta, så lär man sig ju att bli oerhört effektiv. Man vet precis hur man ska göra för att det ska flyta på så smidigt det bara kan.
Fast visst ... visst hade det kanske varit roligare för barnen att ha en fast punkt att växa upp på ... ett ställe som de senare i livet kan kalla sitt "barndomshem". Men ... jag har egentligen inte heller något sådant ställe. Jag flyttade också en del när jag var liten (dock inte lika mycket som våra barn har fått göra) ... och jag har aldrig tyckt att det var nåt dåligt. Det viktigaste var ändå för mig att jag fick gå i samma skola alla år ... och det fick jag göra, trots att vi flyttade. Det har hittills våra barn också fått göra. Viktor fick välja när vi flyttade ifrån "hans" skolområde. Han fick frågan från början (när han gick i 3:an) och fick frågan igen året efter, när det var dags för Amanda att börja skolan ... en annan skola. Han valde då att gå kvar i sin skola. Han tycker det funkar bra att ta bussen ... och han kan även gå och cykla till vissa kompisar ... så det funkar bra.
Tryggheten för barnen, ligger inte i att man har ett "barndomshem" ... att man bor på samma ställe år ut och år in. Nej ... tryggheten för barnen ... det är ju vi ... och vi kommer finnas där för dem hela livet ... oavsett var vi bor någonstans. Mitt hem är där jag för tillfället bor och där jag har min familj. Där är mitt liv och där finns min kärlek. Själva bostaden är rätt oviktig i det sammanhanget. Det viktigaste ... det kommer jag aldrig flytta ifrån, för det har jag alltid med mig ... min familj och mina minnen.
My home is where my heart is... så sant, så sant. Mitt hem är där mitt hjärta finns. Där hjärtat finns ... där är jag trygg ... där är jag hemma ... oavsett var hjärtat än befinner sig någonstans. Så känner åtminstone JAG.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar