Kräftskiva med Ålänska kräftor

Igår kväll var jag med maken på Moderaternas årliga kräftskiva. Eller ... det var ju den första kräftskivan sen de bytte namn på partiet ... förra året hette de ju fortfarande FS (Frisinnad Samverkan). Jag hade inte varit med tidigare, men i år bor ju pappa hos oss och kan därmed vara hemma med barnen, så då kunde även jag få följa med ... något som jag tyckte var riktigt, riktigt roligt!
Nu, när det är valtider, så får jag extremt lite tid tillsammans med min man. Hans kalender är ju full för det mesta nu för tiden ... alla dagar och kvällar, typ. Så då tyckte jag det kändes underbart bara att få umgås med honom för en kväll ... och få träffa hans partikamrater. Jag är ju aldrig ute på krogen eller på fester, så jag tyckte det var väldigt roligt att komma ut och träffa folk. Jag BEHÖVER det ... som en del i min sociala utveckling, vilket jag ju nämnde härom dagen.
Så fick jag för första gången i livet smaka på nordiska kräftor ... riktiga, Åländska kräftor, var det vi fick mumsa på. Jag måste ju säga att det verkligen var oerhört gott! En stor skillnad mot sådana där Turkiska eller Kinesiska kräftor, som man annars brukar äta. De här kändes mycket färskare och bra mycket mer smakrika. En fantastisk smakupplevelse, måste jag säga.

Till kräftorna blev det rostat bröd med goda Åländska ostar ... och så blev det ju snaps och vitt vin att dricka till. Eller ... om man hellre ville ha någon annan dryck, så fanns det ju öl och rött vin också ... och säkert något alkoholfritt med ... fast JAG drack vitt vin.
Sen blev det efterrätt också ... äppelpaj med vaniljvisp. Gott, det med! Jag gillar äppelpaj.
Det var verkligen en jätte rolig kväll, med en hel del intressanta diskussioner. Dock så kändes det väl lite vingligt att gå hem därifrån sen. Tur att jag hade maken att hålla mig i ändå.
Inte tycker jag väl att jag drack så extremt mycket och jag kände mig inte särskilt påverkad ... i huvudet. Men antagligen är det min MS som gör att kroppen fortare blir ostadig? Jag blev nästan lite förvånad när jag reste mig upp för att gå på toaletten, för det kändes inte alls som om jag hade någon balans. Jag var tvungen att koncentrera mig rätt ordentligt så att det inte skulle märkas något på mig ... och det lyckades jag nog rätt bra med. Men sen när vi var på väg hemåt, så var jag tillslut tvungen att haffa tag i makens arm för att kunna hålla en något så när rak linje. I början av promenaden gick det rätt bra, men sen kände jag hur benen bara ville fara iväg åt alla möjliga håll med mig, så då var jag tvungen att ta tag i maken. SÅ extremt full, tycker jag ändå inte att jag var, utan det var nog snarare min MS som gjorde kroppen så ostyrig ... ja, i kombination med alkoholen, förstås. Jag hade i alla fall en toppenrolig kväll, måste jag säga!

Amanda tyckte ju dock inte alls om att jag skulle iväg igår kväll. Precis innan vi skulle gå, så fick hon en rätt kraftig huvudvärk. Vet inte om hon fick det för att hon oroade sig ... för att jag inte skulle vara där och lägga henne på kvällen? Men jag gav henne en huvudvärkstablett och så pratade jag lite med henne ... och hon blev nog på lite bättre humör i alla fall. Hon skulle vila då ett tag ... och vänta på att värken skulle försvinna. Det var ju inte så roligt att lämna henne i det tillståndet, men hon hade ju både storebror och morfar där, så jag trodde ju inte att det skulle gå någon nöd på henne.
Men jag kände ändå att jag ville ringa hem efter ett tag ... för att höra hur det hade gått. Så efter en stunds kräftätande så gick jag bort från bordet för att ringa till henne. Då hade det blivit mycket bättre och hon lät glad och pigg, så då kunde jag slappna av mer och njuta av resten av kvällen.
Det är nog ändå bra att hon får träna på att vara utan mamma ibland ... och att det faktiskt funkar om någon annan lägger henne. Jag ÄR ju ändå hemma för det mesta, så en kväll nån gång ibland tror jag bara är bra ... för alla.