tisdag 10 januari 2012

Som befarat

Det var precis som jag befarade. Suck! Jag har sådan bra koll på min kropp att jag egentligen inte behöver någon våg, för jag vet ändå på ett ungefär vad jag väger. Men ändå är den ju bra att ha ... för att få vikten bekräftad.
Som ni kanske anar, så har jag gått upp en del i vikt. Jag visste ju det eftersom jag knappt får på mig några byxor längre. Jag anade ju att vikten skulle vara högre nu än på väldigt länge. Det syns och det känns ... och jag HATAR det! Jag känner mig tjock, plufsig och ful. Blä!
I söndags så gissade jag ju min vikt och sen bestämde jag mig för att ta mod till mig och ställa mig på vågen följande morgon. Jag vill inte säga vad jag vägde, men det var endast ett kilo ifrån vad jag gissat på. Jag gissade på ett kilo mer, men det var nog mest för att jag ville ta i lite extra ... så att jag var beredd på det allra värsta. Även om jag gissat på en högre vikt, så kändes det ändå superjobbigt att se en så hög siffra där nere vid fötterna. Det var nog flera år sedan vågen gick upp så högt.
Men nu, när jag kommit så långt som att ställa mig på vågen, så ska jag göra det till en regelbunden måndagsvana igen ... och se till så att siffrorna börjar gå nedåt. Nu känner jag mig supermotiverad och ska allt se till att jag tappar de onödiga kilona. Tio kilo, skulle jag vilja gå ner. Kanske ännu mer, till och med. Det beror väl lite på hur det känns, hur enkelt det går och hur motiverad jag kommer känna mig efter att jag kommit ner så långt.
Jag kommer inte redovisa några vikter här ... inte annat än att jag kanske kommer meddela om jag gått ner och i så fall hur mycket. Nå ... kanske att jag nämner min vikt så småningom ... när siffrorna på vågen ser lite bättre ut. Men det blir inte aktuellt än på ett bra tag.

Jag brukar inte ha så svårt att gå ner ... inte när jag väl är motiverad. Därför tror jag faktiskt att det kommer kunna funka den här gången, för jag känner mig verkligen otroligt motiverad. Jag blir ju lite mer sporrad när jag ser mig själv i spegeln också. Då känner jag att jag verkligen MÅSTE göra något. Jag vill inte se UT så här. Mår verkligen skitdåligt av att vara så här tjock. Känner mig sur och grinig och blir så himla arg på mig själv att jag tillåtit mig att gå upp så här mycket i vikt. Men nu ska det minsann bli andra bullar!

Nu tror ni väl att jag är jätte tjock, eftersom jag pratar på det här viset. Men det är jag ju inte. Jag är inte fet i alla fall. Men just nu så är jag nog ganska mullig ... och väldigt långt ifrån mager.


Har inga bra helkroppsbilder på mig, men den här bilden togs ju i fredags och då ser man i alla fall min överkropp (och en del av höften). Sen har jag ju inga riktigt tighta kläder på mig, så det är svårt att bedöma hur jag ser ut i kroppen. Är inte något mega-fetto, men är bra mycket tjockare än vad jag mår bra av ... psykiskt. Är inte så tjock att jag får fysiska besvär, men psyket mår inget vidare av min nuvarande storlek. Så nu SKA jag bli mindre!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar