Tävlingsdags

I morgon kväll sticker vi iväg till Sverige. Det blir bara en kort tur, dock, för vi åker hem redan på lördag kväll ... med den sista färjan.
Anledningen till trippen är för att Viktor ska vara med i en judotävling på lördag och eftersom jag och maken väldigt gärna vill följa med och titta på, så åker hela familjen dit. Vi kommer sova hos pappa över natten, fast det blir verkligen enbart för att sova eftersom vi kommer dit rätt sent och sen ska vi upp tidigt på morgonen för att fara ner till Haninge, där tävlingen ska gå.
Visst ... Viktor hade ju kunnat åka tillsammans med judoklubben ... som de andra tävlingsdeltagarna gör. Men eftersom vi ändå tänkte åka, hela familjen, så tyckte vi det var bättre att göra på det här sättet. Dessutom tror jag han kommer få bättre sömn om han åker med oss och får sova hos morfar tillsammans med oss ... den *tråkiga* familjen istället för med dem ... de *roliga* kompisarna. :p
Den här tävlingen kom lite hastigt inpå nu plötsligt. Det var nämligen inte meningen att Viktor skulle ha varit med. Förra veckan ville han inte tävla. Han tyckte det var för tidigt efter sin skada (då han var borta ett halvår från träningen). Därför anmälde han sig inte och deadline för anmälan var egentligen i förra veckan, så då trodde vi ju inte att det skulle bli något. Men så kom han hem från träningen i måndags och sa att han ändrat sig. Han ville visst tävla. Tydligen hade tränaren då sagt att hon kunde få med honom i alla fall om han ville ... trots att deadline egentligen hade passerats. Så då diskuterade vi saken lite hemma och bestämde att han kunde få åka och tävla i alla fall ... och att vi kunde åka med, allihopa. Vår kalender var ju tom, så varför inte?

Viktor går baklänges upp på händer under uppvärmningen vid den senaste judograderingen

Jag tror ju dock att Viktor kan få det väldigt tufft. Tyvärr så kommer han ju hamna i den tyngsta viktklassen för sin åldersgrupp ... +50 kg, vilket ju innebär att man får väga hur mycket som helst. Så om han har otur kan det ju bli så att han får möta killar som väger tjugo kilo mer än honom. Själv vägde jag 72 kg när jag var 12 år, så visst är det möjligt att det finns så pass storväxta barn som tränar judo (ja, jag vet att det finns sådana) och då kan det nog bli väldigt, väldigt tufft. Viktor ligger ju så nära viktgränsen ... inte ens ett kilo över ... så därför lär ju de flesta av hans motståndare väga mer. Men man vet ju aldrig. Vi trodde ju inte att Viktor skulle ta två medaljer vid skolmästerskapen i friidrott heller, så man ska nog inte underskatta honom. Han är otroligt envis och en riktig slitvarg, som inte ger upp i det första taget ... så han kommer nog kämpa på bra, tror jag.
Det kommer i alla fall bli väldigt spännande att kolla på. Jag har ju inga jätte stora förhoppningar, men åtminstone får han med sig en massa erfarenheter därifrån ... och det är viktigt om man vill utvecklas och bli bättre.