Var med i tidningen ...

Jag var med i tidningen idag. :-) Inte för att ämnet är nåt vidare kul, men ändå kändes det lite roligt att se mig själv där för en gångs skull. Det var dessutom min egen text som publicerades, så allt som stod var helt och hållet jag.
Det handlar om vad jag skrev i mitt senaste inlägg ... att neurologtjänsten dragits in på sjukhuset och att min läkare sagt upp sig. Största delen av artikeln bestod ju av en intervju med en annan berörd patient ... men så fanns det även en del om mig. Det var delar av mitt senaste blogginlägg som var återgivet. Journalisten hade kapat det för att få plats med det i samband med den andra artikeln och så tog hon en bild från bloggen (en bild på mig, alltså). Över lag så var jag rätt nöjd med "kapningen", men däremot så fanns det en grej där som jag egentligen ångrar lite att jag skrev över huvud taget. Fast när jag fick reda på att hon ville använda blogginlägget, så var tiden alldeles för knapp för att jag skulle kunna ta bort saker och redigera det så som jag ville ha det. Därför ändrade jag bara genom att istället lägga till en mening. Fast helt nöjd blev jag ändå inte med det. Det blev dock mer acceptabelt ... för självklart valde ju journalisten att ta med just det stycket. Men det fick gå. Jag tyckte att det andra var tillräckligt bra att jag kände att det kanske inte gjorde så mycket.

Nu går det ju tyvärr inte att läsa hela artikeln på nätet, så därför kan jag inte visa någon nätsida med hur det blev. Fast jag ville ju ändå visa upp här när jag för en gångs skull faktiskt var med i tidningen. Det hör ju liksom inte till vardagligheterna. Därför gjorde jag en fusk-variant ... jag fotade tidningsuppslaget och så redigerade jag det värsta i photoshop ... och då blev det så här:

Hela uppslaget

Delen där jag är med

Om ni klickar upp bilderna, så blir de större och då går det förhoppningsvis även att urskilja något av texten. ;-)

Eftersom Åland är väldigt litet och många är väldigt nyfikna av sig, så gissar jag att det kommer drälla in en del här i bloggen nu ... några till ålänningar åtminstone. ;-) Så då tänkte jag att jag kanske kan lägga in några länkar till tidigare inlägg jag gjort ... som visar på hur mycket jag verkligen har uppskattat min neurolog. Det "klickade" liksom vid första ögonkastet, om man säger så.

Äntligen förståelse!

Ingen Dr House, tack och lov!

Jag vill inte alls ha någon annan läkare och tycker den ovissa framtiden känns väldigt olustig. Nu, när man har känt en sådan trygghet det senaste året.
Blir det nu en konsult? Eller blir det flera olika konsulter? Jag tror ju att det kan vara väldigt svårt att hitta konsulter som är villiga att jobba här så pass mycket som det skulle behövas. Men det är väl någon annans huvudbry ... att hitta folk. Fast själv hoppas jag att jag får vara så frisk som möjligt, så jag slipper ha så mycket kontakt med neurologen. Nu, när det inte är Elisabet längre, så kan det kvitta.