Var inte så full som det verkade ...

På bröllopet vi var på igår, så kunde jag läsa på gästlistan att jag är en "Flitig bloggare" ... så då är det väl bäst att jag lever upp till det omdömet ... och försöker få till ett inlägg så snart som möjligt nu efter att den värsta baksmällan lagt sig. ;-)
Det var lite roligt, faktiskt ... att de i häftet presenterade varenda gäst som närvarade på festen. Drygt 100 personer stod namngivna på listan och till varje namn fanns en kort presentation. Det var väldigt intressant att läsa om alla ... vilka de var och om de var nåt särskilt som utmärkte just dem. På vissa stod det ju bara vad de jobbade med, typ ... och vem de var gift med. Medan andra presentationer var lite mer åt det lustiga hållet ... och "berättade" vad som var särskilt speciellt med just den gästen.
Efter mitt namn, så stod det då: "Flitig bloggare. Gift med Petri". Jag tyckte det var lite kul, faktiskt ... och så funderade jag ju lite på vad som skulle ha stått där om de hade gift sig någon vecka tidigare ... före jag hamnat i tidningen med delar av mitt blogginlägg. För jag antar att det var därför som det blev mer allmänt känt att jag har den här bloggen.
Nåja ... jag är helt nöjd med den presentationen i alla fall, för det verkade få folk intresserade och nyfikna. Även om jag ju egentligen mest skriver här för min egen skull, så tycker jag ju ändå det är rätt kul om folk faktiskt läser vad jag skriver. Det ger en ju lite extra motivation till att verkligen engagera sig i bloggen och att skriva bättre och intressantare inlägg. Man tänker ju efter lite extra om man vet att det finns folk som faktiskt läser.

Snart tänkte jag berätta lite mer om bröllopsfesten, men först måste jag berätta om en annan väldigt rolig sak som hände under gårdagen. Det var nämligen skolmästerskap i friidrott igår och Viktor skulle delta i kula och i 800 meter. Tyvärr kunde vi ju inte vara med och kolla på, men min pappa var med honom ... och Amanda var också med ... så fick vi sen rapporter från pappa genom sms. När det första sms:et kom, så blev vi riktigt glada ... och något förvånade ... för då hade Viktor lyckats komma 2:a i kulstötningen. Hur kul som helst!
Någon timme senare kom det andra sms:et och då hade han sprungit in på en tredje plats på 800 meter!!!??? What??? Hur gick det till, liksom??? Två medaljer fick han med sig från ett skolmästerskap där skolor från hela Åland deltar. HUR gick det till? Han, som inte ens tränar friidrott. När jag pratat med Viktor idag, så verkade han nästan lika förvånad själv. Han hade nog inte alls räknat med att det skulle gå så bra. Tror ingen hade gjort det, så det blev en otroligt positiv överraskning. :-) Tala om att vi blev stolta över honom! Synd bara att vi inte kunde vara där och bevittna hans bedrifter. Men, men ... vi har ju fått se medaljerna i alla fall. ;-)

Tillbaka till bröllopet ...

Det var väldigt vackert ... som bröllop alltid brukar vara. Båda lyckades säga Ja till varann i kyrkan också, så det började ju bra. ;-)
Efter själva vigselceremonin, så blev vi hänvisade till någon av de två bussarna som skulle ta oss till Svartsmara, där själva festen skulle hållas.
Fast först togs det väl lite bilder, förstås ... uj, vilken massa fina systemkameror som fanns där bland gästerna. Ja, vi hade ju med oss vår kamera också.

Så här såg min bröllopsoutfit ut, by the way:

Den här klänningen köpte jag i början av sommaren och för någon månad sen så kompletterade jag klänningen med de här orangea strumpbyxorna. Vad jag inte visste då, var att orange ... just den här nyansen av orange ... är färgen för MS. Så som Rosa-bandet hör ihop med bröstcancer, så finns det även ett orange band ... som hör ihop med Multipel Skleros. Därför var ju den här outfiten otroligt passande för just mig. To make a statement, liksom ... även om nog inte så många andra var medvetna om det. Men ändå ...
Jag visste ju inte heller om det för någon månad sen ... 

Hur som helst ... efter att vi kommit till festlokalen, foton hade blivit tagna och alla hade skålat med brudparet ... så fick vi äntligen komma in under tak och sätta oss ner till bords. Det regnade ju lite ute, så därför var det nog många som längtade in efter en stund.

De hade inrett ladan riktigt mysigt och höstlikt.
Sen kom toastmastersen (hm ... låter konstigt, men de var ju två, så vad säger man?) och presenterade lite av vad som skulle hända.
Sen kom kocken och presenterade menyn för oss. Kocken var ju ingen mindre än Michael Björklund ... så man fick ju direkt höga förväntningar, förstås. Han är ju verkligen riktigt bra på att laga mat ... TV-kock och allt.
Jag kan ju säga att förväntningarna infriades också. Maten var helt otroligt god! MUMS! Men så är ju inte jag särskilt kinkig heller, eftersom jag älskar mat och äter det mesta ... så det är nog ganska enkelt att tillfredsställa mig på den fronten. ;-)

Sen blev det en kväll fylld av diverse olika tal, god mat, god dryck, massor av skratt och en allmänt trevlig samvaro. Allt var verkligen helt perfekt och jag måste säga att det var en otroligt lyckad bröllopsfest. JAG blev helt klart nöjd, i alla fall.
Tyvärr så blev det väl lite för mycket alkohol för mig. Alltså ... inte drack jag väl mer än någon annan ... men min kropp blir mer påverkad av alkohol än vad andra ... friska personer blir. Jag kom till den insikten nu. Tydligen klarar jag inte av att dricka längre ... inte i samma utsträckning som andra. Mina ben blir fort alldeles ostadiga och jag får verkligen rejäla balansproblem. Huvudet känns nästintill normalt. Jag kan föra normala diskussioner utan att någon kan tänka sig att jag druckit massor. Jag verkar nog tämligen nykter. Påverkad? Ja! Men knappast aspackad! I huvudet känner jag mig klar och inte alls särskilt full. Men däremot blir benen så ostadiga att folk kanske får för sig att jag är ordentligt stupfull. :-( Just det upptäckte jag igår och det gjorde mig så himla ledsen. Jag höll ju på att nästan ramla in i en stolpe, men fick tag i den direkt och kunde med stöd ta mig till en stol och sätta mig ner. Det kändes ju hemskt pinsamt att inte kunna hålla sig på benen ... som värsta fyllot, liksom. Jag VET ju att det är på grund av min MS som jag blir så där obalanserad så fort. Men det vet ju kanske inte andra? De kanske tänker: "Den där Åsa verkar ju vara en sån som super till riktigt ordentligt och inte kan hålla sig på benen"?
Den tanken skrämmer mig en del ... att andra får för sig sådana saker när de ser att jag helt tappar styrseln i benen efter att jag druckit alkohol. Det händer ju inte omedelbart, såklart. Det händer ju först efter att jag druckit lite för mycket. Men för mycket för mig, är mindre än vad som är för mycket för andra. Uppenbarligen kan jag inte längre dricka samma mängd som tidigare ... inte om jag vill hålla mig på benen åtminstone.

Jag vill ju dock inte avstå helt från alkohol. Jag är ju livsnjutare och vill kunna "leva" också ... njuta av god mat och dryck och ha lite roligt i livet. Men efter igår, så har jag bestämt mig för att hålla igen på alkoholintaget om jag är bortbjuden eller är på nån tillställning. Jag har bestämt att jag nästa gång bara kommer smutta på vinet (eller vad jag nu än dricker) ... ta små, små klunkar. På så sätt kommer det ju ta längre tid att dricka och då hinner jag inte få i mig samma mängd alkohol ... och minimerar då risken att min kropp ska bli så alkoholpåverkad. Så kanske jag får behålla balansen hela kvällen ... förhoppningsvis.
Jag tänkte åtminstone ge det ett försök. Då kan jag dricka väldigt lite utan att någon märker att jag håller igen ... och så kanske jag slipper fyllo-stämpeln.

Så om någon såg mig vingla igår kväll ... jag var inte alls så full som det nog verkade. Jag har bara MS, vilket gör att min balans försämras avsevärt mycket fortare än för andra som dricker. Just so you know!

Det var i alla fall annars en otroligt rolig kväll igår! Ett fint bröllop och en väldigt genomtänkt och bra fest.