Jag berörde någon

Igår fick jag ett samtal från en person som hade sett mig i tidningen i fredags. Det var alltså en för mig totalt okänd person som ringde, men mitt telefonnummer står ju i telefonkatalogen, så antagligen hade hon fått tag i numret genom den.

Hon ringde för att tacka, sa hon ... och tyckte att det jag skrivit var så fint och känslosamt ... och hon tyckte det var bra att jag stod upp för saken, typ. Jag minns ju inte exakt allt hon sa, men vi pratade en bra stund och jag blev verkligen riktigt glad av samtalet. Det kändes fint att någon visade sådan uppskattning på det sättet. Jag hade berört någon och den känslan var oerhört stor för mig. Det är ju inte varje dag som man får känna sig riktigt betydelsefull, så det där samtalet gladde mig verkligen ofantligt mycket.
Just i det ögonblicket, så kändes det verkligen som om mitt blogginlägg och publiceringen av det i tidningen  inte hade varit förgäves. Det hade betytt något för någon och det värmde mig väldigt mycket. JAG hade gjort någon skillnad. Även om det kanske inte kommer ha någon betydelse i det stora hela, men för personen som ringde mig så hade det ju faktiskt betytt något och det kändes väldigt stort.
Antagligen kanske det känns lite extra också eftersom det var min egen text ... och mina egna tankar ... och sättet att uttrycka dessa på som hon hade uppskattat. Texten var ju helt och hållet min och tankarna var enbart mina ... och därför tar jag det väl lite extra personligt, antar jag.
Det är väl egentligen vad de flesta skribenter önskar att åstadkomma? Att uppskattas för sina verk och att bli uppskattad för sina texter. Så därför känns det väl lite extra i hjärtat när något sådant sker. Jag blev verkligen riktigt varm och glad.