Jag blev ju så glad när vi förra hösten äntligen fick en egen neurolog på ÅHS (istället för en konsult från Uppsala), men det "roliga" varade visst inte så länge. Hon hade en tjänst på 30 % (resterande 70 % jobbade hon på rehab), men enligt tidningen så hade hon visst påtalat att hennes arbetsbelastning var alltför hög och då drog ÅHS in neurologtjänsten??? varefter läkaren sa upp sig. Gaaahhhh!!!!!
Jag förstår egentligen inte riktigt hur det går ihop??? Läkaren säger att hon har för mycket att göra och inte hinner med på den lilla tid hon har, men då tycker ledningen istället att det inte behövs någon neurolog över huvud taget. Fin logik, liksom ...
Inte vet jag om det är jag som har missuppfattat något eller om tidningarna missuppfattat något ... för personligen fattar jag inte ett dugg. Just nu har vi väl ingen neurolog alls ... inte ens en konsult ... så vart ska vi NU vända oss om något händer? Jo ... i första hand tar jag väl kontakt med neurologsköterskan ... men om man skulle behöva läkarhjälp? Vad gör man DÅ?
De allra sjukaste och mest akuta fallen är det väl inga problem med ... de skickas väl antagligen vidare till Uppsala eller Åbo om det skulle behövas. Men vi andra ... vi som inte är så jätte sjuka ... vi lär ju inte få mycket till hjälp nu.
Ärligt talat, så blev jag faktiskt riktigt ledsen när jag läste att Elisabet hade slutat. Hon var verkligen en riktig drömläkare enligt mitt tycke. Som neurolog, så kanske hon inte var lika kompetent som den tidigare läkaren (få läkare är nog det), men hennes kompetens räckte absolut tillräckligt bra. Däremot hade hon andra egenskaper som jag värdesätter sååå mycket högre. Man kunde prata med henne, hon lyssnade på vad man sa och verkade verkligen bry sig och engagerade sig i att allt skulle bli så bra som möjligt. Hon kändes verkligen dedikerad och man kände sig väldigt trygg med henne. Jag hade verkligen inte kunnat få en bättre läkare, så nu känns det oerhört tråkigt att vi inte får ha henne kvar. Jag tror inte att jag är ensam om att känna så här heller.
Dessutom var hon ju tillgänglig. Även om hon bara hade en 30%-ig tjänst på sjukhuset, så fanns hon ju ändå på Åland hela tiden och man kunde lätt få kontakt med henne om det fanns behov för det. Den där tillgängligheten var verkligen en avsevärd skillnad mot innan ... när vi hade konsult. Då kunde man få vänta en månad på att få ett enkelt svar på något. Jag kunde maila neurologsköterskan och fick som svar: "Jag vidarebefordrar detta till Dr Fagius och så får han sätta sig in i det när han kommer hit nästa månad".
Okej??? En månad senare hade ju antagligen besvären gått över och frågan jag hade ställt var knappast längre aktuell. Men så gick det i alla fall till ... och därför blev jag ju så otroligt glad över att vi skulle få en permanent neurolog till ÅHS istället för en konsult.
Nu har ju ändå inte jag varit någon särskilt besvärlig patient. Alltså ... jag menar ... jag har inte haft så jätte mycket besvär och jag har sällan kontaktat neurologen. Men ändå har jag upplevt denna stora skillnad i tillgänglighet. När jag har funderat över något eller om jag velat ha hjälp med något, så har jag nu kunnat få svar i princip genast ... och det känns bra mycket bättre ... och tryggare ... än att behöva vänta i flera veckor på ett svar.
Så vad kommer hända nu? Det lät ju inte direkt som om de planerar för någon ny neurolog som är stationerad på ÅHS permanent. Kommer vi då få någon ny konsult från Uppsala igen nu istället? Det tycker jag i så fall inte alls är någon bra idé. Även om de ökar antal tillfällen mot vad Fagius hade, så blir det ändå inte tillräckligt bra. En konsult kan aldrig ge den där närheten och tryggheten för oss patienter så som en egen ÅHS-stationerad neurolog skulle ha. Det lär ju knappast heller vara särskilt billigt för ÅHS. Dels lär ju konsultarvodet vara skyhögt, plus att resekostnaderna och boendet också garanterat kostar massor.
Nå ... det lär ju garanterat bli en fortsättning på den här historien, så jag blir väl snart varse om hur min framtida vård kommer att skötas. Fast just idag så känns det tämligen dystert, för jag vill verkligen inte bli av med min underbara läkare. :-(
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar