För det mesta så funkar det ju rätt bra ändå, men sen kommer stunder då jag blir så fruktansvärt slut i benet … och då blir jag ju med ens medveten om att jag faktiskt inte är helt bra.
Jag rör mig ju inte lika mycket på jobbet längre … inte så som tidigare, då jag gick flera postrundor om dagen … så därför får jag ju inte lika ofta den där tröttheten i benet under arbetstid. Ibland händer det väl fortfarande, förstås, fast inte lika ofta som tidigare. Men däremot kommer den nog allt oftare när jag hemma … efter arbetsdagens slut. Det har hänt flera gånger när jag lagat middag, när jag tvättat, när jag diskat eller när jag utfört andra hushållssysslor efter arbetstid. Då har det bara plötsligt tagit stopp i benet.
Som idag … då hade jag tvättstuga efter jobbet. Vi måste ju få allt tvättat innan vi åker till Turkiet och eftersom det ska hinna torka också, så var jag tvungen att ta det nu i kväll. Dessutom har jag nästan lovat att ta med chokladmuffins till jobbet i morgon, eftersom det är sista dagen före min semester … så då började jag ju baka också mitt i allt.
Chokladmuffins är ju egentligen ingen betungande bakning. Det är ju bara att smälta margarin och sen ha i alla grejer och röra ihop till en smet. Hur enkelt som helst. Men det tyckte inte mitt ben. 
När jag höll på att röra ihop allt, så började jag känna hur det liksom började dra i benet och det blev allt värre. När jag höll på att fylla formarna så kändes det verkligen som om vänsterbenet inte alls orkade stå längre. Det kändes som om jag var i ett akut behov av att sätta mig ner.För att göra en slags liknelse för någon som inte förstår, så kan du tänka dig hur det skulle kännas om någon kramar om ditt ena lår och drar i det samtidigt som du försöker stå stadigt kvar och utföra dina sysslor. Det funkar ett tag, men ju längre tiden går … ju längre du kämpar emot … desto tröttare blir du i benet … desto mer mjölksyra får du … och tillslut blir du ju alldeles slut och blir tvungen att ge upp.
Så kändes det för mig. Jag härdade dock ut ända tills jag var färdig, men så fort jag fått in plåten i ugnen, så gick jag och satte mig i soffan för att vila benet tills det var dags att ta ut muffinsen 10 minuter senare. På den stunden hann jag få bort den värsta mjölksyran i alla fall, fast jag känner ändå nu att jag måste vila så mycket jag bara kan nu i kväll. Mitt ben är verkligen inte alls i särskilt bra skick för tillfället. Det är dock inte lika akut längre, men inte är det heller helt återställt.
Det lär ju dock kännas bättre i morgon bitti … så att jag bra orkar ta mig till jobbet och arbeta. I morgon är det ju dessutom den sista arbetsdagen för semestern, så då går det nog som en dans att jobba. Sen väntar ju 4 veckors efterlängtad ledighet!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar