När jag kom tillbaka från min första postrunda, så var det någon som hade pimpat min arbetsplats när jag var borta. Det var serpentiner överallt ... över datorskärmen, över tangentbordet och över stolen ... och mitt i allt så stod det en lite godisskål som var inslagen i cellofan. Tyvärr fanns inget meddelande om vem avsändaren var, så jag har ingen jag kan tacka. Jag har väl mina aningar, men eftersom jag inte är 100 % säker, så kan man ju inte fråga heller. Det skulle ju liksom bli lite pinsamt om jag hade fel. Fast glad, blev jag ju.
Det var i alla fall inte från mina närmaste kollegor, för av dem fick jag en annan present ... en bukett med färggranna tulpaner och så en flaska vin. Lite kul är det ju att bli uppvaktad ... även om jag inte fyllde jämnt.
På Facebook fick jag ju också en massa gratulationer ... över 50 stycken! Wow, liksom!
Har nog aldrig någonsin fått så många gratulationer tidigare, så det var väldigt roligt. Även om det kanske inte betyder så mycket, så blev jag ändå väldigt glad. När jag kom hem från jobbet i fredags, så fick jag prestenter från barnen och maken. Mannen hade kvällen före sagt att jag inte skulle få något på morgonen, utan att jag skulle få det senare på dagen istället ... så jag var förberedd på det. Så innan jag satte igång med matlagningen så mottog jag deras gåvor och jösses, vad glad jag blev! Viktor hade köpt en present till mig för egna pengar
... ett block med magnet på baksidan, så man kan ha det på kylskåpet. Vi har haft det tidigare, men sen det senaste blocket tog slut så har jag inte hittat något tillräckligt bra block någonstans. Men detta verkade vara ett sådant som jag ville ha, så det var en bra present. 
Sen fick jag makens present ... ett papper.
Fast det var ju inte vilket papper som helst, utan det var ett slags löfte. Han lovade mig en resa till Stockholm tisdag-onsdag med en hotellövernattning, bio eller teaterbesök och alla måltider under resan. Jag har ju tagit ledig tisdag och onsdag trots att inte barnen är hemma (de är på sportlov hos deras farmor och farfar i Helsingfors) och det var nog absolut den bästa present jag hade kunnat få! Jag älskar ju sådana nöjen och vill njuta så mycket som möjligt av livet ... och en sådan minisemester kändes precis som något jag behöver just nu ... och jag blev verkligen superglad över den presenten. I det läget hade han inte bokat annat än båtresan till Stockholm på tisdag morgon, men det andra bokade vi nu i helgen. Så ... i morgon bitti sticker vi iväg. Sen ska vi gå på teater på kvällen ... Stadsteatern och se "Lycka" och före det ska vi ju antagligen äta något gott. Sen sover vi på hotell och på onsdag förmiddag blir det väl antagligen till att knalla runt i Stockholm lite och kanske shoppa något. Sen tar vi stora kvällsbåten från Stockholm, där vi bara ska slappa och äta en god middag i Food garden ... och så kommer vi hem strax före midnatt. Det blir nog en riktigt lyxig nöjesresa med god mat och dryck och så då teaterbesök. Bara jag och maken ... med lite kvalitetsvuxentid utan barn. Blir nog verkligen toppen kul!
Som jag nämnde tidigare, så är barnen i Helsingfors den här veckan. Svärföräldrarna kom hem till oss och "rövade" bort dem igår.
Faktiskt så kändes det rätt jobbigt att säga adjö ... särskilt till Amanda. Hon hade tårar i ögonen när hon gick och det kändes INTE roligt.
Men, men ... de kommer säkert få det jätte kul ... och så kan vi ju höras på telefon och Skype.Det kändes enklare att lämna bort barnen tidigare ... innan Amanda började få ett vidare tidsperspektiv och började förstå innebörden mer och började känna en större och djupare saknad. Då var det enklare att lämna bort henne. Dessutom brukade vi oftare lämna bort dem förut, vilket ju gjorde att man var mer van. Nu var det ju flera år sedan jag och maken var utan barnen så här länge och därför känns det extra jobbigt. Tidigare brukade vi nog hitta på något ensamma varje år, men nu har det inte blivit av de senaste åren. Därför känns det tungt och konstigt att inte ha barnen hemma på så många dagar (först på fredag kommer de hem).
Jag tror ju dock att det är bra för både oss och barnen att vara ifrån varann så här ibland. Vi borde nog göra det oftare egentligen. Tror att alla mår bättre av det i längden ... och barnen TRIVS ju med deras farmor och farfar, så det går nog bra ändå. Fast visst saknar vi varann ...
Det är ju bra ändå att vi nu har den här Stockholmsresan i morgon, för då kan jag nog koppla bort saknaden en del och tänka på annat. Det blir nog bra, det ... och så är det ju snart fredag sen och jag får återigen kramas och pussar med mina barn ... och kommer förhoppningsvis vara glad och mer utvilad.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar