Nu har ju skolorna börjat igen efter sommarlovet och på ett sätt kan jag tycka att det är rätt skönt när det blir mer vardagsliv igen. Jobb ... skola ... middag ... kvällsaktiviteter och diverse möten hör vardagarna till nu och sedan blir det andra aktiviteter på helgerna. Vi har rätt många helger inbokade redan. Jag gillar god planering, så det passar mig rätt bra att veta långt i förväg vad som kommer hända eller vad vi ska göra. Blir sk*tnervös av att inte veta i förväg. Inte för att jag behöver veta var sekund av mitt liv, men jag vill åtminstonde vara liiite förberedd och om vi ska resa någonstans så vill jag gärna att resan ska vara bokad i hyfsat god tid. Annars känner jag mig supernojjig och tjatar nästan ihjäl min omgivning (hm ... mest maken, då). Fast så fort saken är fixad ... eller planerad ... så blir jag lugn och slutar upp med att oroa mig.
Nu låter jag väl som värsta tråkiga personen, som hatar allt vad spontanitet heter? Men så är det inte alls. Jag älskar spontanitet och oförutsedda händelser eller överraskningar ... om det är bra sådana ... och så länge de inte krockar med andra viktiga och planerade saker. ;-) Visst kan jag ju ändra i min planering hux flux. Det kan jag absolut göra. Om någon får för sig att vi ska gå på bio en kväll eller att vi plötsligt blir bortbjudna ... visst kan jag då vara flexibel och till och med bli glad över att få göra något annat än vad jag egentligen hade tänkt mig.
Det är mer annan planering jag oroar mig över ... som om vi ska iväg på någon resa och då behöver boka den eller om jag om maken ska iväg på något och vi inte har fixat barnvakt ... eller om vi behöver storhandla ... eller om vi behöver svara på något inom en viss tid. Det är sådana saker jag kan tycka är lite jobbiga och som jag gärna vill ha planerat i rimlig tid. Fast vanlig vardagsspontanitet tycker jag om.
Egentligen kan jag känna i livet borde präglas av ännu mer spontanitet. Jag vet ju själv att jag är alldeles för styrd av rutiner och planerade händelser så det knappt finns något rum för spontaniteten. Fast om man skulle boka tid för spontana händelser ... hur spontant blir det DÅ?Ibland kan jag dock tänka att man borde göra något alldeles helgalet ... och superspontant. Kanske inte något knäppt eller olagligt, men ändå så pass spontant att det är utöver mina normala ramar, liksom. Något jättespontant, som ändå är rätt normalt. Hm ... vaddå svensk, liksom? Vill vara spontan på ett normalt sätt ... så där mitt emellan och lagom. Haha! Jo, jo ... nog är jag svensk, alltid. Lagom är bäst. ;-)
Jag vet väl inte riktigt vad jag tänker mig för spontana saker, men kanske något mer spontant än att köpa en ny tröja i alla fall.
2007, så åkte vi ju lite spontant till Las Vegas, förstås. Planerade och bokade resan 6 dagar före flyget gick. DET var väl spontant i alla fall ... och det är väl lite mer sådana spontana upplevelser som jag pratar om. Att göra något crazy, men inte för helsjukt ändå.
Fast man är ju ändå alldeles för tråkig, så det blir nästan aldrig av att man gör några sådana där plötsliga infall. Jag tror ju dock att man skulle må bättre av att inte leva så inrutat 24/7 ... och leva på ett lite mer spontant sätt. Fast jag skulle nog inte trivas med att leva spontant för jämnan. Jag känner en stor trygghet i att ha planering med i mitt liv. Vill ju inte att spontaniteten ska få övertaget. Men nog kunde det vara bra med liiite mindre struktur och ordning.
Nå ... apropå planering, så åker vi till Sverige ikväll och blir borta hela helgen, typ. Vi ska ju testa vår nya bil lite grann ... och så passar vi ju då på att hälsa på pappa. Så blir det väl att kolla lite i affärer. Fast annars har vi inga direkta planer.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar