Den senaste helgen spenderade jag med att plugga. Från morgon till kväll höll studierna mig fullt sysselsatt. Det blev väl ca 9 timmars studier på lördagen och antagligen lika många på söndagen.
Egentligen hade jag bara tänkt plugga på lördagen ... men det var innan jag upptäckte hur bra det gick ... hur långt jag kom på så kort tid ... och att det faktiskt inte var riktigt så svårt som jag innan hade trott. Plötsligt insåg jag att det faktiskt skulle finnas en möjlighet att hinna klart med den första inlämningsuppgiften en bra bit före deadline ... om jag bara jobbade lite intensivt, så ...
Kursen i Digital bildbehandling, har jag innan inte tänkt som någon jätteomöjlig bedrift att klara av, eftersom jag har så pass mycket förkunskaper och eftersom deadline för uppgifterna är rätt så flytande.
Men den här andra kursen ... Internetpublicering och webdesign (eller rättare sagt, Internetpublishing and webdesign, eftersom den är helt på engelska) ... kändes betydligt svårare. Dels har jag i princip inga förkunskaper, allt är på engelska, deadline på uppgifterna är väldigt strikta och det mesta i den kursen känns väldigt hårt reglerat. MEN ... det är ändå något som jag verkligen skulle vilja lära mig och jag tror att det är något jag kan ha nytta av i framtiden. Därför ville jag ändå testa och se hur pass långt det bär mig. Fast visst tänkte jag rätt intensivt att jag nog tog mig vatten över huvudet när jag tackade ja till att påbörja den kursen.
Så släpptes den första inlämningsuppgiften förra veckan och efter att jag läst vad den skulle innehålla, så kände mig inte direkt lugnare. Jag fick mer en tanke av att : "HUR i hela världen ska jag kunna göra något sådant! Det kommer ju ALDRIG gå!"
Men ... så tänkte jag ändå att jag skulle ge det ett försök och började läsa de väsentliga kapitlen i boken. Direkt efter frukosten satte jag igång.
Efter att jag kommit någon sida fram, så märkte jag hur enkelt allt flöt på. Boken var liksom helt och hållet engelska, men ändå förstod jag i princip allting. Det kändes nästan som att läsa på svenska. Jag förstod ju verkligen vad som stod ... inte bara textmässigt, utan även innehållsmässigt. Trots att allt egentligen var väldigt nytt för mig, så förstod jag ändå vad som menades.
Efter att jag läst något kapitel, så kände jag mig redo att gå till datorn för att testa en slags "manual" som fanns i boken. Det stod steg för steg hur man skulle göra, så det borde jag väl klara av, tänkte jag.
Först gick det förvånansvärt enkelt, men sen blev det plötsligt inte alls som i exemplet i boken ... och i efterhand, så kan jag nog tycka att det var rätt bra. "VAD är det för FEL?", frågade jag maken (som ju är rätt bra på datorer). Då sa han att jag skulle kolla igenom allt noga och se vad jag missat, för antagligen hade jag inte gjort EXAKT som i boken. Och mycket riktigt ... jag hade ju missat ett tecken. "Heureka!"
Så då lärde jag mig att felsöka också ... vilket jag hade stor nytta av när jag senare påbörjade min inlämningsuppgift.
 |
| Böckerna till Webdesign-kursen |
När allt flöt på så pass bra och när jag sen läst klart alla kapitel som hörde till, så kände jag mig riktigt sugen att börja jobba med uppgiften. Jag satte då igång och trots att jag egentligen hade tänkt ha en nästan studiefri söndag, så blev det istället MASSOR av plugg. Jag tog bara en kort paus när jag var med Amanda till stan en sväng. Men annars satt jag nog mestadels vid datorn och jobbade med inlämningsuppgiften.
Jag blev så förvånad att det gick så pass enkelt. Var inte alls så svårt som jag innan hade trott och plötsligt började jag se framför mig att det faktiskt skulle LYCKAS!
Vid 20-tiden lade jag dock av för kvällen och ägnade återstoden av min helg med att se på film. Det var rätt avkopplande efter en intensiv studiehelg.
Sen hände något otroligt förvånande ...
Min måndag igår, var som de flesta av mina måndagar ... dvs fylld av kroppsvärk, frossa och extrem seghet, vilket är biverkningarna av min bromsmedicin. Ändå jobbade jag ju hela dagen ... precis som jag alltid brukar göra. Dock brukar jag i vanliga fall göra så lite som möjligt på måndagskvällarna. Jag brukar bara sitta i soffan och slökolla på TV eller spela lite menlösa spel på Facebook. Men inte denna måndag!
Igår kväll, när jag slog på datorn hemma, så öppnade jag istället direkt upp mitt skolarbete och började jobba!!!???
Jag hade ju kommit så långt och så kände jag mig väldigt nyfiken på att få se slutresultatet. Helt plötsligt "glömde" jag bort alla jobbiga biverkningar och var helt och hållet fokuserad på det där arbetet. Jag ville bli klar. Jag ville se hur det blev ... efter att allt var klart ... och när allting funkade som det skulle. Jag ville bli färdig!
När jag så stängde av datorn strax efter 23, så kände jag mig bara så fruktansvärt lycklig och otroligt imponerad över mig själv.
Utan i princip någon förkunskap alls, så hade jag så gott som slutfört den första inlämningsuppgiften. Jag var KLAR! Det enda som återstod var att se över allt och kanske redigera lite smågrejer om jag kände för det. Helt otroligt! Det hade jag liksom aldrig trott före helgen ... när jag läste instruktionerna för uppgiften.
Det var faktiskt nästan så att jag kände mig lite gråtfärdig. HUR hade jag lyckats med detta??? I det ögonblicket, så kände jag mig oerhört stolt över mig själv. Jag, som innan hade känt mig så osäker inför den där kursen, kände nu istället hopp ... hopp, om att jag faktiskt kanske kommer greja den här kursen.
Man klarar nog mer än man tror ... bara man ger sig den på det. Man kan ju alltid försöka i alla fall och se hur långt det går. Just nu känner jag mig alla fall otroligt peppad att fortsätta mina studier.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar