måndag 24 februari 2014

Lurade mig själv

Jag kollade på lite gamla bilder och hittade bland annat den här bilden på mig:


Den togs när vi var på Madeira på bröllopsresa år 2001.
Som de flesta säkert kan se, så bar jag på rätt så många extrakilon då. Men det lustiga är att jag faktiskt inte visste om att jag var så pass tjock som jag var. 
Ok ... jag visste väl att jag inte var mager och att jag vägde lite för mycket. Men ändå trodde jag då att jag faktiskt var rätt nära vad som är "normalt". Jag KÄNDE mig inte särskilt tjock och tyckte jag såg rätt bra ut när jag tittade mig i spegeln.
Men jösses, vad förvånad jag blev när jag sedan såg bilderna efteråt. Jag var ju inte ALLS smal! Hur kan man bedra sig själv så? Som någon slags tvärtomanorexi. 

Antagligen ville jag väl inte riktigt erkänna för mig själv att jag var så överviktig. Och dessutom jämförde jag mig väl med det fettberg jag hade varit 10 år tidigare, då jag vägt ca 10-12 kg mer än på denna bild. 
Men faktum var ju att det ändå inte var mer än så till min maxvikt och det fattade jag nog inte då. Jag trodde verkligen att jag var bra mycket smalare, men nu i efterhand så kan jag ju se att jag var långt ifrån smal.

Just nu väger jag nästan 30 kg mindre än vad jag gjorde när den här bilden togs. Nästan 30 kg!
Jag kan knappt förstå det, faktiskt, eftersom jag inte riktigt såg den perioden som någon tjockperiod i mitt liv. 
Jag var bra mycket större än vad jag trodde och när jag sedan såg bilderna så insåg jag ju hur mycket jag ljugit för mig själv.

Idag har jag mycket bättre självinsikt. Idag skulle jag knappast kunna lura i mig själv att jag är smal om jag i själva verket väger 80 kg. Jag är mer medveten nu och ljuger inte längre för mig själv.
Kanske är det därför som jag kunnat gå ner så bra också? Och kanske är det därför som jag är så bra på att behålla vikten efter att jag nått mitt mål?
Jag är medveten, har kontroll och jag ljuger inte för mig själv. 
Man måste vara ärlig, för annars kanske man plötsligt hamnar där igen och intalar sig själv att man inte alls är tjock ... och att den där bakelsen man åt till efterrätt inte räknas eftersom den hörde ihop med maten. 
Är man tjock, så är man ... och ALLT man stoppar i sig räknas! 

                                                  -Åsa

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar