Jösses! Tänk att min förstfödde börjar högstadiet efter sommaren! Jag kommer vara mamma till ett högstadiebarn! Himlar, vad konstigt det låter!
Inte hade man väl trott att det skulle gå så här fort. Han började ju 1:an nyss, men nu ska han plötsligt börja 7:an! Vart har alla de här åren tagit vägen?
Snart tar han väl studenten? Gifter sig? Skaffar barn?
Det är verkligen sjukt vad fort åren går ... särskilt sedan barnen började skolan. På något konstigt sätt, så tyckte jag att tiden på dagis kändes mycket längre. Men sedan skolan började så tycker jag att tiden bara rusar fram och åren går superfort ... 1 årskurs, 2 årskurser, 3 årskurser ... och så plötsligt är det dags för den 7:e årskursen.
Kanske kändes dagistiden så mycket längre eftersom man var mer delaktig i barnens liv på den tiden. Man hämtade och lämnade på dagis, man var med dem mer på kvällen och de var för det mesta hemma och kollade på Bolibompa tills det blev läggdags. Man umgicks på ett annat sätt då ... mer intensivt, kan jag tycka. Kanske är det en orsak till att tiden då kändes mycket längre?
Nu är ju barnen mer självständiga. De fixar en massa på egen hand, är ofta borta på kvällarna, man behöver inte hämta eller lämna dem (om inget särskilt bestämts) och de behöver inte särskilt mycket tillsyn. Då går dagarna väldigt fort och åren bara far fram som en virvelvind.
Så står vi här nu ... som blivande högstadieelevsföräldrar ... och tycker mest att allt bara känns jätte märkligt. Hur kunde det gå så här fort?
Hur som helst, så var vi ju då på det där mötet ikväll. Ett möte som skulle handla om valen till 7:an, klassindelningar och annan nyttig information om skolan och högstadiestarten.
Det var en väldigt stor uppslutning, måste jag säga. När vi var på informationsmöte om språkvalen inför årskurs 5, så var det bara ett fåtal föräldrar som kom dit. Men till detta möte var det massor av föräldrar som kom. Antagligen fann de detta som mer intressant och viktigt?
Sen tror jag att många var lite nyfikna på hur klassindelningen skulle se ut. Det var ju jag också. Språkvalen hade vi nog rätt bra koll på, men hur skulle klasserna delas in? Hur många skulle de bli i varje klass?
När vi så fick reda på klassfördelningen, så tänkte jag direkt: "Vi är nog OTROLIGT bortskämda här på Åland". Det är nämligen så att alla elever från Övernäs och Ytternäs (de två skolor som slås ihop) kommer att få färre klasskamrater när de börjar i 7:an än vad de har idag! Max 16 elever per klass, kommer det bli! Egentligen 15,5 elever per klass, men eftersom det inte finns några halva barn, så blir det vissa klasser med 15 elever och vissa med 16. Enormt lyxigt, kan jag tycka!
När jag gick i högstadiet så var vi 27 elever i klassen och inte tyckte jag att vi hade några jättestora problem. Vi hade ju inte full klass under alla lektioner, utan hade vissa uppdelningar beroende på vad man läste, så nog funkade det bra.
Jag tycker nog att det känns rätt absurt med så små högstadieklasser. Onödigt lyxigt, kan jag tycka. Men visst ... det är säkert skönt för barnen med så små klasser. Ja, för lärarna också, förstås. Mindre stök, kanske? Men jag tycker ändå personligen att det nog känns rätt märkligt.
Att HÄR klaga på för stora klasser, har man absolut INTE fog för. Nej, jag som är uppvuxen i Sverige, kan nog faktiskt bli rätt häpen över den här Åländska klassindelningen. De flesta klasser är verkligen riktigt små. Om man fördubblade antalet elever i Amandas klass (hon går i 3:an), så skulle de bli ungefär lika många som vi var i min klass när jag var i samma ålder. Så därför kan jag nog tycka att dessa små klasser känns otroligt små.
Jag trodde på något sätt ändå att de skulle ha lite större klasser i högstadiet, men uppenbarligen kommer det inte bli så. De är idag 18 elever i Viktors klass och jag hade ju lite inbillat mig själv att de skulle bli fler i klassen när han började 7:an, men istället kommer de nu att bli färre. Inte helt väntat, kan jag tycka.
Men, men ... skönt för eleverna, förstås ...
Inom en snar framtid ska i alla fall en del val göras. Vi ska fylla i vilka tillval eleverna vill ha (om de ska fortsätta läsa finska och om de vill lägga till ett ytterligare språk eller inte) och så ska barnen välja vilka tre kompisar de gärna vill ha med sig till samma klass.
Sen har jag för mig att vi får reda på klasserna i maj. Det blir ju lite spännande, fast Viktor känner nog till de allra flesta eftersom han känner folk från båda skolorna.
Angående det där med språkvalet, så tyckte jag att studiehandledaren (eller vad hon nu var), var alldeles för diplomatisk ... helt i modell med dagens curlinganda som råder.
Det är nämligen så att det precis har blivit fastställt att de som läser språk på högstadiet (utöver de obligatoriska språken, som svenska och engelska), ska bli premierade på något sätt när de sen söker till gymnasiet. Det är dock inte klart än på vilket sätt de ska bli premierade, men någon fördel ska de få. Så det berättade hon om på mötet. Hon sa att de skulle bli premierade, så att det skulle bli som en morot att läsa språk. Det innebär ju att de får fler läxor och fler prov än de som väljer att inte läsa språk, så med denna extra premiering kanske de skulle känna att det faktiskt var lite värt allt slit. Hon sa ju dock att man ännu inte visste exakt hur denna premiering skulle gå till. Fine, by that ...
Men sen frågade någon förälder om hur det då skulle bli med de som inte ville läsa något språk. Kommer de då få svårare att komma in på de gymnasieutbildningar som de önskar?
Och DÄR började hon uttala sig på ett sätt som jag inte alls gillar ... nämligen det diplomatiska curlingsättet ... att vara alla till lags. För då svarade hon att "Nja, den där premieringen kommer nog inte vara särskilt stor, så den kommer nog knappt märkas. Man kommer nog tänka: "Va' blev det inte mer än så?"
Öh ... först säger hon att man kommer premieras, men sen säger hon att premieringen inte kommer ha någon betydelse ...???
Hon har liksom inte någon aning om hur själva premieringen kommer se ut och då borde hon absolut inte ha delgett sina egna funderingar angående det. Hon borde helt enkelt ha svarat att hon bara vet att språk kommer premieras, men inte på vilket sätt och att hon därför inte kunde svara på den frågan. Men istället hittade hon på ett eget svar bara för att försöka vara alla till lags. Men då kände ju jag att hon lite nedvärderade de som väljer språk, eftersom hon menade att det egentligen skulle vara nästintill meningslöst. "Den där premieringen är ju ändå bara på låtsas eftersom den kommer vara betydelselös i det stora hela".
Jag vet ju dock att den faktiskt kommer HA någon betydelse och att hon endast försökte minimalisera dess betydelse för att tillfredställa de som inte kommer välja språk. Men själv känner jag ju att sådan inställsamhet är något obehaglig. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, så varför försöka få folk att tro att just det faktiskt är möjligt?
Jag blev faktiskt rätt irriterad över hennes påhittade svar. Hon borde absolut inte ha sagt någonting alls i det fallet eftersom kriterierna för den där premieringen inte ännu är helt fastställd.
Nå ... det ska i alla fall bli lite spännande, det här med högstadiestarten ... och Viktor tycker nog att det kommer bli rätt skönt att nu hamna i Amandas skola. Han får ju mycket närmare till skolan nu och kommer därmed få sovmorgon på morgnarna. Det tror jag han ser fram emot.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar