Själv, tycker jag inte att jag blev särskilt lik varken mamma eller pappa, men om jag ska säga vem jag liknar mest, så skulle svaret i så fall bli pappa. Mina drag är mer lika hans ... stora ögon, rund näsa och en hyfsat stor mun. Fast egentligen tycker jag nog att jag är mer lik min ena farbror än vad jag liknar pappa.
Så har jag fräknar också ... något som ingen av mina föräldrar fick, vilket ju är lite märkligt. Men antagligen finns det väl då någon annan förfader som jag fått de generna ifrån?
Så har jag då mina egna barn. Båda två har ärvt mina stora ögon och även ögonfärgen påminner en hel del om min. Men annars så är väl sonen mer lik sin pappa, skulle jag tro.
Dottern är däremot som en kopia av mig ... åtminstone om man ska tro på vad alla säger. Alla ... verkligen ALLA säger att hon är jätte lik mig.
Inte vet jag väl om jag själv tycker att vi är så extremt lika. Alltså ... visst har vi ju lika drag ... men kopia av mig??? Nja ...
Fast vi måste väl ändå vara så pass lika att folk hajar till och måste påpeka det så fort de för första gången träffar oss tillsammans.
"Det går inte att ta miste på vem som är mamman", "Jag såg direkt att du var Amandas mamma för ni är så otroligt lika", Hon ser ju ut precis som du", "Hon är en kopia av dig", "Oj, vad ni är lika!" är sådant som jag får höra ideligen ... så fort jag visar upp mig tillsammans med dottern, typ.
Den här veckan har dock varit extrem, för sedan i söndags har jag fått höra sådana här saker vid flera olika tillfällen ... personer som sagt detta helt oberoende av varandra.
I söndags var det min sångpedagog som hajade till när hon såg Amanda och sa: "Men hon ser ju precis ut som du!". Sen kom Amanda på besök till mitt jobb idag och när vi var på eftermiddagsfika i matsalen, så fick vi höra att hon såg ut som en kopia av mig.
Fast den roligaste kommentaren fick jag efter att jag postat den här bilden på Facebook:
Då var den en vän som gav mig den här kommentaren: "Herreminje, man skulle kunna tro att du har gjort henne alldeles själv, hon är ju så himla lik dig."
Haha! Jag, tyckte den var så himla rolig! :-D
Jag tror min kära dotter nästan börjar tycka att detta är lite tjatigt. "SÅ himla lika är vi väl ändå inte?" sa hon idag. Fast likheten måste nog ändå vara tämligen uppenbar eftersom alla verkar se den.
Själv tycker jag det är lite roligt, faktiskt, fast vet inte om dottern håller med om det. När hon var yngre så sa hon att hon ville se ut som jag när hon blir vuxen, fast jag är inte så säker på att hon tycker så längre. Det verkar ju dock som om den risken är ganska stor, för det verkar på något sätt som om hon blir alltmer lik mig ju äldre hon blir.
Apropå likheter till sina föräldrar, så vet jag ett slående exempel på detta ... nämligen Dan och Lars Ekborg. Jag kollade ju mycket på gamla svart-vita filmer när jag var yngre och där var ju ibland Dans pappa, Lars med. Han dog ju hyfsat ung, har jag för mig, men så började sonen Dan ge sig in samma bransch ... och första gången jag såg Dan Ekborg, så trodde jag att det var hans pappa.
Kolla själva hur lika de är ...
Lars Ekborg
Dan Ekborg
Nu är det dock svårt att hitta riktigt likvärdiga bilder på dessa två, eftersom de levt under lite olika tider + att jag mest hittade nyare bilder på Dan, vilket innebär att han på dem bilderna är en del äldre än vad hans pappa var på bilderna av honom. Men när man ser dem på film, så tycker jag att likheten är otroligt slående.
Jag tycker i alla fall det är rätt fascinerande att man kan bli så där lik sin ena förälder. Man får ju trots allt generna från båda.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar