Igår var jag hemma med Amanda eftersom hon blev magsjuk i början av veckan och då loggade jag in på web-plattformen för Webdesign-kursen jag läser. Den senaste tiden har jag fått lite obehagskänslor när jag loggat in där. Vet inte riktigt varför, men kanske mycket för att kursen känns så hemskt strikt och lärarna känns väldigt strikta och jag är kanske lite rädd för att göra fel? Den första inlämningsuppgiften fick jag dessutom backning på, eftersom jag missat en del väsentliga saker. Först tog det en hel evighet att få den granskad och sedan när en lärare väl kollat igenom den, så fick den underkänt. :-( MEN ... jag lärde mig ju massor på det, för nu vet jag hur jag själv kan kontrollera om den är korrekt utförd, så då kan jag enkelt åtgärda felen innan jag lämnar in uppgifterna.
När jag fick reda på backjobbet, så höll jag precis på att slutställa den andra inlämningsuppgiften. Därför blev det så att jag jobbade parallellt med båda uppgifterna ett tag och så lämnade jag in dem så gott som samtidigt.
Hur som helst, så kollade jag då in på plattformen igår och tänkte snabbt checka av om min andra uppgift hade gått till granskning än. Då upptäckte jag direkt att den var borta från första sidan ... något som hände med den första uppgiften efter att den granskats färdigt. Kan den redan vara klar? tänkte jag, och sökte sen upp uppgiften.
Jo ... mycket riktigt ... uppgiften var färdiggranskad ... OCH den var GODKÄND! Inget backjobb eller något. Den blev godkänd med en gång och läraren tyckte att jag hade gjort ett bra jobb! Hur glad var inte jag för det, då?
Så tänkte jag att jag samtidigt skulle kolla om min första uppgift också blivit granskad efter min redigering ... och jo ... det hade den ... och nu lyste det grönt även där (den lyste rött innan). Tala om att jag blev lycklig när jag såg den där gröna färgen. Godkänd! Yes!
Så nu hade båda mina uppgifter blivit godkända ... i en kurs där det mesta faktiskt är rätt nytt för mig och dessutom går 100 % på engelska. Hur bra är inte det på en skala? Jag känner mig verkligen sjukt stolt över det.
Sen kom nästa glädjerus idag. Igår kväll jobbade jag nämligen med den andra inlämningsuppgiften i Digital bildbehandling. Jag kollade först på den 7:e lektionen under dagen, då jag var hemma med Amanda, och sen började jag jobba med bilden efter att barnen lagt sig på kvällen. Ville ju helst kunna jobba så ostört som möjligt.
Denna uppgift gick ut på att alla skulle förändra samma bild på samma sätt. Vi fick en bild på flicka och så fick vi tre uppdrag att utföra:
1. Ta bort frissigheten i hårets ovansida
2. Öka kontrasten genom att lägga på ett justeringslager
3. Byt färg på rutschkanan från gul till röd (också genom att lägga på ett justeringslager)
Det svåraste med den här uppgiften var absolut att maska fram grässtråna i rutschkanans nederkant. Rutschkanan skulle ju vara röd under medan grässtråna fortfarande skulle vara gröna och eftersom grässtrån är väldigt tunna, så var det minst sagt pilligt att få det realistiskt. Var tvungen att zooma mycket och sen gå väldigt långsamt fram. Babysteps, som man säger. Små, små steg. Det var absolut det moment som var allra mest tidskrävande.
Men strax efter midnatt, så hade jag i alla fall lyckats åstadkomma en bildredigering som jag var hyfsat nöjd med och som jag faktiskt vågade skicka in för granskning.
Här är en före/efter-bild på bilden jag fixade till:
Bilden är dock kraftigt förminskad här.
Den senaste inlämningsuppgiften tog ganska precis en vecka att få färdiggranskad, så jag hade väl lite ställt mig in på något sådant även denna gång. Därför blev jag väldigt förvånad när jag idag på förmiddagen fick ett mail från en i lärarteamet, då hon skrev att bilden blivit godkänd!
HUH???!!!! Mitt hastverk (förvisso flera timmars koncentrerat arbete) gick igenom granskningen med en gång och godkändes bara ett fåtal timmar efter att den lämnats in. WOW! Såååå himla kul!
Så nu hade båda mina uppgifter blivit godkända i den kursen också, vilket innebär att jag kommit halvvägs i båda kurserna.
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag hade förväntat mig i början av den här terminen. Två högskolekurser om 7,5 poäng vardera = 50 % = halvfart och samtidigt jobba heltid = 150 procents arbetsbörda. Jag tänkte nog mest: "Hur ska det här gå? Jag ger det ett försök och kanske jag klarar av bildbehandlingen hyfsat bra eftersom jag har så mycket förkunskaper? Så får jag väl se hur det kommer funka med web-designkursen? I värsta fall så blir jag väl underkänd, men jag kan ju åtminstone försöka."
Det var väl lite så som jag tänkte. Fast innerst inne så tvivlade jag nog rätt ordentligt. Jag har ju liksom aldrig läst på högskola tidigare och tänkte nog att jag tagit mig vatten över huvudet. Att jag dessutom skulle plugga i så pass snabb takt samtidigt som jag skulle jobba heltid ... det kändes rätt läskigt och egentligen trodde jag nog att det var en ohållbar situation. Fast jag ville ändå ge det ett försök ... nu, när jag äntligen faktiskt kommit in på något.
Nu har det så gått halva tiden och plötsligt känner jag mig superpositiv och ser mina första högskolepoäng inom ett absolut räckhåll. Studierna går otroligt mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på. Jag har lyckats lämna in alla uppgifter i tid och nu har även alla uppgifter blivit godkända. Wow! Fattar knappt alls hur jag klarat av detta.
I min livssituation, så tror jag ärligt talat att få personer skulle palla av i detta tempo och med detta resultat. Jobb 100%, studier 50%, hem (och allt som hör till det), familj, sången (tar ju sånglektioner) och så har jag förstås min MS.
Jag kan inte annat säga än att jag är oerhört stolt över mig själv! Det går ju så mycket bättre än vad jag hade trott och förhoppningsvis kommer jag till sommaren ha fått mina första högskolepoäng. Just nu känns det verkligen superkul och jag är mycket mer positiv än innan.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar