torsdag 28 november 2013

Jag börjar visst svalna ...

Nu har  halva familjen varit sjuk och febrig under några dagar, så när jag igår kväll började känna mig lite risig tänkte jag ju att det kanske nu var min tur. Jag hade ont i huvudet och ont i halsen, symptom som inledde sonens förkylning.
Jag får ju dock väldigt sällan feber nu för tiden. Det brukar bli typ vart femte år. Men nu är det ju så att jag senaste hade feber i mars 2008, vilket ju innebär att det är mer än 5 år sedan dess och därför är jag nog lite mer på min vakt nu och tänker att det faktiskt skulle kunna ske när som helst. Det är liksom inte lika avlägset som det hade varit om jag hade haft feber förra året eller för två år sedan. Nu är jag mer beredd.
Därför tänkte jag då igår att jag skulle kolla tempen eftersom jag faktiskt kände mig rätt kass. Jag trodde faktiskt att det kunde finnas en möjlighet eftersom jag kände mig nästan som febrig. Ont i kroppen. Ont i huvudet. Ont i halsen, och allmänt seg.
Men döm om min förvåning när jag kollade på mätaren och det visade sig att jag endast hade 35,9 grader!!??? What??? Inte ens 36 grader, liksom. Så låg temperatur har jag mig veterligen aldrig någonsin haft.
Nog för att jag alltid brukar ha rätt låg temp, men den brukar ändå hålla sig kring 36,8 grader. Men nu låg temperaturen under 36. Jag blev verkligen riktigt förvånad och maken blev nog också lite förbryllad för han började direkt att googla på företeelsen med väldigt låg kroppstemperatur.
"Informationen" han hittade, var i alla fall att det inte är normalt med kroppstemperaturer under 36. Normaltemperaturer kan ju skifta från person till person, men under 36 grader ska den inte ligga.
Man kan dock få sänkt kroppstemperatur om man är dement och den kan även sjunka efter klimakteriet, men på de punkterna kan jag nog inte riktigt räkna in mig i.
Nog för att jag kan känna mig glömsk och virrig ibland, men dement är jag nog inte riktigt än. ;-)
Inte har jag kommit in i klimakteriet än heller och definitivt inte förbi klimakteriet, så den anledningen håller inte heller.
Men sen hittade han något som nog mer kunde passa in på mig. Man kan tydligen få sänkt kroppstemperatur om man fått lägre ämnesomsättning eller under svält.
Jag har ju gått ner i vikt en del och eftersom jag vägt så pass lite, men fortfarande har velat tappa mer i vikt, så har jag ju inte ätit särskilt mycket de senaste månaderna.
Inte tycker jag väl att jag har svultit, direkt, men visst kan jag ju erkänna att jag vissa dagar har haft ett hyfsat lågt kaloriintag som nog kan ha hjälpt till med att sänka min ämnesomsättning.
Så jag gissar ju att min kosthållning ... hur varierad den än må ha varit ... är orsaken till min låga temperatur.

Så ... jag borde väl antagligen börja äta lite mer igen. "Ät mer så kommer du må bättre! Du äter för lite!", är väl ord som en matälskare som jag, egentligen drömmer om att få höra. Jag VILL ju äta massor. Jag VILL ju äta mer än jag gör. Nu har jag ju dessutom nått min målvikt och behöver inte längre gå ner.
MEN ... det är inte lika lätt som det låter. Hur mycket jag än skulle vilja öka på mina portioner eller hur mycket jag än skulle vilja äta lite godare frukostar eller mellanmål, så vågar jag inte riktigt. Inte än. Jag är så otroligt rädd för att gå upp massor i vikt igen, så därför vågar jag inte äta för mycket innan jag känner mig helt trygg med att jag har kontroll över kosten och klarar av att behålla vikten utan att gå upp. Jag vill ha kontroll innan jag vågar öka på mitt matintag mer. Nu är det ju dessutom snart den värsta kalorimånaden på hela året, så därför vågar jag verkligen inte äta mer än nödvändigt på vardagarna. Kanske att det kommer kännas lättare sen efter jul? Kanske att min orolighet kommer släppa mer då? Men just nu känner jag mig hyfsat nojig över den här kommande högtiden, så därför vågar jag ännu inte börja äta så mycket mer.
Visst VILL jag ju äta. Och visst HAR jag ju börjat öka doserna något och har börjat "fuska" lite mer. Men det får nog allt gå i väldigt små steg, för jag är verkligen livrädd för att gå upp i vikt igen. Jag vill ju inte behöva gå på diet med jämna mellanrum, utan jag vill kunna leva som normalt och ha den vikt som jag trivs med utan att gå upp och utan att känna "tvånget" att behöva gå ner.

1 kommentar :