Innan vi blev tillsammans, så var jag nog ganska ... hm ... mycket ... självisk och var nog hyfsat bortskämd. Jag var ju pappas enda barn och fick nog för det mesta styra som jag ville och fick göra allt på mitt eget sätt. Men när jag blev tillsammans med maken så fick jag lära mig att kompromissa. I början var det nog lite svårt, men jag lärde mig rätt snabbt ändå ... och jag upptäckte faktiskt att det kunde vara rätt skönt att inte bestämma allt hela tiden. Jag lassade då över en hel del av besluten på honom helt och hållet istället. Huvudsaken var att jag fick bestämma över de saker som jag tyckte var viktigast. ;-)
När jag var yngre så hade jag ingen bästa kompis. Det har jag aldrig haft ... aldrig någon tjej-kompis ... så som många andra hade. Jag hade klasskompisar, men sen var jag mest ensam efter att skoldagen tog slut.
Jag önskade ju många gånger att jag hade haft en riktig bästis ... en sån som man kunde vara med närhelst man ville. En bästis man kunde hitta på saker med och som man kunde prata med om allt. Men så blev det aldrig.
När Internet kom, så öppnades dock en hel värld av nya möjligheter för mig. Plötsligt hittade jag ett sätt att ta kontakt med folk ... och att bli kontaktad. Plötsligt fick jag en massa vänner att prata med. Helt underbart för en person som är lite blyg, som jag är. Idag har jag en massa underbara nätvänner ... sådana som jag "pratar" med om lite allt möjligt ... och det är verkligen jätte roligt. Fast ... de finns ju bara inne i datorn, tyvärr.
Maken är ju min första och enda "riktiga" bästa vän. Vill jag prata om något, så pratar jag med honom. Vill jag hitta på någonting, så vill jag göra det med honom. Får jag höra något skvaller, så berättar jag det för honom först. Han är verkligen min absolut bästa vän. Det finns ingen annan och har aldrig funnits heller.
I MORGON - OM JAG FICK TIO MILJONER
Vinn valfria underkläder (max 200kr) från Evas underkläder på min blogg :)
SvaraRaderaNär jag var liten hade jag bästisar, det har ändrats genom åren, fick nya bästisar i olika skeden i mitt liv.. just nu har jag ingen bästis tjejkompis vilket jag sörjer lite då det faktist är skönt och ha en tjejkompis och tjöta med .. men känner som dig att min man är min bästis med, vi pratar ju om allt.. och nätkompisar de är bra de med ;-) .. Men saknar ändå en nära vännina att dela roliga saker med.. får ta och leta reda på en =)
SvaraRaderaJa, vi får leta rätt på en bästis, Anna. ;-) Men det är nog inte lika lätt när man är vuxen.
SvaraRaderaPå ett sätt kan jag inte säga att jag saknar det heller, eftersom jag aldrig haft någon bästis. Men ändå kan man ju bli lite avundsjuk på andra som har riktiga bästa väninnor.
Jag med.. saknar det där att bara hänga och prata om vad som helst över en fika eller lite vin.. saknar några av mina bästa vänner jag haft genom åren , fattar inte varför vi har glidit iväg och inte hörs längre.. har speciellt 2 som jag tänker på offta. borde nog bara ta och ringa dem och se om det kanske finns kvar en liten gnista =)
SvaraRaderakan oxå sakna fl tiden när det var som bästa inna allt bråk börja.
kram
Ja, FL-tiden saknar jag också ... då man pratade med er alla varenda dag. Det var verkligen jätte roligt och vi lärde ju känna varann rätt bra. Men sen blev det ju bråk ...
SvaraRaderaJag tycker det är synd att det blev som det blev, men de flesta vänner därifrån har jag ju kvar på Facebook ... de vänner som jag vill ha kvar som vänner, vill säga.