Jag börjar bli alltmer säker nu ... säker på att jag verkligen har MS. Jag är också tämligen säker på att detta verkligen ÄR ett nytt skov och det känns som om läkaren bedömde helt rätt när hon sjukskrev mig ... och att det dessutom var i precis rätt stund. Dagen efter att jag varit hos läkaren, så började det nämligen bli värre ... min vänsterarm blev betydligt svagare och jag började även känna av en lätt domning i den ... och definitivt en mer markant känselnedsättning. Nu känns det faktiskt tungt att använda den armen över huvud taget och vill helst bara låta den hänga med ... så använder jag i huvudsak min höger arm. Vänsterarmen känns ju mest bara trött och fumlig och i handflatan bränns det mest hela tiden nu.
Kanske låter det konstigt? Att jag nu känner mig mer säker på att jag har MS. Har det någonsin funnits tvivel?
Jo ... med tanke på att jag inte har haft särskilt mycket tydliga skov efter mitt första och med tanke på att min tidigare läkare mest trodde att jag inbillade mig de symptom som jag hade, så började jag ju själv fundera på om diagnosen verkligen var riktig. Hade jag verkligen MS, eller var det någonting helt annat?
Men nu, när jag känner de här nya symptomen i framförallt vänsterarmen, så börjar jag känna mig mer säker på att detta faktiskt ÄR ett nytt skov och att diagnosen verkligen ÄR riktig.
Dessutom har jag ju börjat känna mig extremt trött ... tröttare än någonsin tidigare. Jag trodde att denna trötthet var något som kommit precis nu ... den senaste tiden. Men när jag tänker efter, så tror jag faktiskt att jag känt av den under en längre tid ... bara att jag har försökt att ignorera den lite. Nu under de senaste dagarna, så har det nog dock blivit värre.
Idag var vi till Travbanan på Skördemarknad och där kändes det verkligen riktigt tungt. Mitt ben släpar, armen känns tung, handen bränns och jag själv känner mig jätte trött. Där kändes det så oerhört tydligt att jag faktiskt inte är helt frisk ... att jag har MS och framförallt att jag just nu är inne i ett skov. Det blev så oerhört tydligt för mig. Jag VILL ju dock vara precis som vem som helst, så jag sa väl inte så mycket om hur jag kände, utan låtsades nog mest att allt var precis som vanligt. Så tänkte jag att jag ju kan vila när jag kommer hem.
Det var vad jag gjorde också ... jag lade mig i sängen efter att jag kommit hem. Först läste jag en stund, men sedan somnade jag. Jag var ju sååå otroligt trött!
Sen kändes det ju hur svårt som helst att ta sig upp ur sängen efter att jag vaknat. Kände mig ju helt väck i kroppen. Men eftersom jag var tvungen att gå på toaletten, så fick jag riktigt tvinga mig upp.
Fast NU känner jag mig i alla fall piggare. Har suttit vid datorn en stund och piggnat till och snart ska jag väl börja laga mat.
Får se bara hur det går att somna ikväll ... nu, när jag har sovit en stund på eftermiddagen ...
söndag 18 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Hej ! Vill bara skicka en styrkekram till dig och säga att jag förstår precis vad du går igenom
SvaraRadera/ ulrika ms mitt i livet
Ps av någon anledning har jag svårt att skicka kommentarer till din blogg med min profil därför måste jag skicka anonymt ??
Tack! Kram till dig med! :-)
SvaraRaderaVad konstigt att du inte kan kommentera med profilen. För mig finns det en "ruta" här under, där jag får välja som "vem" jag vill kommentera.