Stressad

Jag känner mig så hemskt stressad just nu. I somras så började jag ju med ett bildprojekt ... är meningen att det ska bli en fotobok med Viktors första 10 år i livet. Han fyller ju 10 den 3:e Oktober. Men ... det är ju så himla svårt att få nån tid till att slutföra den. Jag vill ju gärna att både jag och maken sätter ihop den ... så att det blir bilder som vi båda vill ha med och så att båda blir nöjda. Men det är ju inte det lättaste att få tid till det med alla aktiviteter och uppdrag som är hela tiden. Sen ska ju orken infinna sig också.
Så hade jag tänkt att vi skulle fixa den i princip färdig nu i helgen, men nu har ju maken gått i skolan både lördag och söndag plus att vi varit förkylda, så då har vi inte kommit alls så långt som jag hade hoppats. Igår kom vi väl en bit på vägen, men det fattas fortfarande alltför mycket.
Så nu börjar jag känna mig rätt stressad över att inte hinna. Nå ... i värsta fall så får vi väl ge honom boken i efterskott. Han lär väl få andra presenter också, så han kanske inte bryr sig så mycket om han får en present lite senare. Fast helst hade jag ju velat ha den klar i tid.
Men ... det är ju liksom inte lång tid kvar nu till födelsedagen ... inte ens en månad. Måste ju snart börja planera för den dagen. Presenter, kalas och sådant. Förra året ville han inte ha nåt kalas, men i år vill han nog fira lite mer. 10-års dagen är ju en stor dag ... och något man måste fira lite mer ordentligt. Tänk ... ett helt decennium, har han då levat. Och ett helt decennium, sedan vi blev föräldrar första gången. Otroligt! Otroligt och stort!