I övrigt så gick väl läkarbesöket bra. Det gick nog rätt som vanligt, fast jag slapp ta av mig byxorna den här gången ... behövde bara ta av strumporna och koftan. Undersökningen var väl inga direkta anmärkningar på ... allt var bra, förutom mitt svaga vänsterben. Min läkare envisas ju varje gång med att jag ska lyfta upp benen i luften när jag ligger på britsen ... och det GÅR ju inte. Nu hade jag ju ryggvärken också, så han hjälpte mig faktiskt upp med benen pga det ... men jag orkade ju inte hålla kvar benen i luften, så inte spelade det nån roll om jag fick hjälp att ta upp dem eller inte. Eller ... det högra benet har jag ju inga vidare problem med, men det vänstra åkte ner med en gång. Hade väl inte väntat mig nåt annat. Faktiskt så FÖRSÖKTE jag att hålla kvar benet i luften ... med all min kraft ... men det funkade inte särskilt bra. Jag är så hemskt svag i det benet. Men ... jag har ju lite vant mig vid det nu ... är snart 3 år sen jag tappade styrkan i det. I början trodde läkaren att jag skulle få tillbaka all styrka igen. Det var vad han sa, åtminstone. Men nu har det gått så pass lång tid att jag tror även att han inser att det är kört. Det kommer aldrig bli som vanligt igen, utan kommer vara svagt för all framtid. Så ... egentligen är det väl detta som är "som vanligt" nu.
Men allt annat var, som sagt, bra. Jag har precis blivit insatt i MS-registret och han visade mig hur min kurva såg ut. Den var ju rätt jämn. Har ju inte hänt så mycket alls nu på några år och det är ju positivt. Min kurva låg lägre än genomsnittet ... dvs ... mina försämringar var bättre än snittet ... så det är ju bra.
Sen berättar jag ju visserligen inte allt för läkaren heller, eftersom jag vill komma därifrån så fort som möjligt ... men det gör nog ändå ingen större skillnad.
Vi pratade lite också om tabletterna som är på kommande. Den första sorten kommer ut på marknaden nästa år, men jag tyckte att den lät lite läskig. Visst ... det låter ju jätte bra med tabletter ... första dosen tar man under någon dag, nästa dos en månad senare och sen tar man inga fler tabletter förrän efter ett år. Det låter ju toppen. Då skulle man ju helt slippa sprutorna och man skulle även slippa ta tabletter varje dag.
Men ... tabletterna fungerar på så sätt att de tar bort vita blodkroppar ... i rätt stor utsträckning, om jag förstod saken rätt ... och vad händer då om man skulle drabbas av någon allvarlig sjukdom? Man har ju då mindre motståndskraft och eftersom skyddet varar så pass länge, så är det inte helt lätt att återställa. Jag tyckte det kändes rätt skrämmande.
Nu tror jag ju inte att jag kommer bli erbjuden den medicinen ändå ... inte så länge Avonex funkar för mig ... men jag är inte så säker på att jag skulle vilja ha de där tabletterna heller. Har hellre en aktiv MS än att jag drabbas av en allvarlig sjukdom som kan leda till döden när man har ett nedsatt immunförsvar.
Så tänker jag, i alla fall.
Just nu så funkar det ju bra ändå ... även om jag verkligen hatar att ta mina sprutor. Men, men ... de verkar ju ändå hjälpa en del, eftersom jag trots allt varit så pass "frisk".
Hur som helst, så är det skönt att läkarbesöket är över nu. Jag fick ett nytt recept utskrivet och så behöver jag inte träffa min läkare förrän om ett halvår nu. :-)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar