Prestationsångest

Ikväll, så läste jag tillsammans med Amanda en stund. Jag lovade henne det när hon lade sig igår. Hon var så ledsen vid läggdags och anledningen till det, var något som jag anade skulle komma mer och mer när hon började skolan ... nämligen prestationsångest. Första gången jag lade märke till detta anlag hos henne var hösten 2006 ... alltså då hon endast var 3 år gammal. En person skulle komma till dagis och sjunga med barnen och Amanda, som i vanliga fall älskar att sjunga, började oroa sig säkert en vecka i förväg ... och grät hemma pga rädslan för denna händelse. Jag fattade ingenting. Hon ÄLSKAR ju verkligen att sjunga ... och sjunger väldigt bra. Det gjorde hon redan som 3-åring. Så varför var hon då så rädd? Jo ... det kom snart fram att hon oroade sig för att inte kunna sångerna ... att hon inte kunde texten och att hon skulle sjunga fel. Hon hade verkligen riktig ångest över det. Nå ... det gick nog bra sen tillslut och hon upptäckte väl då att det ändå inte var så himla farligt. Men ... när det sen blev dags att öva in julsånger, så var jag tvungen att fråga personalen vilka sånger de skulle sjunga och be om texten till en som jag inte hade rätt text på hemma ... så jag kunde träna med Amanda hemma ... återigen, så blev hon ju rädd för att inte kunna texterna. Endast 3,5 år gammal!
Efter det, så har vi märkt av hennes prestationsångest åtskilliga gånger. Hon fick ofta för sig att hon inte kunde saker ... eller att hon kunde saker mycket sämre än alla andra. Men saken var ju den att hon var väldigt tidig med det mesta. Hon lärde sig alfabetet när hon var typ 4 år och började skriva när hon var 4,5 ... och strax därefter så började hon läsa ... stora bokstäver först, men snart läste hon även små bokstäver. Det hände dock flera gånger att hon började gråta och sa "Jag kan inte läsa!" Och när man svarade henne att hon ju visst kunde läsa ... mycket bättre än de flesta jämnåriga ... så varade hon: "Men jag kan inte läsa FORT! Inte som du eller Viktor!" Då var hon nog inte ens 6 år gammal.
Sen en kväll ... några månader efter att hon fyllt 6 år ... så kom hon utrusande ur sitt rum efter läggdags ... och hon var alldeles tårögd. Så sa hon: "Jag kan läsa! Jag kan läsa FORT!" Hon var verkligen överlycklig och så läste hon ett stycke för mig ... alldeles perfekt och alldeles flytande. :-)

Hur som helst ... jag tänkte ju många gånger att denna prestationsångest kunde bli ett problem ... särskilt efter att hon börjat i skolan. Hon är ju så rädd att göra fel och är nog rätt livrädd för att få någon negativ kritik. Utåt sätt, så vill hon nog alltid verka duktig ... snäll, artig och perfekt. Det KAN bli lite jobbigt så småningom.

Nå ... varför var hon då ledsen igår kväll?
Jo ... för två veckor sen så lånade de böcker i skolbiblioteket. Dessa böcker skulle de få ha i 4 veckor, så igår hade lite mindre än halva tiden gått. Amanda hade kommit nästan halvvägs och så började hon nu oroa sig för att inte hinna läsa klart. Hon sa att det var för mycket text i boken och att hon ALDRIG kommer hinna ... och så började hon gråta.
Jag tror ju snarare problemet låg i att hon inte tyckte boken var särskilt bra. Därför kändes den så fruktansvärt lång. Det var en hästbok ... antagligen en sådan som hennes kompisar lånar. Men ... Amanda är ju ingen hästtjej. Hon rider inte och har inget större hästintresse. Därför kanske hon inte tycker det är så superkul att läsa om stall-liv. Jag gillade inte heller sådana böcker när jag var liten.
Jag förklarade detta för henne och så sa jag att vi kan läsa boken tillsammans, så hon helt säkert hinner klart till det är dags att lämna in den. Sen sa jag att hon kan låna andra typer av böcker på nästa bibliotekstimme, vilket är imorgon. Hon kanske gillar lite mer spännande böcker ... som Lasse-Majas detektivbyrå? Viktor tipsade också om Nelly Rapp. Den läste han mycket de första åren i skolan.
Jag tror inte häst-böcker riktigt är Amandas grej och då, om hon läser tråkiga böcker, så kanske hon tappar sitt läsintresse helt och det tycker jag vore synd.
Så nu har hon fått lite tips på vad hon kan låna för böcker istället ... och då blev hon jätte glad! Jag sa också att hon inte BEHÖVER läsa samma saker som hennes kompisar ... och det höll hon ju med om.
Så nu får vi se vad hon hittar för böcker i morgon.