Jag ska börja sjunga igen!

Eller börja ...? Jag har väl egentligen aldrig slutat. Sjungit, har jag ju gjort hela livet ... även efter att jag slutade skolan. Har ju sjungit en hel del hemma ... särskilt innan jag fick barnen. Då sjöng jag ofta många timmar varje dag ... och skrev även en del egna låtar. Fast det var 18 år sedan jag senast tog sånglektioner. Tänk att det gått hela 18 år. Otroligt vad fort åren går! Då hade jag tagit lektioner i 7 år ... och hade även kommit in på musiklinjen till gymnasiet. Nu blev det ju inte så att jag började där, men det är en helt annan historia som jag inte kommer gå in på nu.

Hur som helst ... jag skrev ju här nyligen att jag hade anmält mig till en grej .. och nu, när jag fått kursbekräftelsen så kan jag berätta mer om vad det handlar om.
Grejen handlar om mitt livs största intresse ... nämligen SÅNG. Det har alltid varit mitt största intresse ... även under tider då jag knappt sjungit alls. Jag älskar verkligen att sjunga, men sedan barnen kom, så har det blivit att jag lagt sången på hyllan allt mer. Det funkade väl när de var riktigt små, men sen när de blev lite äldre så ville de ju vara med och började lägga sig i. Jag fick inte sjunga vad jag ville längre ... antingen ville de sjunga själva eller så började de gnälla för att jag sjöng fel låtar. När de sen lagt sig, så kunde jag ju inte heller sjunga så mycket ... dels så orkade jag sällan ... och dessutom ville jag ju inte att det skulle låta så mycket när de sov. Allt detta resulterade ju då i att jag sjöng allt mer sällan. Det blev liksom inte av. Inte slutade jag väl sjunga helt ... ibland fick jag nog för mig att släpa fram keyboarden och sjunga en stund ... men dessa tillfällen blev alltför sällan.
De senaste åren, så har jag dock känt att jag verkligen skulle vilja sjunga igen ... inte bara hemma ensam, utan i något mer organiserat ... tillsammans med andra.
Jag funderade väl lite om man skulle kolla upp vad det fanns för passliga körer här. Men dels, så kändes det inte så kul att komma in i en kör helt ensam när man inte känner en enda människa och dels så är jag verkligen ingen körmänniska. Jag är alldeles för ego för det. Hur konstigt det än kan låta (för de som känner mig), så ÄR jag verkligen alldeles för ego. Jag vill inte bara vara en i mängden ... en av 20-40 människor. Jag vill ju vara JAG och jag vill att folk ska se MIG ... och det gör man inte riktigt i en kör ... inte ens om man får sjunga solo. Visst kan jag väl sjunga i kör också ... fast jag har aldrig gjort det ... inte annat än i skolkörer och vid framträdanden som min sånglärare anordnade. Visst KAN jag ändå sjunga i kör och visst kan jag samarbeta med folk. Men ... det känns ändå inte riktigt som min grej. Jag föredrar mindre sammansättningar ... en mindre grupp, där man mer får vara sig själv.
Jag är ju den lugna, tysta, blyga tjejen ... så många tycker väl att de här tankarna låter jätte knasiga. Men så har jag alltid känt. Kanske därför som jag aldrig sjöng i kör när jag var yngre heller. Jag var med på alla sångframträdande jag bara kunde när jag gick i skolan ... och då sjöng man ju tillsammans med andra, vilket var väldigt kul ... men på något sätt, så blev det ändå ofta så att jag fick sjunga solo. Jag BAD inte om att få göra det. Jag ÄR ingen sådan person som framhäver mig själv på det sättet. Men ändå så hamnade jag på solon. Blev alltid tillfrågad ... redan på dagis, faktiskt ... och även under hela gymnasietiden, trots att jag då slutat med sånglektionerna ... och alltid så svarade jag ju JA. Jag äskade att sjunga för folk ... och kanske gör jag det fortfarande? Jag har bara inte gjort det på länge.

Jo ... så såg jag en annons i tidningen om att de skulle starta sångkurser ... ett nytt företag (eller vad man säger), som tidigare haft sommarkurser skulle nu utvidga sin verksamhet ... och sökte folk till sina kurser. Jag tänkte ju först på att det kanske vore intressant för barnen, men så kollade jag på deras hemsida och såg att det faktiskt var precis vad jag själv egentligen letat efter så länge. Deras koncept verkade vara EXAKT vad jag var ute efter. De hade bland annat sångensemble för vuxna ... upp till 8 deltagare per grupp ... där man sjunger tillsammans och solo och tolkar texter m.m.
När jag läste om kursen så kände jag direkt: "Wow! Det är ju det HÄR som jag vill göra!" En mindre grupp ... precis som vid mina sånglektioner.
Så ... jag gjorde slag i saken och anmälde mig. Valde fortsättningsnivån, eftersom jag inte tror att grundnivån är något för mig. Efter 7 års sånglektioner, så kan jag redan en hel del om andnings- och sångteknik ... och det skulle man visst lära sig på grundnivån. Därför kände jag att jag kunde skippa den kursen ... och det tyckte kursledaren också när jag mailade henne och frågade.

Så ... på torsdag ... om exakt en vecka ... så börjar min sångkurs ... och jag känner mig riktigt nervös. Vet ju ingenting om vilka andra som kommer vara där eller vad de har för bakgrund ... och inte har jag ju sjungit för folk på så länge heller. Senaste gången jag sjöng i ett mer offentligt sammanhang var nog på mammas begravning i januari 2000. Så just nu känns det VÄLDIGT nervöst. Vet ju ingenting om någonting, känns det som. Men ... förhoppningsvis kommer nervositeten lätta efter första kurstillfället.
Hoppas det blir så roligt som jag inbillar mig!