Är så glad över mitt karl-bord

Vissa dagar känner jag mig otroligt glad över att jag har de lunchkamrater som jag har. Jag äter nämligen lunch tillsammans med fastighetsavdelningen, vaktmästarna från min avdelning + min chef, en eller två från kundrådgivningen och så några fastighetsmäklare. Ibland kan det tillfälligt vara andra vid vårat bort, fast för det mesta är det dessa män som jag lunchar med. Ja ... samtliga är män ... och de flesta är mellan 45 och 60 år. Jag är ensam tjej och jag är mycket yngre än merparten ... och jag är sååå nöjd med att ha det på det viset.
Jag hör ju på folk i matkön och jag hör när de vid bordet bredvid oss pratar ... och det är ofta så, så gnälligt.
"Usch! Jag tycker inte alls om det här", "Usch! Jag är inte förtjust i detta", "Äter du det här? Vad du är duktig. Det är inget jag lärt mig äta", "Sånt här lagar jag ALDRIG hemma" ...
Ja, så kan det låta i matsalen ... och samtliga av dessa är KVINNOR. Kinkiga, kräsna ... och faktiskt vuxna kvinnor ... och eftersom jag själv lärt mig äta allt och är så långt ifrån kräsen man kan komma, så stör detta mig enormt mycket. Jag säger ju dock inget ... men tänker desto mer.
Som förra torsdagen, då det var ärtsoppa och pannkakor ... då var det en strax före mig i kön som endast tog pannkakor ... och så sa hon till en kollega: "Ja, jag är ju vuxen och då får jag äta vad jag VILL". Så då valde hon att äta ett lass med pannkakor med sylt och grädde.
Visst ... inte är väl jobbets ärtsoppa någon kulinarisk höjdpunkt direkt, men den är absolut inte oätlig. Jag tycker i och för sig nästan inte att någonting alls är oätligt.
Så idag ... idag var det rotmos med typ fläsklägg ... och då hörde man ju genast gnället i matkön. Själv, så tyckte jag det var jätte gott ... och det tyckte alla andra vid mitt bord också.

Dagens lunch (bild hämtad från google)

Andra rätter som brukar orsaka mycket gnäll är kåldolmar/kålpudding, bruna bönor och leverrätter. Säkert finns det fler rätter, men jag kommer inte på det just nu.
Vad jag vill säga, är att vid "mitt" bord, så klagar man inte på maträtterna ... om de inte är dåligt tillagade, förstås (för mycket salt, för lite salt, konstig konsistens m.m.) ... men inte på rätterna i sig. Mina lunchkamrater är allätare, precis som jag. Vi uppskattar riktig husmanskost, men även nyare maträtter ... med alla möjliga världsliga inslag. Ja, en av mina kollegor, är väl inte så jätte förtjust när det är Tortillabuffé ... men det är nog det enda. Annars äter han det mesta.
Om jag hade suttit vid ett gnäll-bord, så hade det nog stört mig hemskt mycket. Det känns som om de tycker det är lite fult att gilla vissa rätter ... och att de klankar ner på sådana som faktiskt äter det ... och säger skenheligt att de är "duktiga" som äter det.
Vad då duktig? På vilket sätt är det duktigt att äta mat som man tycker är god?

Nej, jag är så glad över mitt karl-bord ... där man slipper alla kinkiga tanter.