Fy, vilket tråkväder det är idag! Regn, regn, regn. Skönt ändå på sätt och vis ... när jag ändå bara är hemma och vilar ryggen. Men ... det blev lite blött om fötterna när jag var till skolan och hämtade flickorna för att föra dem till dagis. Jag hade fel skor då, märkte jag. Jag funderade först om jag skulle ta mina gummiskor (som stövlar, fast skor), men tyckte inte det verkade regna så mycket så jag trodde de vanliga skorna skulle räcka. Tyvärr så började det regna mer strax efter att tjejerna slutat skolan, så ju närmare dagis vi kom desto blötare blev jag om fötterna. Det blev ju bara till att ta av sig både skor och strumpor när jag kom hem sen.
Så ... nu är Amanda på dagis och hälsar på. Alexandra (Amandas bästa kompis) fick också följa med dit trots att hon inte gick där det sista året. Alla tjejerna såg jätte mycket fram emot att komma dit (ja, de tre som jag lämnade dit, i alla fall). De får väl antagligen nåt fika och så får de leka med tidigare dagiskompisar. Det blir nog kul för dem.
Sen får Amanda skjuts hem av Alexandras mamma. Vi bor ju rätt nära dagis, så det blir ingen stor omväg.
Själv, så har jag ju vilat ryggen hela dagen, typ. Jag kom på nåt så smart som att ta laptoppen och lägga den på magen, så kan jag ju surfa när jag ligger i sängen. Jätte praktiskt, ju! Det är ju att sitta som är det värsta. Eller ... framförallt att sätta sig och resa sig ... och då blir det ju inte så mycket vila för ryggen om jag sitter vid datorn. Men nu kan jag ligga. Supersmart!
Emellanåt, så tror jag nästan att ryggen är bra. Men så rör jag mig på ett visst sätt och inser då att det inte alls är bra, utan att det bara är medicinen som bedövar smärtan. När jag ligger så känns nästan ingenting och inte heller om jag sitter ... när jag sitter helt still. Men så fort jag börjar röra mig eller ändra läge, så kommer smärtan tillbaka. Fast ... jag tror ändå att det är på bättringsvägen. Tror nog det hinner bli tillräckligt bra för att jag ska kunna jobba på torsdag.
tisdag 21 september 2010
Blött
Upplagd av
Tankar mitt i livet
kl.
14:58
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar