Under tiden som Viktor var på träningen, så slutförde vi fotoboken som vi hållit på med ett tag. Den borde ju varit klar för länge sen, egentligen, men NU blev den klar i alla fall ... och så skickade vi iväg den för beställning. Den hinner ju knappast komma hit före Viktors födelsedag, men då får han ju en present i efterskott i så fall ... så det är väl inte hela världen. Han får ju andra presenter också.
Jo ... så kom ju Viktor hem från judon ... och när jag öppnade dörren åt honom och när han öppnade upp jackan, så började jag nästan gråta. I handen höll han sitt gula bälte och runt midjan var nu istället ett orange bälte knutet! Blev ju riktigt paff ... och sååå himla glad! Viktor berättade att det var Islänningen som hade gett honom det nya bältet efter träningen. Han hade tagit fram det och Viktor hade fått gå fram och tagit honom i hand.
Efter att jag såg träningen igår, så tycker jag ju att han verkligen var väl värd uppgraderingen. Jag tyckte att han hade utvecklats enormt den senaste tiden ... så att han nu fick orange bälte, var egentligen inte helt oväntat ... men samtidigt blev jag ändå förvånad. Det var väl mest att jag inte tänkte att han skulle få det just IDAG. Men att han snart skulle byta bälte ... det var jag rätt inställd på. Han kämpar på ... är på så många träningar han bara kan ... han har lärt sig mycket och kan hur mycket termer som helst ... vet vad alla kast och grepp heter som han lärt sig ... på JAPANSKA ... och han ÄR otroligt dedikerad ... så att han snart skulle få orange var egentligen rätt självklart. Men stolt mamma, som jag är, så blev jag ändå rätt överrumplad och så glad att ögonen blev alldeles tårfyllda.
Här fick han posera med det nya bältet. Var ju tvungen att få en bild av den stora händelsen ... ett bevis på att han verkligen har lärt sig någonting under de här åren som han tränat judo.
Är ju bara SÅ stolt! Det är både jag och maken.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar