Vill inte vara nån tjat-moster

Jag blev så glad när jag ringde hem idag på eftermiddagen, för då hade maken både handlat och fixat födelsedagspresenter till barnens kompisar idag. Tänk ... de klarar sig faktiskt rätt bra utan mig ... och utan att jag ens behövt tjata. Båda barnen är ju bjudna på varsitt kalas på fredag ... Viktor ska till ett trippel-kalas (tre killar som har gemensamt kalas) och Amanda ska visst till bowlinghallen på kalas. I morgon är det ju röd dag, så då är det nog inte lätt att få tag på presenter. Därför var de ju tvungna att handla det idag eller på fredag ... och eftersom jag jobbar, så kan jag ju inte följa med de och handla på dagtid, utan det fick ju i så fall maken fixa. Men jag har inte sagt något om det alls, utan tydligen är det fler än jag som kan tänka i familjen. ;-) Jag brukar ju annars kunna tänka lite FÖR mycket ibland ... och jag har en tendens att verka tjatig. Men nu har jag försökt att minimera min tjatighet en aning. Vet inte om någon märkt nåt, men jag försöööker verkligen att inte tjata. Jag vill ju gärna ha kontroll på läget och därför nämner jag ibland saker flera gånger ... vilket kanske kan uppfattas som tjat. Men nu har jag försökt att inte upprepa mig så mycket ... och ibland försöker jag till och med att inte säga något alls. Och tro't eller ej, men de andra ÄR faktiskt kapabla att tänka själva! Haha! :-D
Jag tycker faktiskt att jag kommit rätt långt, för jag har nog alltid varit en extrem tjat-moster. Men nu tycker jag det räcker. Jag vill inte vara någon tråkig tjat-gumma. Om man tjatar för mycket, så leder det till att folk inte lyssnar så bra på en, har jag märkt ... och att de kanske inte riktigt tar en på allvar. Därför vill jag ändra mig på den punkten ... och det har jag redan börjat med.
Det hade man ju annars kunnat ha som nyårslöfte ... och i och för sig så skulle jag väl kunna ha det som ett sådant även om jag redan börjat. Ett Nyårslöfte att tjata mindre och att bli en mer positiv person. Jag är nog alltför negativ till sinnet och vill egentligen inte vara en sådan person. Jag vill vara en glad och positiv människa ... dock inte ALLTFÖR positiv, för sådana människor har jag lite svårt för ... sådana där über-positiva personer ... glättiga människor, som känns totalt oäkta. En sådan person vill jag inte bli ... och tror knappaste heller att jag ens har någon möjlighet att bli en sådan person. Det ligger inte för mig. Nej, jag är oerhört jordnära ... och kommer aldrig någonsin kunna bli en ytlig och glättig människa ... det har jag mycket svårt att tro. Men däremot skulle det nog inte skada om man blev lite mer positiv i tankarna.
Inte för att jag brukar ha några nyårslöften, men man kan ju alltid ha något sådant i åtanke ... ett löfte inför framtiden ...