Barn ska INTE sminkas ... inte ens flickor!

Jag kollade på Familjen Annorlunda igår och reagerade rätt negativt på en sak ... mamman i Motala-familjen, sminkade sin lilla dotter. Flickan var nog inte mer än typ 3 år. Nagellack, kan jag tycka är okej, men den här flickan fick ju även puder och mascara! Mamman satte mascara på sin lilla dotters ögonfransar. Hon verkade inte ens tycka att det var något konstigt med det. "Hon vill ju sminka sig ... som mamma gör". Öh ... det är mycket man VILL göra. Det är väl en himla dålig motivering. Barn är barn och smink är något som jag inte anser är till för dem ... inte för annat än till maskerad.
Tänk om man skulle köra med "vill-motiveringen" till annat också ...
"Hon ville ha lite vin ... precis som mamma", "Han ville ha en cigarett ... precis som pappa" osv ...
Nu tänker ju säkert en del att det inte alls är samma sak ... alkohol och cigaretter är ju nämligen olagligt för barn ... och det håller jag ju med om. Riktigt samma sak, är det ju inte. Men vad jag menar är att man inte kan låta barnen göra vad som helst, bara för att de vill. Amanda har velat ha smink i flera år redan, men har inte fått det eftersom vi anser att barn inte ska ha smink. Läppglans, har hon fått, men inget annat.
Att sminka sig i utklädningssyfte - JA
Att sminka sig för att "bara" vara fin - NEJ
Barn behöver inget smink. De är fina som de är. Om man dessutom måste få hjälp att ta på mascaran på ögonfransarna ... då är man ALLDELES för liten för det.
Sen tog ju mamman nagellack på sonens naglar också. Det är ju inget jag själv skulle ha gjort, men tycker ändå det är helt okej om andra gör det. Men pappans reaktioner angående barnens utsmyckningar, tyckte jag var nästan mest anmärkningsvärd. Han blev ju liksom väldigt upprörd över att den lille sonen fick nagellack, men att dottern sminkades med mascara ... det brydde han sig inte alls om. Han tyckte väl det var fint, förstås ... för "smink är ju för tjejer".
Tala om att den familjen har en klart könsstereotyp syn på barnen. Det var ju inte bara sminkningen och nagellacket ... utan när pojkarna hade flickbesök, så kom mamman dit med särskilda pojk-glas och flick-glas och så sa de att pojkarna gullade lite extra med bebisarna för att göra sig till för tjejerna, för ALLA tjejer älskar ju bebisar.
Jag, som tycker att vi har uppfostrat våra barn rätt könsstereotypt. Men det är ju ingenting mot Motala-familjen. Visst ... Viktor har aldrig fått någon docka (förutom pojkdockor, typ actionfigurer) och han har aldrig provat nagellack, har inte fått någon kjol och har inte haft rosa kläder (dock röda kläder, men det tycker jag funkar bra på killar). Leksaker, har han egentligen aldrig gillat så mycket ... inte annat än lego. Bilar, fick han, men han lekte sällan med dem. När han var yngre så gillade han mycket att leka matlagning, så han hämtade kastruller, byttor, slevar, matkartonger m.m. och lagade sen mat till oss. Efter han fick sitt TV-spel när han fyllde 5, så har det mest varit spelen som varit intressanta ... och nu när han är 10, så är det mest spel, TV, läsning och uppfinningar som är intressant.
Amanda har fått mycket dockor och prinsess-grejer, fast hon har även fått bilar om hon så önskat sig det. Eftersom hon likt Viktor, gillar att laga mat, så har hon även fått lite matgrejer.
Visst har hon haft mycket rosa kläder ... fast hennes favoritfärg är svart, så hon har haft och har en hel del svarta kläder. Hon har även fått en del ärvda kläder, så ibland har hon haft svarta tröjor med dödskallar på ... helt på egen begäran. Jag tvingar henne nämligen inte att ta över Viktors gamla kläder, utan hon får ta vad hon vill ha och så för jag bort resten.
Sen, det där att alla flickor älskar bebisar ... kanske att det stämmer rätt bra? Amanda älskar ju också bebisar ... MEN ... det gör Viktor också. Redan när han var ca 5 år, så var han otroligt bebistokig. Om vi var på sammankomster på dagis och någon hade med sig en bebis, så tog det inte lång stund förrän Viktor försvann dit ... till bebisen. Samma är det med katter. Visst tycker Amanda om katter, men det är Viktor som gullar allra mest med våra kattskrällen (ja, jag är inte så förtjust i dem just nu, men det är en annan historia).

Tillbaka till det med könsstereotypa roller ... jag tycker det kan vara okej att göra skillnad på pojkar och flickor ... men man behöver ju inte vara så extrem att man förbjuder sin pojke/flicka att vara på ett visst sätt eller göra på ett visst sätt och hänvisa till könet. För mig så beror det lite på vad det gäller också.
Jag tycker inte heller om de som verkligen går till överdrift i frågan ... som att sätta på sin son en klänning eller sätta på sin bebisflicka en ljusblå dräkt. Det känns ju då som om man enbart gör det för att provocera och det tycker jag är rätt onödigt. Sen, när det gäller väldigt små barn eller bebisar, så tycker jag det har en praktisk funktion att sätta på barnet väldigt könsstereotypa färger på kläderna. Hur ska annars okända människor veta vad det är för kön? Visst ... jag vet att förespråkarna säger att de inte vill att barnet ska bli behandlad efter sitt kön. Men om de t ex sätter på sonen en ljusrosa sparkdräkt ... vill de då att han ska behandlas som en flicka?
Sen kan jag ju för egen del säga att jag inte behandlar pojkbebisar och flickbebisar olika. Jag gullar lika mycket med en pojke som med en flicka. Har hört att folk inte gör det ... eller att folk pratar tuffare med en pojke än med en tjej. Det kan jag inte påstå att jag gör. Men jag vill ändå gärna veta om det är en pojke eller en flicka. Annars blir det smått förvirrande och jag får tunghäfta.
För ett antal år sen, så hade vi förresten besök av en familj som bland annat hade en dotter. Dottern var klädd i extremt könsneutrala kläder, så det var verkligen omöjligt att säga om det var en pojke eller en flicka. Amanda, som var lite äldre, var helt säker på att det var en pojke ... fast hon sa inget om det förrän efter att de gått. Då berättade jag att det faktiskt var en flicka (namnet var väldigt ovanligt, så Amanda visste inte om det var ett pojk- eller flicknamn) ... och det hade hon väldigt svårt att tro på. Jag tycker sådant också kan vara svårt ... och det kan skapa väldigt pinsamma situationer.
Visst är jag för jämställdhet, men jag anser inte att jämställdhet sitter i kläderna. För mig handlar jämställdhet om lika värde ... inte om att man ska bli tvingad att göra vissa saker som man inte alls är intresserad av bara för att tjejer minsann ska kunna göra allt som killar kan. Men det är min åsikt.