Idag var det ju dags för katternas kastrering och enligt maken, så hade nog allt gått bra. Så slapp de ju tratt också. Det behöver de tydligen bara om de börjar slicka på såren, typ.
Fast Sotis mår inte särskilt bra just nu. Hon är arg och vill helst att alla håller sig borta från henne. Antagligen har hon väldigt ont och blir på dåligt humör av det ... och vill bara bli lämnad i fred. Stackars Våfflan, bara, för det är HON som får lida allra mest av Sotis dåliga humör. Så fort hon närmar sig, så börjar Sotis fräsa åt henne. Inte får hon ligga för nära Sotis heller, för då fräser hon ... även om det var Våfflan som lade sig FÖRST. Just nu ligger Våfflan instängd bakom TV-bänken och kommer inte därifrån eftersom Sotis ligger en bit framför och passar på henne ... och börjar fräsa vid minsta lilla rörelse som Våfflan tar sig för. Stackarn! Våfflan har ju säkert också jätte ont, men hon verkar reagera precis tvärtom ... hon verkar istället gosigare än vanligt ... och vill gärna att man kommer och klappar henne.
Men Sotis är en riktig argbigga just nu ... och är inte ett dugg gosig. Visst kan hon komma fram och bli klappad ... men då måste man klappa på rätt sätt ... på hennes villkor. Annars blir hon arg och börjar fräsa ... åtminstone om Amanda klappar henne. Tala om ombytta roller! Det är ju i vanliga fall Sotis som är våran gos-kisse och Våfflan är den skygga ensamvargen. Men ... det blir väl snart som vanligt igen, skulle jag tro. Bara smärtan och minnena av det jobbiga försvinner.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar